Förra veckan avslutade jag med ett gäng barndomsvänner i Rörbäcksnäs, då vi hade vår näst intill årliga fisketur där. Någon fiskelycka hade vi inte, men det är det viktiga. Att fortfarande efter alla dessa år, hålla kontakten med sina barndomsvänner är något som jag värderar högre.
Senaste åren har ju MTB-cyklingen växt sig allt starkare i Sverige och i Rörbäcksnäs finns det helt magiska stigar av olika svårighetsgrad att cykla på. Precis utanför min kompis stuga går det just en sådan episk stig som det dagligen kommer en strid ström av cyklister på.
Jag lobbade lite för att vi alla skulle åka upp till stugan i vår och näst intill alla tror jag var sugna på att hänga med på en cykelweekend. Jag som är den enda som cyklar MTB kontinuerligt som träningsform, tar därmed på mig anordnarhjälmen och hoppas få ihop något som passar alla oss i början av nästa år.
När jag kom hem i söndags, stack jag ut på en kort runda med racern för att bli av med några av helgens alla kalorier. Det blev bara 2,7 mil, men det är ju bättre än inget.