Minitripp

När man inte har något eget landställe är det väldigt kul när man får hälsa på någon som har detta. Och i veckan packade jag en lätt packning och tog min cykel och satte kurs mot Vettersö, där min kollega och vän Lena har ett landställe med sin familj.

En ö är ju lite svår att cykla till om man inte är ett fan av swimbike. Så jag styrde mot Vaxholm, för att sedan ta Vaxholmsbåten vidare ut till Vettersö, vilket tar en timme ungefär.

Jag valde faktiskt elcykeln, då den har en pakethållare, där jag kunde fästa en sidoväska. Med den kunde jag få med mig lite mer saker. Det är skönt att lägga de lite större sakerna där, så man slipper ha dem på ryggen i vanliga ryggsäcken.

Det var perfekt cykelväder enligt mig, med strax över 20 grader. Jag stack hemifrån i god tid, så man inte behövde stressa till båten. Så god tid att jag kunde cykla över Bogesund, för att slippa cykla hela vägen i till Vaxholm på den lite läbbiga Vaxholmsvägen. Det var ett bra val, då den vägen är så himla fin med sin böljande väg och frodiga natur.

Elcykel är verkligen ett grymt sätt att transportera sig på. Den har fått mig att välja bort bilen många gånger, vilket inte riktigt den vanliga cykeln har fått mig att göra. Och förutom att du precis som en vanlig cykel besparar miljön, tar den dig lekande lätt uppför backar och så ger den dig en extra skjuts även på platta marken när du tycker det är jobbigt att trampa på.

Väl framme i Vaxholm, var det mycket folk på kajen och rätt dålig info om vilken båt som som skulle lägga till var. Det är ju en hamn där många Vaxholmsbåtar stannar för vidare färd till både norra och södra delarna av skärgården. Det var bara att ha split vision på ögonen när den ena båten efter den andra lade till och folk gick av och på i snabb takt. Men tillslut hittade jag ombord på rätt båt.

Det är verkligen schysst att man får ta med sig cykeln på Vaxholmsbåtarna, det gör ju skärgårdsturistandet lite enklare, då flera öar i skärgården faktiskt är rätt stora och har fina små cyklingsbara vägar.

Efter en dryg timme med båten klev jag iland och möttes av Lena med sin son som kommit ned till ångbåtsbryggan för att möta mig. Och vilken mysig ö Vettersö var med alla sina fina havsnära sommarhus som nästan alla har mer eller mindre havsutsikt.

Under mitt dygn hos Lena med familj bjöds jag på god mat, dricka och härligt sällskap. Jag fick mig även en rundtur på ön till fots och senare på kvällen även en rundtur runt ön i familjens lilla elmotorbåt, där vi skålade i solnedgången.

Kring lunch morgonen efter, så blev jag och cykeln skjutsad över till Östanå färjeläge med deras andra båt som är en transportbåt som med lätthet kunde lasta en tung elcykel. Sedan åt vi lunch på pizzerian i hamnen och efter det gav jag mig iväg på cykeln hem igen.

Vilken mysig liten tripp detta var. Det betyder mycket att få lite miljöombyte och se lite nya saker ibland. Så stort tack för er generositet, Lena med familj.

Då var det semester…

Äntligen var det semester eller är det verkligen äntligen semester? Nä… jag ska ärligt säga att jag inte riktigt ser fram emot att vara ledig. Det kan låta knäppt, men i mitt fall som för många andra som arbetat hemma sedan i mars, så känns allt bara lite trist. Det kommer vara samma hus man ser, då resplanerna i sommar sedan länge är inställda.

Jag är ändå lyckligt lottad som har ett litet hus med en liten plätt utanför där jag kan påta och titta på allt fint jag planterat. Men innerst inne skulle ni bara veta hur avis jag är på er som har ett sommarhus själva eller ett i släkten att åka till. Att ha möjlighet till lite miljöombyte några veckor är något som många skulle må bra av i dessa tider. Men alla vi som inte har det får lov att försöka hålla humöret uppe ändå, det är ju ändå sommar…

Semestern började som sagt igår med rätt okej väder, men idag har vi fått lite klassiskt ösregn. För naturen är ju detta suveränt och vem vet, kanske gör detta att svamparna i skogen kommer extra tidigt i år.

Träningssemester

Jag funderade lite på om jag skulle låta årets semester gå i träningens tecken. Jag tänker mig inga mål eller förbud, utan bara fokus på att röra mig så mycket som möjligt och försöka träna lite allt möjligt.

Denna regniga dag började jag med att väcka liv i min roddmaskin. Rodd är ju något som ger kroppen en mångsidig träning och man känner verkligen att man använder hela kroppen när man kör ett längre pass med den.

Idag körde jag ett pass på ca 35 minuter och lyckades under den tiden ro ihop 900 roddrag. Det gjort mig sjöblöt av svett, vilket är ett bra kvitto. Sedan körde jag lite styrka med mitt gummiband och lite armhävningar som jag blivit rekommenderad att göra för att träna överkroppen.

Åhej… 898, 899 och 900 😅

Min dröm

Det är att känna mig bekväm i bar överkropp på en strand, vilket jag inte riktigt gör idag. För länge sedan tyckte jag inte om att bli fotad, varken med eller utan tröja. Det har jag kommit förbi efter alla år av cyklande, som gjort att jag gått ned i vikt.

Nu känns det bra att vara med på bild igen, men att se sig själv i bar överkropp på t.ex. stranden är jag inte 100 % bekväm med ännu, även om det på senare tid dykt några sådana bilder, som den ovan eller efter att jag tagit ett morgondopp på min morgonrunda. Men detta ska jag jobba på i sommar!

Stekhet vecka

Nu i veckan har jag varit i Spanien tillsammans med min mamma. Vi hyrde ett hus av min arbetskamrat som jag och några kompisar hyrt tidigare när vi var och cyklade lite berg på Solkusten. Huset ligger vackert beläget i bergen ovanför Marbella i Sierra Blanca Country Club.

Veckan började med lite nervositet, då en skogsbrand bröt ut en bit från oss samma dag som vi anlänt. Vi såg först bara rök på avstånd, men sedan när solen gick ned såg vi eldsflammorna i mörket. Den första natten sov vi med ett öga öppet. Brandmännen lyckades dock begränsa branden så att den inte spred sig mot oss.

Dagen därpå gjorde vi Marbellas gamla delar, men jisses vad varmt det var. Temperaturen låg på ca 35 grader och det är lite väl högt för att man ska orka göra något vettigt.

De andra dagarna spenderade vi genom att bila runt lite bland alla fina bergsbyar och de bästa besöken var i Ronda som jag varit i tidigare, men då i ösregn. Nu var det betydligt varmare 🥵 En annan riktigt trevlig liten stad var Mijas, som är en liten pittoresk by med små butiker, caféer och restauranger.

Sista dagen gjorde vi ett återbesök till Marbellas gamla delar för att äta middag, en sen middag som spanjorerna gör. Detta var en hit! Att sitta på torget i gamla stan och äta i den ljumma sommarnatten var riktigt härligt.

Det blev en supertrevlig vecka med mamma, men Spanien är lite för varmt sommartid för en som inte gillar att ligga på stranden. Ska jag åka tillbaka, är det nog vår eller höst som gäller för mig.

Här är det fina hus som vi bodde i under veckan. Vill tacka Madeleine och hennes bror för en varm, men mysig vecka i deras hus ovanför Marbella.

Spökslottet

Idag på eftermiddagen slet jag ut alla lådor ur mitt förråd och städade och dammsög det, vilket jag brukar göra någon gång per år. I brist på lust att träna, beslutade jag mig även för att gå igenom alla lådor som åker in och ut varje gång man städar där och byta ut de gamla flyttlådorna mot tätare plastlådor. I en låda fann jag ett antal av mina gamla skolböcker.

En röd liten anteckningsbok med texten Berättelsebok fick mig intresserad vad det kunna vara för något. Boken var från när jag gick i klass 5A. Det är alltså 31 år sedan 😳 Boken är fylld med små korta sagor som jag skrivit och jag var tydligen redan då intresserad av historia, slott och borgar.

Tänkte därför dela med mig av en saga inklusive stavfel från boken.

614966A8-2300-4618-A262-E45F6A212F62

Spökslottet

Året var 1804 i oktober. Det var en gång ett stort slott som låg ute på en ö i havet. En natt blev det en hård storm. Jag hade en stor båt. Just den natten var jag ute på havet med min båt, plötsligt brakade åskan loss, blixten träffade våran mast. Masten började att brinna.

Alle man över bord. När jag såg min båt sjunka sa för mig själv, det var en fin båt. Plötsligt sa styrman:  -Titta en Ö. Vi simmar dit.

På ön fanns ett slott. När vi stod blöta framför porten, så skrek jag: -Se upp för vindbryggan! En av sjömännen fick vindbryggan över sig å nej. Men plötsligt kom en vitklädd gubbe. Han såg ut som en anka. Han sa att han var ankornas kung. Han frågade varför vi störde hans sömn? Han sa sedan att ingen varit här på 400 år!

Vaaa… 400 år! -Hjälp det måste vara ett spöke. Mamma, jag vill hem. Vi sprang iväg. när vi kommit till baksidan, stannade vi och det var alldeles tyst. -Hör kapten, det låter som soldater. Titta där, en skelettarme med svärd.

De högg mina vänner till köttslamsor. Jag tittade mig om och alla sjömän hade blivit hackade. Det var bara jag kvar.

Plötsligt tog ön slut. Jag stannade och då tog de mig till fånga och satte mig i ett tornrum, så jag fick svälta ihjäl. Hundra år efter, var det bara mögliga ben av mig kvar.

Slut!

Alla sagor slutar tydligen inte lyckligt 😂