Årets gruppcyklingspremiär avklarad

Idag samlades vi ett stort gäng i Orminge Centrum för att ge oss ut på ett distanspass. Tyvärr kunde inte Jörgen vara med pga att han inte kände sig 100 % idag. Jag och Robert som mötte upp mig i Orminge valde den medelsnabba gruppen.

Det hela började ganska fint och städat, men så här tidigt på säsongen märker man att ovanan att cykla i grupp kryper fram hos oss cyklister, som suttit själva och harvat på trainern hela vintern i alla sin ensamhet.

Passet kändes grymt skoj, trots den lite förvirrade sammanhållningen. Vi fick till totalt ca 8 mil, även om STRAVA bara registrerade ca 6,5 mil för min del, då jag glömde knäppa på STRAVA 2 ggr.

Det var tur att jag inte valde snabba gruppen idag, då jag tror det var ett rätt beslut att starta lite mjukt efter olyckan för 2 veckor sedan. Totalt sett är jag riktigt nöjd av min gruppcyklingspremiär för säsongen och nypremiären för att åter hoppa upp på racercyklens sadel igen.


Samling i Gustavsberg med Fredrikshof. Foto: Robert Otterstål 
Cyklarna fick trängas lite när det var dags för den obligatoriska fikan.



Imorgon blir det nypremiär

Jaha, imorgon är det att dags att cykla lite landsvägsracer igen. Det blir lite av en nypremiär för mig efter att jag ramlat med racern för 2 veckor sedan. Imorgon blir vi bland annat ett gäng ur den SUB9 grupp som ska cykla runt Vättern i sommar plus några andra.

Henrik på Bianchi Café & Cycles har fixat till Celeste så hon är cyklingsbar i väntan på de delar som ska bytas ut på henne.
Jag ser verkligen fram emot att cykla imorgon och det blir första ordentliga träningspasset på 2 veckor. Jag har ju varit tvungen att hålla mig lugn med all form av träning efter olyckan, mest för att såret ovanför ögat inte ska förvärras. Nu är det dock ihopläkt och jag känner att det nu är dags att kicka igång träningen.
Idag skaffade jag mig ett par nya cykelhandskar från italienska Diadora. Jag har ett par lobstervantar från Diadora som jag varit extremt nöjd med, så jag hoppas dessa också är kalas att cykla med. Det var även förträffligt att jag råkade vara på XXL med mamsen, som köpte dem som present till mig.

Mitt ansikte är tillbaka


Det har nu gått ca 1,5 vecka sedan jag råkade ut för en cykelolycka. Jag är smått imponerad över hur snabbt mitt ansikte har reparerat sig från alla skrapsår.

Idag är det bara tejpen ovanför ena ögat och såret där bakom som vittnar om att jag varit skadad i ansiktet. Resten av skrapsåren är nu endast svaga rodnader.

Jag har fortfarande ont i ena handleden, men det känns som även den sakta, sakta börjar kännas lite bättre. Har dock fortfarande ont i den vid belastning. Om jag nu har en stukning där, så brukar ju sådant ta tid på sig att läka.

Det kom ett litet paket

Paketets avsändare var Bianchi Bikes Store och innehöll mina nya cykelglasögon Bianchi Aquila 2 som jag köpte förra veckan, eftersom mina förra gick sönder i cykelolyckan.

Jag valde nu ett par med svart båge för att matcha min nya fina svarta Kask Mojitohjälm. Eftersom jag haft denna modell innan, så kan jag säga att jag älskar dem. Speciellt med de fotokromatiska glasen monterade, som är perfekt vid växlande väderlek.

Upp och hoppa


Idag blev det en kortare premiärtur på cykeln efter olyckan förra helgen. Det blev en liten fintur i lugnt tempo tillmina kompisar Eva och Robert som bor strax under en mil från mig.

Färmedlet dagen till ära blev min MTB, då racern inte är inlämnad på reparation ännu. Den ska för övrigt lämnas in imorgon för översyn om vad som måste bytas.
Det kändes fint att cykla igen och jag tror det är bra att ge sig upp på cykeln igen så fort som möjligt efter det som t.ex. hände mig förra helgen. Väl hos Robert och Eva blev det en fikapaus.
På vägen hem igen hamnade jag efter en kille på en gul fin Rynkeby Bianchi som jag höll hyfsat jämt tempo med trots våra olika sorters cyklar.

Allt kändes bra, förutom att jag kände att handleden inte är fit for fight ännu riktigt.