Jag kände mig som Stålmannen när jag stack iväg på mitt första varv och jag kände att jag hade bra fart genom banan. I slutet på banan finns ett drop (en mindre bergskant) som jag normalt aldrig haft några problem med, men nu kom jag lite snett med framhjulet och det tog tvärstopp.

Stålmannen förbyttes snabbt till Gummitarzan. Det är rätt mycket som händer i huvudet från det att skorna släpper från SPD-pedalerna och man startar sin flygresa över styret ned mot marken. Efter att man råkat ut för detta några gånger, lär man sig att försöka få till en landning som gör minst ont. Jag lyckades undvika att landa på stenarna och hamnade på stigen. Resultat blev att jag fick lite skrapmärken på benet och lite blåmärken, samt att insidan på knät svullnade lite.