Dagens återhämtningsselfie

Det går framåt med läkningen. Igår så ramlade de sista skorporna av från kinden, nu är det bara en liten bit under ögat och en bit på näsan kvar.

Är nu på dessutom precis på väg till doktorn för att se om man ska ta bort stygnen bakom den läskiga tejpen på ögonbrynet. Hittills är jag ganska impad över hur fort ansiktet reparerar sig gentemot ett skrubbsår på benet till exempel.

Dagens återhämtningsselfie, före borttagande av stygn:

Ny livförsäkring införskaffad

Tog en sväng förbi XXL idag efter jobbet som för övrigt var första dagen efter olyckan lördags. Det var härligt att träffa alla arbetskamrater, men jag måste erkänna att jag hade lite svårt att titta folk i ögonen när man tex var i personalrestaurangen eller när jag gick och handlade på ICA efter jobbet. Det känns som alla tittar fast de inte gör de.

Bästa upplevelsen var nog på XXL. Stod och tittade på alla hjälmar som hängde på väggen och provade den nya hjälm som jag tänkte köpa. Runt omkring mig var det en hel del barn stojade och som tittade på mig som om jag vore från rymden. Jag sa då att jag skulle köpa en ny hjälm eftersom den gamla gjort sitt i lördags som ni kanske ser, men huvudet är helt tack vare min förra hjälm. Plöstsligt blev det väldigt enkelt för deras föräldrar att få barnen att välja en hjälm. Hoppas bara de köpte en till sig själva också och inte bara till barnen. 

Min nya livförsäkring blev en Kask Mojito, en riktigt snygg italiensk hjälm som sitter makalöst skönt och som inte gör att man ser ut som champinjon. Den har fått bra betyg i flera tester också och sådant är viktigt tycker jag. Priser var 1 499 kr, vilket var lägre än flera utländska webbutiker som annars brukar vara mycket billigare.

Stärkande att prata med sin räddare

Idag ringde Tina som var en av dem som hittade mig på vägen i lördags då jag kraschat med cykeln. Hon ringde för att tacka för de blommor jag skickat till henne och hennes man Peter som tack för vad de gjorde för mig i lördags.

Det var stärkande att få växla några ord och ställa lite frågor. Undrade också vems filten var som jag var insvept i och som jag fått med mig hem från sjukhuset. Tydligen var det en äldre man som bodde i närheten, som hade haft den i sin bil och som kom förbi platsen med sin bil. Han verkade inte vilja ha tillbaka den, så nu får den bli min bilfilt framtiden.

Imorgon tänkte jag göra min första på dag på jobbet. Det kommer att vara en utmaning att röra sig ute bland folk. Jag gissar att människors första reaktion kommer att vara att jag blivit misshandlad, men de känner ju inte mig. Jag hade nog också trott det om jag såg mig själv och inte kände mig.

Jag har nu också lagt en order på ett par nya cykelglasögon och tittat ut vilken ny hjälm jag ska köpa eftersom den gamla gjort sitt efter olyckan. Tack o lov för att man hade en bra olycksfallsförsäkring som utan krångel betalade ut ersättning för mina förstörda kläder och saker. Tack TryggHansa, det är så man vill bli behandlad vid en skada.

Bland alla fina krya på dig meddelanden kom det igår också en bukett blommor från min kollegor på jobbet och en till med en chokladask från Jörgen, Jessica, Robert, Carina, Lasse och Cecilia i Nacka/Orminge som jag lärt känna genom cyklingen. Bölade lite av lycka!

Cykelolyckan igår en blev en känslomässig resa idag

Igår skrev jag och berättade om att jag cyklade omkull på en landsvägsrunda som slutade med en ambulansfärd till sjukhus.

Redan på sjukhuset delade jag med mig av en selfie och sedan än värre sådan här på bloggen efter att jag sytt mitt ena ögonbryn. Idag tänkte jag bespara er en bild av mitt ansikte, då ögat är ännu mer blått och läskigt.

Inatt var det jobbigt att sova och jag tror inte jag sov mer än en timme per intervall och då jag sov var det nog en ganska orolig sömn. En otrolig lycka i denna tråkiga händelse är ändå alla krya på dig kommentarer på Facebook, Twitter, här på bloggen och ni som ringt eller sms:at. Blev så lycklig av allt, att en tår lyckades klämma sig ut från mitt svullna öga.

Stort tack för till alla er, med hopp om att snart vara tillbaka på cykeln igen.

Nysydd efter cykelkrash

Nu ligger jag här hemma i soffan med ett ögonbryn tokblått och uppsvällt efter att man sytt ihop mig på Norrtälje Sjukhus.

Kort sammafattning om vad som hänt:
Idag sken solen och jag gav mig iväg på en cykelrunda på de tillsynes torra vägarna. Efter ca 2 mil i ett skuggparti så fanns det is och lite snöslask kvar. Plötsligt försvinner bara mina hjul bort och jag drar omkull. 
Jag minns inget av kraschen i backen. Första minnet efter att jag ramlat är när Tina och hennes man som var de som hittade mig och väckte liv i mig. Jag hade förmodligen legat på vägen i ca 15 minuter när de fann mig. Min första fråga till dem var: Hur gick det för cykeln?
Efter ambulansfärd till Norrtälje sjukhus, blev nacke och huvud röntgat och sedan sydde de ihop vänster ögonbryn. Som tur var så hittade man inget skadat i röntgen. Nu har jag en redig blåtira och skrapmärken på haka, ansikte och höft. 
Jag hade hjälm och den räddade mitt liv idag.
Alla ni som cyklar utan hjälm, sluta göra det. Det är otroligt billig livförsäkring. Jag hade förmodligen inte skrivit detta inlägg idag om jag inte haft hjälm.
Sedan vill jag säga att stooooort tack till Tina och hennes man som hittade mig och som tog hand om min cykel nära jag låg på sjukhus och som såg till att jag kom dit.
Det var en härlig känsla att i eftermiddag bli skjutsad hem till dem av pappa för att hämta cykeln. Det är inte varje jag man får hälsa på sin räddande ängel. Ikväll ska jag beställa ett stort fång blommor och skicka till dem med ett stort tack! De sista de sa till mig när vi åkte därifrån i eftermiddags var att nästa gång jag ger mig ut på cykeln får du cykla förbi oss och säga hej. Klart jag ska göra det!