Ledig förmiddag – då cyklar man

Idag bara lite sådär spontant, plockade jag ut en halvdags ledigt på förmiddagen. De flesta hade säkert plockat ut den på eftermiddagen en fredag, men nu kände jag att jag ville njuta av lite förmiddagscykling. 
Min vanliga cykelväg till jobbet är sedan i vintras avskuren av Ullna Golfklubb, där man tidigare kunnat passera med cykel. Den nya efterlängtade cykelbanan utmed Roslagsbanan som Österåker planerar att bygga ned till Täby är fortfarande på planeringsstadiet. Då har man som cyklist inte många alternativ om man vill cykla någorlunda säkert via Täby till jobbet.

Planen idag var att ta tillvara på att jag får typ två mil extra till jobbet pga den avskurna vägen och se det som ett tvådelat distanspass istället, eftersom jag måste hem igen också. Därför började jag dagen med en lugn frukost och sedan plockade jag ihop mina saker och gav mig ut.

Jag valde min vanliga cykelväg hem och fick bära min cykel och vada genom lera och vatten vid Golfklubben för att ta mig fram. Hur som haver blev det nästan 8,5 mil idag. Firade det genom att köpa hämtpizza, chips och lösgodis. Det är ju viktigt att fylla på förråden.

Så här såg ur för två dagar sedan, då det var kallt. Idag var det bara lervälling vid Ullna Golfklubb
Unnande mig idag en pizza nästan lika stor som vardagsrumsbordet

Tvättbräda

Jag är ledsen om du trodde att du skulle få se en bild på en vältrimmad mage, men jag avsåg underlaget som jag cyklade på idag. 

Idag på självaste alla hjärtans dag, bar det iväg på en 55 km lång runda med en av mina tre älsklingar, cyclocrossen. De lite större vägarna erbjöd grymt fin cykling i solen som då och då visade sig och värmde gott. Men stora delar av denna runda gick på ganska små landsvägar och det blev en 30 km lång tvättbräda, där skruvar, muttrar på cykeln och mina tänder fick visa prov på att de satt fast ordentligt.
Med tanke på att jag hade ett 1 skidpass igår kväll i armar och ben, blev rundan ändå en enda lång njutning. För första gången på länge mötte jag dessutom två glatt hejande cyklister på väg 276 i höjd med Ljusterö. Börjar man ana lite vårkänslor nu kanske?

Sunny ride up

Egentligen borde jag åkt skidor, men eftersom jag forfarande har känningar i nacken efter fallet förra lördagen. Då är det bara att ställa om huvudet och tänka: Varför åka skidor, när man kan cykla.

Och oboy vilken härlig tur det blev. Trots hårda vindar som man nästan kunde luta sig mot sidledes och -2 grader i luften blev det en toppenrunda, mycket tack vare solen som fullkomligt strålade från en klarblå himmel.
Jag tog min vanliga väg som fortfarande var så där härligt snötäckt upp mot Vallentuna, men idag vände jag inte där brukar. Eftersom vägarna uppe i Vallentuna var så fint plogade och saltade, tog jag vägen via Angarn och och Brottby hem. Totalt blev det 42,2 km och jag kände inte av min ömma nacke en enda gång!

Kvällscrossat i vinterlandskap

De flesta förstår inte känslan och den magnifika upplevelse man får av att vintercykla. Visst ska man vara försiktig, men har du bara rätt kläder och framför allt dubbdäck på cykeln är det magiskt att cykla vintertid.

Jag har förmånen att bo en bra bit från stan, där vi har en del lågt trafikerade landsvägar som går genom trollskog och över öppna ängar. Efter dagar av snöfall, stack jag iväg på en kvällstur och vägarna var så där perfekt plogade med hårt packad snö som gör det lättrullat.
Känslan när man susar fram i tystnaden, omgiven av snötyngda träd är extremt rogivande för kropp och själ. 
Allt blev extra spännande när batteriet på min 1 000 lumen starka lampa tog slut. Jag trodde att den skulle sakta lysa sämre och sämre, men nej. Det blev bara plötsligt helt svart! Som tur är har jag min vanliga cykellampa som inte lyser i närheten så starkt som den andra, men det viktiga är ju att man syns och inte är en trafikfara.
Kvällens tur blev ca 30 km. På slutet av rundan passerade jag över en pulkabacke där lite ungar åkte snowracers. När jag swishade förbi pekade de och skrek: WOW vad coolt att cykla i snön.  Jag kan bara hålla med ungarna. Det är coolt cykla i snön!

Svårt att fånga det vackra vinterlandskapet med ljuset från en lampa

En av de vackra broarna över Åkersberga kanal

Kraschade bara en gång idag också

Idag har jag cyklat 800 meter. Efter 400 meter vände jag för att det kändes inte säkert nog att fortsätta. Det är inte värt att riskera livet på extremt moddiga oplogade vägar idag.

Hemma igen, åkte cykelbyxorna av och skidbyxorna på. Sedan slängde jag in skidorna i bilen och drog till Arninge Golfklubb. Jag har fortfarande inte någon fästvalla eller klister, så precis som i onsdags var det som att åka på såpa.
Efter ett varv stannade jag för att sörpla i mig lite blåbärssoppa och trycka i mig en kexchoklad som BMW och Bavaria bjöd på utmed skidspåret denna dag. När jag stod där, stötte jag plötsligt ihop med min kompis Robert som varit där en stund och hunnit avverka en mil redan.
På andra varvet körde jag omkull i samma backe som i onsdags och passade på att sträcka mig lite i min träningsvärksnacke. På sista varvet blev jag dessutom varvad av Robban och jag försökte väl haka på honom så gott jag kunde. När vi närmade oss krashbacken fick jag några bra tips på hur man skulle tackla den, och vipps vad mycket enklare det blev att åka nedför den.
9,2 km längdskidor blev det för andra gången denna vecka. Kanske kan bli en god vana detta, om snön ligger kvar.