I mitt sinne är jag en tuff pendelcyklist som inte skyr dåligt väder, men i verkligheten är jag nog rätt duktig på att hitta på ursäkter till att inte pendelcykla när det regnar eller är allmänt uselt väder.
Nu har vi i Stockholm haft en tid av strålande väder, så det har bara varit att lyfta kinden från kudden lite extra tidigt, åla på sig cykelkläderna och trampa iväg. Imorse kändes det sådär grymt härligt att cykla, då jag susade fram i den ljumma morgonen genom doften av blommande syren här och där. På vägen hem var det minst lika härligt.
Eftersom jag glömt min vattenflaska hemma idag, drack jag extra mycket innan jag åkte från jobbet. Därför fick det bli en kisspaus vid varggropen i Täby. Sedan hade jag tur i oturen, då jag svängde upp i sista backen där jag bor, då plötsligt hela cykeln började åla sig. Första reaktionen var att ramen gått av, för det kändes så. Tills jag rätt snabbt insåg att jag fått bakhjulspunka. Luften räckte precis hem innan den pyst ut helt.