Mörker och kyla

Alltså det är något med att cykla på tysta mörka vägar med lite trafik. Det är liksom bara du och skenet av din lampa. Idag kände jag att jag bara var tvungen att komma ut och röra på mig en stund efter en intensiv lördag.

Styrde mot småvägarna utåt Brottby och Kårsta. När solen försvunnit ned över trädtopparna faller temperaturen snabbt. Jag började med +1 grad och när jag kom hem var det -5 grader. Tur att man köpte sig ett par grymma vintercykelskor från Northwave, lagom till Rapha 500 Festive förra året. De är nog ett av mina bättre skoköp. 
Kom hem lagom rosig om kinderna efter ca 44 km på cyclocrossen.

Sunny ride up

Egentligen borde jag åkt skidor, men eftersom jag forfarande har känningar i nacken efter fallet förra lördagen. Då är det bara att ställa om huvudet och tänka: Varför åka skidor, när man kan cykla.

Och oboy vilken härlig tur det blev. Trots hårda vindar som man nästan kunde luta sig mot sidledes och -2 grader i luften blev det en toppenrunda, mycket tack vare solen som fullkomligt strålade från en klarblå himmel.
Jag tog min vanliga väg som fortfarande var så där härligt snötäckt upp mot Vallentuna, men idag vände jag inte där brukar. Eftersom vägarna uppe i Vallentuna var så fint plogade och saltade, tog jag vägen via Angarn och och Brottby hem. Totalt blev det 42,2 km och jag kände inte av min ömma nacke en enda gång!

Kvällscrossat i vinterlandskap

De flesta förstår inte känslan och den magnifika upplevelse man får av att vintercykla. Visst ska man vara försiktig, men har du bara rätt kläder och framför allt dubbdäck på cykeln är det magiskt att cykla vintertid.

Jag har förmånen att bo en bra bit från stan, där vi har en del lågt trafikerade landsvägar som går genom trollskog och över öppna ängar. Efter dagar av snöfall, stack jag iväg på en kvällstur och vägarna var så där perfekt plogade med hårt packad snö som gör det lättrullat.
Känslan när man susar fram i tystnaden, omgiven av snötyngda träd är extremt rogivande för kropp och själ. 
Allt blev extra spännande när batteriet på min 1 000 lumen starka lampa tog slut. Jag trodde att den skulle sakta lysa sämre och sämre, men nej. Det blev bara plötsligt helt svart! Som tur är har jag min vanliga cykellampa som inte lyser i närheten så starkt som den andra, men det viktiga är ju att man syns och inte är en trafikfara.
Kvällens tur blev ca 30 km. På slutet av rundan passerade jag över en pulkabacke där lite ungar åkte snowracers. När jag swishade förbi pekade de och skrek: WOW vad coolt att cykla i snön.  Jag kan bara hålla med ungarna. Det är coolt cykla i snön!

Svårt att fånga det vackra vinterlandskapet med ljuset från en lampa

En av de vackra broarna över Åkersberga kanal

Fostrande vinterpass

Så här års får man verkligen passa på att utnyttja helgerna om vill uppleva lite dagsljus under cykelturen. Igår stack jag ut själv på mitt älsklingspass fram och tillbaka till Vallentuna som är ca 40 km tur och retur. Valmöjligheterna är ju något begränsade när det är snö och slask ute om man vill känna sig säker som cyklist.

Rundan mot Vallentuna går på väldigt lågtrafikerade vägar och bjuder på kuperad terräng med allt från skog till öppna landskap. Nu när snön svept in naturen i vitt täcke känns det dessutom som man cyklar i fjällen.
Igår kväll frågade min kompis Robert som bor i Nacka om jag var sugen på att cykla med honom i mina trakter. Eftersom jag inte hade något planerat idag, blev en runda till upp till Vallentuna för att visa honom min favorunda. Robert är en rätt stark cyklist skulle jag nog säga, även om han själv säger att han inte tog i. Att hänga på honom är både fostrande och nyttigt för mig som mestadels cyklar själv. 
Nu hade jag ju ett pass i benen från igår som gjorde dagens pass lite extra jobbigt, men så blev det också lite mer än 8 mils cykling denna helg. 
Foto: Självutlösaren på Roberts mobil

Snöigt värre

Under lördagen vräkte snön ned och vi fick väl ca 10 cm snö på bara några timmar. Under natten tog snöandet en paus, för att under morgontimmarna åter sätta fart.

Vid frukost blev det lite chatt med mina kompisar i Nacka om cykling eller ej under dagen. Jag var väl lite skeptisk till att ge mig ut, med tanke på all snö. Jörgen och Robert i Nacka valde att sticka ut och efter en stund valde även jag att åla på mig lager på lager av kläder och sätta mig på crossen.
Det visade sig vara ett lyckodrag, för jisses vilken blandning av upplevelser jag fick under min 40 km långa cykeltur. Jag valde att via Blå Leden ta mig mot småvägarna vid Stava i Åkersberga. Jag vet inte om jag ska vara imponerad av mig själv eller cykeln, men jag lyckades att cykla i 15 cm djup snö på knaggliga stigar (ett par km) ända fram till hästgården i Stava. Där stod några förvånade personer vid stallet som säkert undrade vilken knäppgök det var som kom cyklande över ängarna på en racercykel. För ett cykelintresserat öga så är det en cyclocross. När jag passerade dem fick jag en liten applåd.
Nu var det slut på skogsstigar och från Stava styrde jag mot Vallentuna på småvägarna som är näst intill bilfria. Under mina 40 km, tror jag att jag mötte eller blev passerad av 3 bilar. Däremot passerade jag ett par bilar som låg i diket. Alla såg ut att ha sommardäck. Hur tänker man om man ger sig ut med sin bil i snöstorm med sommardäck?
Efter en stund tilltog snöandet ännu mer och som ni kan se på bilden nedan, så fick jag till och med istappar i ögonbrynen. Nu så här på kvällen är jag otroligt nöjd med att jag gav mig ut. Det var så skoj när man passerade folk utmed rundan som hejade på en och sa att man var en kämpe som inte bangade för snön och blåsten.
Det hade dock varit kul att ha med någon på rundan, men det är så få kompisar i mina trakter som cyklar vintertid. Om nu någon skulle vilja prova på att vintercykla, så är det bara att hojta! Jag bangar sällan för en cykeltur om jag inte har något annat planerat.

Midvintercyklingens pass är hård

Och endast tomten försöker cykla… Med ett par centimeter snö på vägarna och -9 grader på termometern stack jag iväg vid lunch för att försöka få till ett långpass, så här dag två av Festive 500. Jag som inte är en luttrad snöcyklist tyckte det var rätt läbbigt på landsvägarna, som fortfarande var oplogade och spåriga. Varje gång man hörde en bil närma sig så blev jag nervös, eftersom man inte kan cykla så långt ut på kanten som man normalt brukar. De flesta bilister visade dock hänsyn. 

För att slippa cykla på vägar med trafik, valde jag att först cykla ner på Garnsvikens vänstra sida, för att sedan vända tillbaka och upp igen och ned igen. Den vägen är nämligen extremt lite bilar på. När jag var på väg upp igen kände jag att jag frös sjukt mycket om mina fötter. Och jag avbröt försöket att försöka få till lite mer än 70 km idag. Rundan stannade på lite mer än 47 km. 
Väl hemma var jag nästan orolig att jag förfrusit mig, men efter lite barfotagång hemma på golvet med värmeslingor återfick jag känseln. Fortsätter det att vara så här kallt, vet jag inte om detta kommer att gå att genomföra. 
Mina vinterdäck från Schwalbe känns dock riktigt bra och plöjer fint igenom nysnö och greppar bra på hala asfaltsvägar.

Rapha Festive 500 har startat

God fortsättning, så här dagen efter dopparedagen. Igår trodde jag inte jag skulle kunna bli hungrig något mer efter all julmat, men nu sitter man här då vid frukostbordet och mumsar vörtbröd och annat smaskens som om det inte fanns en morgondag.

Igår mjukstartade jag mellandagarnas cykelutmaning med att hinna få till en 30 km cykelrunda på morgonkvisten i kalla -7 grader. Belöningen var dock att få möta en molnfri morgon med sol som gnistrade i frosten. Nu har jag alltså bara 470 km kvar.
Som ett julkort började snön att sakta falla igår kväll, så idag har vi ett par centimeter nysnö ute. Idag under dagen blir det en runda till i snön. Hur lång den blir, får vi se. Jag funderar på att ta samma runda som igår, men lägga på ett varv och lite till. Är det för kallt, så kan man ju alltid lättare avbryta om man inte givit sig iväg för långt bort.
Bianchi Zurigo alias Jultomten igår