Lyckan att börja se resultat igen

Man blir fräschare i svart/vitt efter ett långpass

När man börjar träna och inte gjort det på att tag som jag gjorde 2011, så syns resultaten ganska fort. I början orkade jag knappt runt 2,5 km slingan, men efter envist gnatande orkade jag längre och längre. Vipps så var träningsrundorna under veckodagarna uppe i en mil utan att jag tänker på det.

Börjar man löpträna så kommer viktminskningen också om man även försöker tänka på vad man stoppar i sig. Mitt mål har alltid vara att träna för att njuta allt det goda i livet utan att det klamrar fast sig på mig allt för länge. I mitt fall stod vågen på 85 kg när jag började 2011 och idag står den 73 kg och det utan en massa konstiga dieter som jag personligen är emot.

I slutet på 2012 kom jag till ett vägskäl där inget hände med mina tider på löprundorna. De stod still och det blev ingen förbättring. För många så kanske man ger upp då, men inte jag. Köpte mig ett gymkort och började träna styrka och hållning, samt att jag då och då ska försöka planera in ett pass med en PT. Känner redan nu att det har börjat hjälpa mig på banan igen. Har även lagt in 1-2 spinningpass i veckan för att alternera min konditionsträning.

Idag var det dags för en långrunda på ca 16 km i lätt men blött snöfall. Väl tillbaka stannade klockan på 1.33.28. Detta ska jämföras med mina senaste långrundor på samma sträcka som i snitt har tagit ca 1.45.00. Jag har alltså hittat ca 12 minuter i mina ben, vilket känns grymt coolt.

Andra blodgivningen

Imorse var det dags för mig att ge blod för andra gången och jag såg verkligen fram emot det.

Jag trodde aldrig man kunde känna så här inför en blodgivning. Innerst inne känns det så bra att kunna hjälpa till, fast man egentligen inte vet vem man hjälper.

Idag stod jag först i kön vid blodbussen och väl på plats förbyttes min inre glädje i lite av en besvikelse. Det stick som sjuksköterskan gjorde hamnade fel, vilket resulterade i att det inte rann så snabbt och som i sin tur gjorde att påsen bara blev halvfull. Då kan det inte kan användas för att hjälpa någon i nöd, utan då kommer det denna gång istället användas för forskning.

Nu är det bara att vänta tre månader till… Och så får jag nog vänta någon dag eller två innan nästa träningspass.

Idag 37, fast egentligen 35 och ska bli 25


Det har hänt mycket de senaste dagarna. Igår fyllde jag 37 år och på lunchen hade jag mitt första bodypump-pass på Actic tillsammans med en kollega från jobbet. Det här med träna styrka har ju aldrig varit särskilt prioriterat hos mig, så jag gjorde inte som de flesta killar brukar göra – lassa på fullt med vikter för att sedan storkna efter en stund.

Jag lydde Jessicas råd att ta det lugnt med vikterna och jag tror jag lyckades ganska bra för det var jobbigt, men inte omöjligt. Imorse kan jag dock säga att det kändes i ben och överkropp att jag motionerat min muskler.

På kvällen kom familjen på besök och jag ordnade med en smarrig middag och tårta till efterrätt. Bland alla fina presenter jag under kvällen, så fick jag även ett bidrag till inköp av pedaler och cykelskor till min nya cykel.

Idag med lätt träningsvärk, så var det dags att träna med Mikaela som är PT på Actic. Fokusen på passen med henne är att jag ska lära mig att springa snabbare och då kapa tider, samt att få ordningen på hållning och styrka i överkroppen. Jag kan säga att min timme med henne, var sjukt jobbig – men det är väl så det ska vara! Gissar att Herr träningsvärk delux kommer på besök imorgon.

Efter passet fick jag stå på en manick som talade om det mesta om mig. Kort kan man väl säga att det mesta såg okej ut, men det finns saker att jobba på. Min fettprocent låg på 19 % och för en man ligga ska den ligga på ca 8-20 %. Den som har 8 % är väldigt vältränad. En annan sak jag fick veta är att min biologiska ålder är 35 år, trots att jag är 37 år. Det är den som jag vill att den ska vara 25 år snart, därav den konstiga rubriken 🙂

Igår kom även min spejsiga cykelhållare Cycloc från Wiggle, så i helgen ska cykeln upp på väggen.