Senast den såg skog och mark var i höstas och sedan dess har min MTB hängt på väggen och längtat efter att komma ut igen. Jag lät ju singelkonvertera den förra sensommaren och hann inte direkt köra med den så mycket efter det.

Men idag var dags. Lite ny frisk luft i däcken och i dämparna, så bar det iväg mot Hacksta Trail som är den lokala MTB-banan som jag älskar!

Trots att min MTB är den äldsta cykeln som jag har, känns den spänstig och som pånyttfödd efter uppgraderingen. Florence som hon heter är nog min absoluta favorit bland mina cyklar ❤️

Det blev tre lugna varv på Hacksta Trail. Jag ska vara ärlig att jag har lite svårt att köra den banan lugnt, då jag kört den så många gånger. När jag kollade Strava, har jag kört banan 90 gånger. Men jag har alltid som regel att första varvet ska gå lugnt för att kolla att banan är som den ska, för man vet aldrig om det fallit något träd eller om banan är skadad någonstans sedan man körde sist.

Idag försökte jag dock hålla mig lugn alla tre varven, men lite adrenalin fick jag känna när jag plötsligt började höra en åkare bakom mig. Trampade på som bara den en stund och sedan syntes personen inte till 😅

Hoppas på potatisbäbisar

Idag har jag också hunnit med att sätta potatis som jag aldrig planterat förut. Har en pallkrage där jag planterade vitlök och gräslök i höstas som nu verkar växa och frodas, så jag fyllde ut den tomma ytan med lite potatisar av den tidiga sorten Swift. Har jag tur kan kan jag skörda mina potatisbäbisar om ca 8-10 veckor.

Planterade även de som inte fick plats i pallkragen i en kruka, som jag hoppas ska bli färdig lite fortare. Det är så himla mysigt att odla egna grönsaker och mat. Har även ett gäng tomatplantor som jag driver upp inne tills de blir varmt nog att plantera ut dem.