I lördags skrev jag om att träningspeppen inte är på topp och det där ju sånt som kommer och går. Skillnaden mellan mig för ett par år sedan och idag är att jag inte lägger mig i soffan och struntar i allt vad som heter träning.

För att arbeta på träningslusten, anmälde jag mig till ett söndagsrace uppför den i Zwift välkända bergstoppen, Alpe du Zwift.

I grupp C var vi 81 deltagare och från start hamnade jag på en plats kring 50, som jag sedan jobbade mig uppåt från. När stigningen började, hade jag tagit mig upp ca 10 platser och sedan hämtade jag hem några till på vägen uppför berget.

Jag och en dansk kille låg ganska länge och bytte placeringar, tills han plötsligt bara drog iväg. Men sånt brukar straffa sig om man inte är jättestark. Efter ca 15 min seglande jag om honom, utan att jag gjort någon nämnvärd fartökning. Han kom senare i mål ett par minuter efter mig.

Jag tyckte att jag var lätt i benen, fast jag verkligen tog i igår som man kan se på min puls som låg på 181 slag/min i snitt uppför. Det kändes ändå som att idag skulle det bli en rekordtid, men det blev det inte. Det blev en tid på 1:05:06 uppför själva alpen. Det var bara några sekunder bättre än när jag körde för ca 2 veckor sedan och då tyckte jag det var trögt. Mitt mål är att försöka göra denna stigning på under 60 min.

Nåja, jag kom på en 6:e plats på ZwiftPower och det var däremot kul, för det var länge sedan jag hamnade topp 10 i ett race som är så krävande som detta med sina över 1 000 höjdmeter.

I totalen där inte alla fuskare och folk som är anmälda i fel grupp var bortsorterade kom jag på en 37:e plats av 81 deltagare. Det får man också vara nöjd med.

Som jag har väntat på att inomhussäsongen ska smyga igång. När regnet droppar utomhus, känns det liksom helt okej att cykla inne med Zwift. Eftersom jag pendelcyklar i veckorna, blir det inte så mycket zwiftande i veckorna. Men de dagar jag tar bilen eller jobbar hemma, så brukar jag klämma in ett virtuellt pass.

Idag anmälde jag mig till det ca 33 km långa racet, 3R Flat race (C). Vi var inte så många som deltog, tror det var ca 60 personer totalt och i C som jag körde var vi bara 10 st.

Det var ett gäng starka cyklister i min grupp, eller så var jag bara svag? Det var länge sedan jag svettades så kopiösa mängder svett som idag. Hela skyddsmattan under cykeltrainern var som en mindre sjö när jag var klar. Jag slutade på 6:e plats eller sist i C kan man också säga. 4 cyklister blev diskade pga diverse anledningar.

Även om jag inte alltid presterar på topp i Zwiftracen, tycker jag det är så peppande att köra race. Det blir så mycket mer drag i träningen då, än när man planlöst cyklar runt i Zwift. Jag känner att jag personligen tar i mer och utmanar mig själv i racen, än om jag bara kör en bana utom tävlan.

Zwift är min högintensiva träning som jag tycker kompletterar min lågintensiva elcykelpendling på ett bra sätt. Ser fram emot många skitjobbiga race i Zwift i höst och vinter!

Vinterns mål med Zwift

Mitt mål i vinter är att ta mig upp från C-klassen till B-klassen, men idag var jag långt ifrån att vara en B-cyklist. Det innebär att jag måste upp på ett snitt på över 3,2 watt/kg.

Det utlovade regnet kom igår och det med besked. Dagen började rätt fin, men sedan öste regnet ned i omgångar under hela dagen och kvällen. Nu på morgonen ser jag att min regnmätare nästan är full och från köksfönstret kan jag utläsa att det nästan kom 40 mm regn under gårdagen.

Eftersom den planerade cykelturen runt Stockholm blev inställd igår, så passade jag på att ta fram min cykeltrainer och montera racern på den. Så nu startar jag officiellt höstens innesäsong. Jag kommer givetvis att cykla en hel del ute med någon av mina andra cyklar, men racern får nog se sig vinterplacerad i träningsgrottan.

När allt var monterat och växlarna justerade så de funkar med trainern, startade jag upp Zwift för första gången sedan i våras. Innan jag gav mig ut i den digitala världen igen, kopplade jag ihop min Tacx Neo med min Garmin cykeldator, vilket jag aldrig gjort förut.

Detta gjorde jag för att låta Garmin räkna ut vad jag har för VO2-max. Det kanske inte är som att göra ett riktigt test hos en träningsanläggning, men kul att få reda på en siffra iallafall tänkte jag. Tacx Neon funkar lite som en effektpedal, som jag inte har på min cykel annars och som är ett måste för att kunna se sitt VO2-max.

Jag anmälde mig till ett race i klass C som var ett hyfsat platt race. Vi var ca 24 personer som kom till start i C-klassen och det blev full vart på en gång. Svetten flödade och pulsen var lite för hög hela racet för att det skulle kännas bekvämt, men jag hade koll på den och det kändes ändå bra i benen och kroppen.

41 minuter och 15 sekunder senare slutade jag 4:a i racet efter diverse diskvalificeringar av andra åkare.

När jag var färdig och torkat upp resterna av mig från träningsmattan, så gick jag in i Garmins app för att se om jag fått något VO2-max för detta race och visst hade jag det. Det finns någon form av skala utifrån den åldersgrupp man befinner sig i och den går från dåligt – ganska bra – bra – utmärkt – till överlägset. Gränserna är lite olika för respektive klassificering beroende på om du är man eller kvinna och hur gammal du är.

Detta blev resultat igår 😲