Lida loop – racerapport från de bakre leden

Här kommer en racerapport från en alldeles vanlig motionär och min upplevelse idag.
Efter en natt med lite sisådär sömn gav jag mig iväg mot Lida Frilufsgård och Lida Loop. Väl på plats ångrade jag lite att jag anmält mig till motionsklassen, men gjort e gjort. Det var bara att rätta in sig i ledet näst längst bak.
När man släpps iväg på första loopen, börjar det med att man cykla rakt uppför en brant skidbacke och redan där skiljs agnarna från vetet, då flera pustade och stånkade som om de höll på att dö. Sedan bär det iväg på ganska lättcyklade motionsspår, men den som väntar på något gott behöver inte vänta länge.
Flertalet av delarna i både första och andra loopen är en orgie rötter och stenar, där det gäller att veta var man har cykeln. Förutom rot- och stenfesten föräras åkarna med ibland helt hopplösa stup att cykla uppför. Jag liksom många andra som försökte visa sig på styva linan, fick snällt hoppa av och fälla någon vit lögn om att det skulle gått om inte den framför stannade…
Banan är annars en av de roligaste och mest varierade jag cyklat. Det märks att den är tekniskt klurig, då det för mig tar ca 20 min längre att köra Lida loop, 65 km jämför mot Cykelvasan, 95 km.
Det var ju premiär för mig att köra ett lopp med min fulldämpade Bianchi Methanol. Även om jag inte gjorde någon tid som är värd att skryta över i MTB-kretsar, så var det helt magiskt att köra fulldämpat. I månlandskapet av stenar och rötter svalde cykeln terrängen otroligt bra. Den fungerade näst intill klanderfritt, förutom i en backe, där jag lite oförsiktigt skulle byta från stora till lilla klingan. Det gjorde att kedjan hoppade och jag gick i backen. I samband med det slog jag i benet i cykeln, men landade mjukt på en grästuva.
Jag hoppade upp på cykeln igen och struntande i mitt blödande smalben och att det gjorde ont vid varje tramptag. Efter ett par hundra meter inser jag att jag tappat mobilen – Faan! Hoppar av och halvspringer lite haltande i kanten med cykeln i motsatt körriktning mot platsen där jag gick omkull. Där på grästuvan låg mobilen och väntade.
Resten av loppet löpte på utan missöden. Mot slutet började jag känna hur energin var helt slut och varje tramptag var en plåga. Jag cyklade förbi flera åkare som satt och krampade i stigkanten, men jag fick som tur ingen kramp, utan kunde tillslut ta mig i mål på ca 3:57.
Stort tack till alla supertrevliga funktionärer och sjuksköterskan som såg till att jag fick mitt skrapsår rengjort.
Jag kommer tillbaka även nästa år.

Foto: Peter Jansson

Lida Loop – årets första cykellopp

Halva året har snart passerat och flertalet cykellopp har gått av stapeln. Men för mig blir Lida Loop årets första cykellopp. Jag har under veckan varit lite krasslig, men under fredagskvällen kände jag att jag började må bra igen.

Känslan idag är att jag ska köra loppet på söndag och det innebär cykelloppspremiär med min fulldämpade MTB, nya POC-hjälmen och mitt senaste tillskott bland bra klädtillbehör, ett par Bontrager Solstice cykelhandskar Från Cykelkraft med extra tjockt GEL-inlägg. De har nästan en identisk färg med min cykelklubb MTB Täbys blåa och svarta kläder, så de passar perfekt till klubbkläderna.

Vädermässigt verkar det bli kalas med ca 17 grader och sol till halvklart. Jag startar kl 11.07 och eftersom jag inte känner mig allt för uppkäftig, valde jag att köra motionsklassen denna gång. Jag har startnummer 6601 och på Lida Loops webb finns en sida med liveresultat som kommer uppdateras under tävlingsdagen med länkar och filmklipp.

Jag ser verkligen fram emot morgondagen och idag blir till att samla ihop alla kläder, cykelsaker, energibars och GELs m.m. så att man är förberedd inför loppet.

Racerapport efter Lida Loop

Vet inte om man får kalla det racerapport om man kör i motionsklassen? Eftersom jag känner mig så duktigt nöjd, så struntar jag alla regler.
Spänd av förväntan, stod jag i sista startled i Motionsklassen och väntade på startskottet. 11.05 small det och vi fick trampa iväg. Lida Loop börjar med att man ska cykla uppför en skidbacke och rätt fort blev man tvungen att hoppa av och leda cykeln pga all trängsel. 
Loppet var helt fantastiskt om man ser till den blandade terrängen, men detta lopp är nog det som innehållit flest galna backar. Första loopen gick bra och det var skönt när man kommit en bit in i loppet och det blev lite utrymme mellan cyklisterna. Vid vissa ställen som vid t.ex. loppets alla gyttjebad och mindre dammar, blev det dock köbildning.
På loop 2 tog det tvärstopp uppe på ett berg, då framhjulet fastnade i en stor rot. Resultatet blev att jag flög över styret, men lyckades med lite akrobatmoves landa på ett så bra sätt att jag bara fick lite skrapsår på armen, höften och ena benet. Tack vare hjälpsamma medcyklister var jag snart uppe på cykeln igen. När man ramlat, blir man alltid lite mer reserverad och det tar en stund innan man är tillbaka i rätt mood igen. Tyckte dock att jag glömde vurpan rätt snabbt.
På loop 3 började jag känna mig rätt matt i benen och armarna och efter 3 timmar och 54 minuter cyklade jag över mållinjen sååå otroligt nöjd. Jag kom på plats 255 av 535 anmälda i min klass. Cykeln höll hela vägen och jag klarade mig från punkor och andra tekniska problem, vilket är smått imponerande med tänkte på det som den utsattes för idag iform av vassa stenar, rötter och stubbar.
Om jag kör nästa nästa år, kommer jag försöka fixa en tävlingslicens och starta längre fram, för stundtals var det allt för många stopp som jag inte tror det är lika mycket av om man kör med mer vana cyklister. Hursomhelst var det en kanondag!
Hittade ett foto där jag fastnat längst fram i bild. Foto: Johan Flodström
Hittade en till actionbild på mig. Här jag (6619) på Loop 2. Foto: Hans Schönning