Lida Loop – årets första cykellopp

Posted on av Magnus

Halva året har snart passerat och flertalet cykellopp har gått av stapeln. Men för mig blir Lida Loop årets första cykellopp. Jag har under veckan varit lite krasslig, men under fredagskvällen kände jag att jag började må bra igen.

Känslan idag är att jag ska köra loppet på söndag och det innebär cykelloppspremiär med min fulldämpade MTB, nya POC-hjälmen och mitt senaste tillskott bland bra klädtillbehör, ett par Bontrager Solstice cykelhandskar Från Cykelkraft med extra tjockt GEL-inlägg. De har nästan en identisk färg med min cykelklubb MTB Täbys blåa och svarta kläder, så de passar perfekt till klubbkläderna.

Vädermässigt verkar det bli kalas med ca 17 grader och sol till halvklart. Jag startar kl 11.07 och eftersom jag inte känner mig allt för uppkäftig, valde jag att köra motionsklassen denna gång. Jag har startnummer 6601 och på Lida Loops webb finns en sida med liveresultat som kommer uppdateras under tävlingsdagen med länkar och filmklipp.

Jag ser verkligen fram emot morgondagen och idag blir till att samla ihop alla kläder, cykelsaker, energibars och GELs m.m. så att man är förberedd inför loppet.

Förväntasfulla ögon

Posted on av Magnus

Ni vet den där gången du som barn stod framför den där blåa cykeln i affären och hoppades på den skulle bli din en dag. Idag när jag var på Bianchi Café & Cycles och skulle hämta min MTB som varit på sin första service, fick jag en liten flashback till det barndomsminnet. När jag stod och bubblade lite med en av de som jobbar där, ser jag på avstånd några unga killar som med stora ögon stod och pillade och kände på min cykel som stod och väntade på mig.

Första inre reaktionen var ”rör inte min cykel”. När jag sakta närmar mig hör jag hur de pratar lyriskt om den, även om jag inte hör exakt vad de säger. När jag kommer fram står en av killarna och håller i styret med båda händerna. Han blir lite rädd och går hastigt åt sidan när jag snällt frågar om det är ok att jag får ta min cykel. Sedan säger han och kamraterna att vilken fin cykel du har. Jag tackar och ger dem ett leende!
När jag går iväg hör jag dem säga att den där cykeln kostar minst 103… Ett ännu större leende växer i mitt ansikte när jag rullar ut med min cykel genom det fullsatta caféet.
(Och, nej den kostar inte 103 000 kr)

Sprättisben

Posted on av Magnus

Söndagens MTB-lopp, Lida Loop närmar sig med stormsteg och om jag skulle få till något cykelpass innan helgen, så var det bara försöka trolla bort tanken om hur mycket skönare det är att sträcka ut sig i soffan bland kuddarna.

Idag fick Celeste, min racer tjänstgöra som träningsredskap, eftersom MTB:n är på finjustering av växlar och dämpare m.m. hos Bianchi. Jag klädde mig nog helt perfekt med kombon lång-kort. Långa armar på cykeltröjan och korta cykelbyxor.  Det var till en början riktigt svalt och nästan lite kallt, men vartefter kilometrarna tickade på blev man ju desto varmare.
Sista biten på hemvägen utgörs av den lätt fasansfulla och sega Hakungebacken. Jag fick en känsla redan i backen att benen var med mig idag. Den blev bekräftad när jag kom hem och såg att jag satt ett personligt rekord på segmentet ”Hakungebacken Uppför”.
Tilldelar mig själv en pokal för att jag hade sådana grymma sprättisben idag.

Tur i oturen

Posted on av Magnus

I mitt sinne är jag en tuff pendelcyklist som inte skyr dåligt väder, men i verkligheten är jag nog rätt duktig på att hitta på ursäkter till att inte pendelcykla när det regnar eller är allmänt uselt väder.

Nu har vi i Stockholm haft en tid av strålande väder, så det har bara varit att lyfta kinden från kudden lite extra tidigt, åla på sig cykelkläderna och trampa iväg. Imorse kändes det sådär grymt härligt att cykla, då jag susade fram i den ljumma morgonen genom doften av blommande syren här och där. På vägen hem var det minst lika härligt.
Eftersom jag glömt min vattenflaska hemma idag, drack jag extra mycket innan jag åkte från jobbet. Därför fick det bli en kisspaus vid varggropen i Täby. Sedan hade jag tur i oturen, då jag svängde upp i sista backen där jag bor, då plötsligt hela cykeln började åla sig. Första reaktionen var att ramen gått av, för det kändes så. Tills jag rätt snabbt insåg att jag fått bakhjulspunka. Luften räckte precis hem innan den pyst ut helt.
Kisspaus vid varggropen i Täby

Någon måste ju komma sist också

Posted on av Magnus

Idag var det Klubbmästerskap 2 i MTB Täby och det gick av stapeln i Hackstamassivet rätt nära mig. Jag var lite osäker på om jag skulle köra, men tog ändå beslutat att göra det. Jag valde att köra i Herrar 40 och det betydde fyra varv på denna sjukt backiga och rotfyllda bana, vilket kanske inte var rätt beslut.

Regnet höll sig borta, men stenhällar och rötter var sådär slemmigt hala efter dagens regnande. Jag lyckades ändå hålla mig upprätt och varken kraschade eller ramlade.

Efter 2 varv var jag helt slut och jag insåg att jag förmodligen låg sist i min klass, men något i mig fick mig att fortsätta ändå. Så efter 4 varv som tagit 54,24 minuter trampade jag i mål, hela 11,28 minuter efter den som körde snabbast i min klass. Jag kom alltså sist, men gjorde det med stil på min fina cykel 🙂