Om man kanske skulle ta och cykla 500 km

Förra året så hoppade jag av efter ungefär 180 km pga av att det var så kallt. Jag pratar givetvis om Rapha Festive 500 som är en utmaning där man ska cykla 500 km mellan julafton och nyårsafton. Normalt sett är det inga problem för en hyfsat van cyklist att avverka detta, men givetsvis valde vintern att slå till med full kraft precis mellan jul och nyår förra året. Vi fick temperaturer som gick ned mot -15 grader och då blev det för mycket även för mig.

Nu är det nytt år och än så länge har vi i Stockholm knappt sett röken av vintern. Med lite mer än 2 veckor kvar till julafton går jag i funderingar på om jag skulle göra ett nytt försök i år.
Jag har alltså 8 dagar på mig att cykla 500 km. Det blir lite mer än 6 mil om dagen. Personligen tror jag att julafton går bort, så man får nog sikta på lite mer än 7 mil varje dag under 7 dagar istället.
Här nedan är några kalla bilder från förra årets försök att klara av Festive 500. Nu är då bara frågan om man ska ge sig själv denna tokiga träningsjulklapp i jul?

Premiär för mina Adventsdikter

På Facebook har jag de senaste åren haft lite som en tradition att varje advent lägga upp en klassisk adventsdikt för att sprida lite julmys bland min vänner. Förra året vet jag att jag glömde att lägga upp detta på morgonen den första advent och ganska fort kom frågan: Magnus, har du inte glömt vad det är för dag idag?

I år tänkte jag att jag skulle prova på att skriva fyra egna adventsdikter. Sagt och gjort, nu är fyra dikter klara och jag kommer publicera dem en efter en varje söndag fram till jul.

Min första adventsdikt

När vi första ljuset tänder,
Med hopp om en vit december.
Hus och hem kläs i slingor,
Det enda som saknas är lite vita flingor.
Ha nu en riktigt trevlig advent på er alla där ute och njut nu av lite cykling som gör en lycklig. Själv har jag varit lite förkyld de senaste dagarna, så jag får nog vänta med träning en bit in i nästa vecka.

En farlig väg blev nu ännu farligare

För oss cyklister iallafall…

Jag har tidigare berättat om att Trafikverket gjort om en del av väg 276 i Åkersberga nedanför Stava Backe och trevägskorsningen vid Sjöbergsvägen.
Jag ska först säga att jag förstår att de som ska ut från Sjöbergsvägen har det kämpigt i rusningstrafik framför allt, om man ska korsa väg 276 och köra på den mot Åkersberga.
Trafikverket har nu byggt om vägen vid korsningen och tagit hela vägrenen till hjälp för att få till både ett accelerationskörfält och avfartskörfält i båda riktningar. Detta innebär att vi cyklister plötsligt befinner oss i ena körfältet helt plötsligt och det där det går som allra fortast nedför backen.
Jag har försökt att driva frågan både med kommunen och även direkt med Trafikverket för att få dem att tänka om, gällande fildragningarna. Det finns en gräns för hur mycket tid man orkar lägga ned på att försöka få Trafikverket att inte bara tänka BILAR! när man gör om en väg.
Efter två veckors väntan på mina frågor svarar Trafikverket:
Vi gör vårt yttersta för att göra sträckan så säker som möjligt utifrån de förutsättningar som finns. Detta genom att försöka använda de tillgängliga markområdena på bästa sätt, till exempel genom att hålla alla körfält öppna för trafik, dock med minimimått enligt de lagkrav som finns. På så sätt får flest människor del av den tillgängliga marken. För att få mer mark i anspråk krävs formella processer som skulle försena arbetet med den nya vägen långt i tiden. Att vägrenen har blivit smalare är beklagligt, men dessvärre ofrånkomligt i dagsläget. Vi utreder dock om det finns möjlighet till fortsatta förbättringar.
Det som gör mig arg och besviken i deras svar är speciellt denna mening i svaret: 
”Detta genom att försöka använda de tillgängliga markområdena på bästa sätt, till exempel genom att hålla alla körfält öppna för trafik, dock med minimimått enligt de lagkrav som finns. På så sätt får flest människor del av den tillgängliga marken”
Detta är bara ett bevis i mängden på hur man alltid glömmer bort cykeln som färdmedel, när bilarna nu fått 3 filer i vardera rikting vid området och vägrenen blev i stort sett obefintlig. Jag trodde aldrig att man skulle gå bakåt utvecklingen av ett hållbarare samhälle, där cykeln som färdmedel var något man ville att fler och fler skulle använda för att minska trycket i trafiken. Men det gäller tydligen inte oss som bor i Österåker, som sakta stängs ute från att ta oss till Täby.
Vågar man hoppas på Trafikverket står vid sitt ord och att de utreder frågan om att undersöka om man kan hitta förbättringar?

Nu önskar jag från hela mitt hjärta att Österåkers kommun sätter fart med bygget av den planerade cykelbanan till Täby som ska gå utmed Roslagsbanan. Om man bara får till den grusväg som idagsläget sträcker sig från Hagbyhöjden till Rydbo station, så skulle jag var halvnöjd. Därifrån kan man då ta sig på mindre vägar ned till Täby för vidare transport mot stan.

Suddig bild, men detta foto är taget precis där vägrenen går från att vara ca 1,5 m bred till 10 cm.

När luften går ur

Jag älskar att välja cykeln istället för bilen och önskar av hela mitt hjärta att jag kunde göra det oftare. Jag drömmer om den dag då man som boende i Österåkers kommun kan välja cykeln oavsett årstid och där man inte behöver cykla med livet som insats bara för att jag väljer bort bilen.

Det tråkiga idag är att det känns som cyklisterna motarbetas från olika håll. När Trafikverket nyligen skulle göra lite förändringar på väg 276 för att det skulle bli lättare att svänga av och köra ut vid Stava Backe/Sjöbergsvägen, så löste man det enkelt genom att ta bort vägrenen och införa ett avfartsfält och ett accelerationsfält. Det blev kanonbra för bilarna. Detta gör man precis i Stavabackens slut, där man som cyklist har allra högst fart på väg mot Åkersberga. Plötsligt befinner man sig i ena körfältet för bilarna som cyklist. Helt otroligt att Trafikverket inte har koll på att cyklister även använder denna väg. 
Jag har talat med kommunen, som sa att förändringen på 276 var nödvändig, men att det inte får ske på bekostnad av cyklisternas säkerhet. De skulle försöka kontakta Trafikverket, men jag har inte fått något svar ännu om vad resultatet av detta blev. Jag har också försökt få ett svar direkt av Trafikverket på deras FB, men det går rätt trögt att få några svar av dem.
Den nya MTB-pendligsväg som löper utmed Roslagsbanan som jag fått tips om är ju så himla härlig. Men… Så fort snön faller kommer den dock bli ocyklingsbar, eftersom en ej klar cykelbana inte kommer vinterunderhållas. Idag när jag valde denna väg hade markägaren justerat på ett par betonghinder, så att det knappt går att ta sig förbi dem gående. Förra veckan kunde man cykla förbi dem på ena kanten. Jag förstår om man vill sätta upp hinder för att hindra motorfordon, men vilken skada gör vi som bara vill cykla på grusvägen? Vi förstör inget, vi låter inte och vi skräpar inte ned. Vad kommer denna hets mot att hindra cyklister från att kunna ta oss från Österåker till grannkommunen Täby. Vi blir mer och mer inlåsta…
För övrigt gick luften verkligen ur i morse, då jag råkade köra på en stor glasskärva i mörket som rev upp ett stort hål. Lyckades byta slang och täta däcket så jag kunde ta mig vidare mot jobbet. Det är andra gången på kort tid jag fick punka på en av mina cyklar. Idag slog det mig att 99 % av alla mina punkteringar har skett inom Österåkers kommun där jag bor och då pendelcyklar jag genom 4 kommuner på väg till mitt jobb. Otur eller dåligt underhåll av de vägar vi cyklister har att välja på, det vet jag inte.