Ingen skidteknik eller armstyrka – men kul ändå

Idag var det dags för skidpremiär. Med tanke på att det töat en del den senaste tiden, styrde jag och ett gäng från jobbet mot Täby konstsnöspår som ligger på Arninge Golfklubb.

Caroline och Ruth har åkt skidor tidigare och får väl räknas som ”vana” skidåkare. Sedan var det Jessica och jag som inte åkt skidor sedan tonåren. Jag kan ingenting om valla och när jag hämtade mina nya skidor i fredags bad jag om att de skulle grundvallas. Jag borde nog haft någon form av klistervalla idag, då hade jag kanske sluppit att åka baklänges tillbaka nedför en av uppförsbackarna.

Spåren var väldigt fina, men väldigt hala. I en av de brantare nedförsbackarna tappade jag balansen och for utför kanten och in i skogen, men jag lyckades ta mig upp igen. Väl uppe i spåret igen drog jag omkull, så att pannlampan och stavar flög alla världens väg. Jag gjorde inte illa mig, så efter att jag plockat ihop mina saker bar det iväg igen.

Det blev 9,1 km idag och med tanke på att det var 23 år sedan jag åkte skidor på riktigt, får jag väl vara nöjd med min insats idag. Jag kan dock konstatera att jag saknar all form av skidteknik och att jag är på tok för svag i armarna. Skyller på att jag har cyklistarmar. Hur som helst var det riktigt kul idag!

Fostrande vinterpass

Så här års får man verkligen passa på att utnyttja helgerna om vill uppleva lite dagsljus under cykelturen. Igår stack jag ut själv på mitt älsklingspass fram och tillbaka till Vallentuna som är ca 40 km tur och retur. Valmöjligheterna är ju något begränsade när det är snö och slask ute om man vill känna sig säker som cyklist.

Rundan mot Vallentuna går på väldigt lågtrafikerade vägar och bjuder på kuperad terräng med allt från skog till öppna landskap. Nu när snön svept in naturen i vitt täcke känns det dessutom som man cyklar i fjällen.
Igår kväll frågade min kompis Robert som bor i Nacka om jag var sugen på att cykla med honom i mina trakter. Eftersom jag inte hade något planerat idag, blev en runda till upp till Vallentuna för att visa honom min favorunda. Robert är en rätt stark cyklist skulle jag nog säga, även om han själv säger att han inte tog i. Att hänga på honom är både fostrande och nyttigt för mig som mestadels cyklar själv. 
Nu hade jag ju ett pass i benen från igår som gjorde dagens pass lite extra jobbigt, men så blev det också lite mer än 8 mils cykling denna helg. 
Foto: Självutlösaren på Roberts mobil

Det är en första gång för allt

Jag anmälde mig ivrigt när tillfälle gavs, att tillsammans med mina kollegor på jobbet åka KortVasan i år. Som det kan vara med det mesta här i livet, har man upp och nedgångar. Senaste veckan har jag velat om jag ska åka eller inte. Jag får väl säga tack till Oskar på jobbet, som kort och gott fick mig att ta mig i kragen. Efter jobbet igår åkte jag till Skidsport, som ligger i Bromma väldigt nära där jag arbetar. Flera kompisar och kollegor hade talat gott om den och dess service.

Väl i butiken öppnades en ny värld av prylar som jag aldrig brytt mig om att titta på. Ganska snabbt inser man att ett par skidor kan kosta precis vad som helst och ett par stavar kan gå loss på samma pris som en vanlig cykel om man vill.
Äntligen en butik med en säljare som lyssnade på en och som inte bara vara ute efter att sälja mig de dyraste som de har. Det blev ett par Atomic Vasa Race som det var halva priset på, eftersom det inte var årets modell. Sedan tillkom det givetvis bindningar, pjäxor och stavar också. Om snön ligger kvar i nästa vecka, kanske man får provåka dem.
Detta är mina livs första längdskidor som jag själv köpt. Sist jag åkte skidor på riktigt var väl med pappa ute på åkrarna i Täby, då jag var liten. Vi får väl se om det är spännande upplevelse som väntar, men jag kan redan nu gissa att en ny typ av träningsvärk väntar.

Avundsjuk på alla ni pendelcyklister

Om ni bara visste vad jag är avundsjuk på alla er som kan cykla till jobbet, trots att vi i Stockholm nu gått över till att mäta snödjupet i decimeter istället för centimeter.
I år har jag upptäckt att cykla i snö är sjukt skoj och med en cyclocross går det lekande lätt även genom tung snö. Jaha… tänker ni då, varför cyklar han inte då?
Jag bor i Åkersberga, som ligger i Österåkers kommun och som jag älskar. Det finns dock en nackdel! Den enda förbindelse vi har med grannkommunen Täby är en dubbelfilig 90-väg som man kan och får cykla på, men som vintertid är fullkomligt livsfarlig. Det finns alltså ingen cykelväg till Täby eller till Vallentuna som är den andra grannkommunen. Därför avundas jag alla er som kan cykla till era jobb så här års.
Det har planerats en cykelväg i många år mellan Åkersberga och Täby, men pga av problem med markägare så verkar det vara ett väääldigt långdraget projekt. Jag är extremt intresserad av att få till en säkrare vardag för kommunens cyklister, både till och från kommunen, men även inom. Därför gick jag i höstas med i kommunens cykelgrupp och väntar nu nyfiket på när vi tio som ingår i den, ska få vår första info om vad vi kan hjälpa till med.
Nog om detta. Idag fyndade jag en ny lampa till cykeln. Jag har föregångaren till den lampan som jag idag köpte, men årets modell har ett superlitet batteri och ca 100 lumen mer i ljusstyrka än sin föregångare. Det blev en Magicshine MJ-858 med 1000 lumen för otroliga 199 kr på XXL. Lampan är komplett med fäste för både styret eller på hjälmen.

Fyndat lite cykelkläder

Sitter i köket och ser frosten glittra på plattorna utanför köksfönstret. Vem drömmer inte då om varma sommardagar, då det fortfarande är ljust klockan 22.

Jag tänkte då att det var dags att börja uppdatera cykelgarderoben inför sommaren. Idag blev det lite spontanshopping av kläder som jag tänker mig kan vara perfekta för pendelcykeldagar.
Valet föll på ett set från webbutiken Wiggles egna märke dhb. Jag har tidigare köpt några kläder av detta budgetmärke som visat sig vara riktigt bra kvalitet, med tanke på vad de kostar. Man kan ju annars bli smått ruinerad av att handla cykelkläder, så det är skönt när man hittar lite snygga fynd ibland.