Rätt tidigt in på dagens MTB-runda råkade jag köra över sista delen av en lååååång huggorm. Jag hörde Martin vråla som cyklade efter mig, då ormen reste sig upp och började ”hugga” i luften när Martin passerade den. Både han och jag klarade oss från bett och jag tror ormen också klarade sig utan större skador.

Strax efter ormupplevelsen fick Martin ett samtal och var tvungen att avbryta för att vända hem, då hans son ramlat och gjort sig illa. I efterhand så visade det sig att det inte var så farligt, vilket var skönt att höra.

Jag fortsatte vidare själv i lugn takt och njöt verkligen att torra fina stigar och ett magiskt fint väder precis som alltid förgyller en cykelrunda. Det blev en riktigt njutarrunda på 50 % skogsstigar och 50 % asfalt.

​Pling, pling här swishar jag förbi