Backintervaller i full storm

Idag styrde jag mot Väsjöbacken för att köra backintervaller utmed den långa sega väg som letar sig upp mot dess topp. Det blåste rätt kraftigt på vägen dit, men det var ingenting mot vad det gjorde högst upp på toppen. Jag fick kämpa för att inte blåsa omkull.

Att köra intervaller uppför en lång backe är grymt jobbigt, men med rätt växel i på MTB:n så är det bara att trampa för allt vad benen orkar. Tricket är också att sitta ned på cykeln, för att få ned tyngden på bakhjulet. Ställer du dig upp och trampar i en kraftig backe med grus och sand, så börjar bakhjulet slira och du tappar fästet. I värsta fall resulterar det förlorade fästet i att du ramlar. Att komma igång från stillastående i en backe är inte världens lättaste och det brukar sluta med att man får traska upp.
Sista intervallerna tänkte jag köra uppför sidan av backen där det är riktigt brant stundtals. Det gick väl sådär, för efter lite mer än halvvägs blev det så brant att cykeln stegrade på bakhjulet hur jag än försökte fördela vikten. Lyckades koppla loss mig från tramporna innan jag ramlade och så fick jag leda cykeln sista biten upp.
Jag avslutade morgonens pass med att ta Törnskogsrundan och halvvägs in på den, så hade ett jätteträd bestämt sig för att lägga sig över min fina runda. Jag hade tänkt att köra skogsrundan fram och tillbaka, men valde att köra den ännu för mig outforskade grusvägen som man kommer fram till när man är ute ur skogen. Den visade vara sig skönt kuperad och här kunde man upp en bra fart, vilket  är bra om man vill få bort lite mjölksyra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.