Lite vemodigt var det idag att sälja min absolut första racercykel, en Bianchi Sempre. Men oj vad bra det kändes i magen när jag idag mötte de potentiella köparna som var intresserade av att köpa min racercykel. Det kändes verkligen som hon som skulle köpa den föll för cykeln direkt när hon såg den.

Efter lite provcykling och en liten genomgång fick Celeste som min racer kallats, ett nytt hem och en ny ägare. Hon som köpte den har som mål att cykla Tjejvättern på den i år, vilket jag hoppas ska gå galant.

Det kändes extra bra att sälja cykeln till henne, eftersom hon verkar vara någon som kommer fortsatta ta väl hand om den och uppskatta den grymma racercykel som den varit för mig.

Ett annat avslut

En kollega till mig som heter Ida har valt att gå vidare till ett annat jobb inom ICA och gjorde sin sista vecka hos oss nu. Många personer har kommit ock gått genom min tid på ICA Banken, men Ida gjorde en väldigt speciell och känslosam sak för oss när hon tackade för alla de åren hon jobbat med oss.

Hon hade gjort ett litet armband till var och en av oss i gruppen med en personlig sägning som hon förknippar oss med. Jag som gillar kakor och godsaker brukar rätt ofta säga nomnomnom när det vankas sötsaker. Ida, tack för att du tagit dig tid och göra detta personliga ”avslut” som jag vet att du inte vill kalla det. Vi ses på måndag 🙂

Jag får iallafall ett leende på läpparna och tänker på dig varje gång jag tittar på min handled.