Ni vet den där gången du som barn stod framför den där blåa cykeln i affären och hoppades på den skulle bli din en dag. Idag när jag var på Bianchi Café & Cycles och skulle hämta min MTB som varit på sin första service, fick jag en liten flashback till det barndomsminnet. När jag stod och bubblade lite med en av de som jobbar där, ser jag på avstånd några unga killar som med stora ögon stod och pillade och kände på min cykel som stod och väntade på mig.
Första inre reaktionen var ”rör inte min cykel”. När jag sakta närmar mig hör jag hur de pratar lyriskt om den, även om jag inte hör exakt vad de säger. När jag kommer fram står en av killarna och håller i styret med båda händerna. Han blir lite rädd och går hastigt åt sidan när jag snällt frågar om det är ok att jag får ta min cykel. Sedan säger han och kamraterna att vilken fin cykel du har. Jag tackar och ger dem ett leende!
När jag går iväg hör jag dem säga att den där cykeln kostar minst 103… Ett ännu större leende växer i mitt ansikte när jag rullar ut med min cykel genom det fullsatta caféet.
(Och, nej den kostar inte 103 000 kr)
Magnus Cykelblogg 