När man kommer på sig själv att längta

Visst gillar jag att cykla, men jag kan väl inte säga att jag direkt gått runt och längtat efter att sätta mig på cykeln. Men sedan jag köpte en el-cykel, så kan jag komma på mig själv att gå runt och smålängta till att jag ska cykla till eller från jobbet.

Vet inte varför, men det är en så härlig känsla att cykla utan att alla backarna tröttar ut en och jag njuter verkligen av min stund på cykeln.

Jag är fortfarande en solskenscyklist ☀️ och som igår när det regnade så valde jag att åka buss. Men faktum är att sedan jag köpte el-cykeln för ca 1 månad sedan, har jag cyklat nästan varje dag till och från jobbet och bara åkt buss 2 dagar.

Då kör vi mot målet igen

Detta har också blivit en nystart att nå mitt viktmål på att väga strax under 70 kg, som jag satte upp för ca ett år sedan. Resan dit har stått lite stilla sedan i vintras, men senaste månaden har jag gått ned ca 1 kg och det har peppat mig att försöka återuppta resan mot målet 😀

Nytt gummi för bättre glid

Jag och el-cykeln firar nu en vecka ihop och känslan att cykla till jobbet är lekande lätt. Ett litet problem är dock att cykeln levererades med riktigt feta MTB-däck. Så feta att de stundtals tar i stänkskärmarna där bak. Jag vill ha stänkskärmar på, så de vill jag inte montera bort. Dessutom sitter det en del fiffiga saker som t.ex. inbyggd baklampa i den bakre.

Jag har nu valt att offra lite av komforten som de feta MTB-däcken ger och istället sätta på lite extra breda vanliga cykeldäck. Var först lite orolig att det skulle se knäppt ut, men det blev rätt okej faktiskt.

Däcken jag valde att köpa var Schwalbe Range Cruiser 622-40 som kanske inte var det däck som hade det högsta punkteringsskyddet, men de ser hyfsat rejäla ut ändå. Tiden får väl avgöra hur kvaliteten är.

Det finns kanske en chans att man kan öka på el-cykelns räckvidd med dessa däck som garanterat kommer ge bättre glid än ett knubbigt MTB-däck. Igår körde jag med de gamla MTB-däcken strax över 80 km och när jag kom hem på kvällen hade jag ca 25 % kvar av batteriet, så jag är verkligen supernöjd hur långt man kan cykla.

What a feeeeeeling

Varför har man inte skaffat en el-cykel tidigare? Imorse kunde jag inte testa nya el-cykeln till fullo hela vägen, då jag skulle möta en kollega i Täby. Hon skulle cykla till jobbet för första gången och jag hade erbjudit mig att cykla med henne, så hon kunde se vilken väg jag kör.

Det är rätt lätt att välja fel väg på vissa ställen, så man får världens omväg eller hamnar på en en väg som är mer backig och därför jobbigare. Jag som pendlat i många år med cykel har kört vilse många gånger i jakten efter den perfekta pendelsträckan.

Resultatet av morgonens cykeltur till jobbet visade att jag förbrukat 28 % av batterikapaciteten och hade då 72 % kvar till hemfärden. När det var dags att cykla hem, var jag själv och nu skulle el-cykeln få visa vad den gick för.

Hemfärden – första riktiga testet

På vägen hem trampades det på. Och wow vilken skön känsla det var att susa fram i +25 km/h och vid minsta backe känna el-motorns hjälpande hand. Den gör att man inte tappar fart uppför alla små och stora backar jag har utmed min pendelsträcka.

Den tunga el-cykeln plöjer fram som ett kryssningsfartyg i full fart. Och det är en vrålhärlig känsla. Visst kommer man med en racer ofta upp i mycket högre farter än vad jag gör med el-cykeln. Men den oslagbara känslan är när man på ett lekande lätt sätt trampar uppför långa sega backar.

Jag brukar köra sträckan hem från jobbet med den vanliga cykeln på ca 1 tim och 10 min. Hemfärden idag tog bara strax över 1 tim och då hade jag även lite ofrivilliga hinder på vägen. Den stora skillnaden är ju att man inte känner sig i närheten så slut som jag skulle varit om jag hållit samma tempo men en vanlig cykel.

Trodde aldrig jag skulle säga: El-cykel – What a feeeeeeling! Om du tror att man inte får någon träning med en el-cykel, så har du fel. Jag var riktigt svettig när jag hem.

Välkommen Electric Jane

Idag var jag ledig och på eftermiddagen levererades min el-cykel som jag beställt. Jag har aldrig någonsin provat en el-cykel och den jag köpte var för mig helt oprövad, eftersom jag beställt den på webben.

Leveransen

Enligt Postnord skulle paketet väga 200 kg 😳 vilket antingen innebar att jag beställt ett 10-pack med el-cyklar eller att något var fel i deras app. Det var givetvis något fel på deras info de fått från butiken.

En jättelåda dök upp på utsatt tid och levererades av en supertrevlig chaufför som hjälpte mig att få in lådan på tomten.

Det mesta var monterat på cykeln, men det som man behövde göra själv var att vrida rätt styret och montera på pedalerna. Det ingick vanliga pedaler, men dessa valde jag att inte montera. Jag tog en sväng till Cykelkraft och köpte klassiska SPD-pedaler som jag är van med och nya innerslangar till däcken. Det var sådana med bilventiler som satt på, men jag vill ha prestaventiler så jag kan pumpa däcken hemma med den pump jag har.

Övervikt med pondus

När allt var monterat begrundade jag min rejäla och bastanta dam. Den väger in på ca 23 kg och den känns som ett stycke amerikanskt militärfordon när man lyfter den. Ett namn skulle den ju också få och jag hade lite förslag från pappa, då jag kollade på en tysk cykel förut. Men nu blev det ju en från USA och därför känns Electric Jane som ett perfekt namn.

Jag bekantade mig lite med displayen och inställningarna. Man kan välja mellan 3 lägen hur mycket elmotorn ska hjälpa till. 1 är något sorts ECO-mode som ger lägst assistans och 3 är maximal assistans.

Snygga detaljer

Cykeln är en E-MTB från Rock Machine med fabriksmonterade stänkskärmar och belysning. Jag måste säga att man integrerat baklampan supersnyggt i bakskärmen.

Premiärturen

Då var det bara att ta på sig hjälmen och trampa iväg. Med läge 3 aktiverat drar cykeln iväg med ordentlig fart när man börjar trampa. Man kommer snabbt upp i 25 km/h, som är den maxfart som elmotorn hjälper till.

Jag har 9 växlar till förfogande, men på vanlig väg känns de ganska onödiga. Man kör ju typ tyngsta hela tiden och när det börjar gå rejält uppför kanske man växlar ner några steg. Känslan är smått underlig hur en sådan tung bjässe kan framföras så lätt. Vill man trampa på fort, ger sig cykelns vikt till känna. Detta eftersom motorn inte hjälper till när man kör över 25 km/h.

Jag tror detta kommer bli en skön kompis fram och tillbaka till jobbet, med tanke på alla backar jag har på min pendelsträcka. Allt handlar ju om vilken medelhastighet man kan hålla. Så vi får väl se om tiden blir densamma som för vanliga cykeln eller om det går att kapa tid med denna el-cykel.

På min lilla korta testrunda, så avslutade jag med en stig som är en del av Blå leden där det finns en superbrant rätt kort backe. Jag tog det rätt lugnt och normalt så skulle jag med den farten fått stopp halvvägs upp i backen och fått kliva av.

I ingången av backen ökade elmotorn snabbt på vridmomentet, med resultatet att man skjutsades uppför backen så att det nästan kittlade i magen. Superskum, men härlig känsla.

Mer reflektioner kommer efter att jag cyklat lite längre med den och då får vi se hur batterikapaciteten är i verkligheten.

Det blev visst en RockMachine Storm e60

Med elektrisk dopad kraft kommer jag snart susa fram till jobbet med stålmannens muskler till ben.

Efter att jag nu velat klart, så klickade jag idag på köpknappen hos Cykelkraft.se och det blev en Rock Machine Storm e60. Det är en el-cykel i MTB-utförande med motorn monterad i vevpartiet, som tydligen ska vara att föredra.

Märket kanske inte är det mest kända i Sverige, men Rock Machine är en amerikansk MTB-tillverkare med iallafall 25 år på nacken.

Den modell jag köpte är en 25 års jubileumsmodell som även levereras med stänkskärmar, lampor och pakethållare 😱

Efter ha granskat lite specifikationer på olika el-assisterade MTB-modeller innan jag köpte den, såg jag att denna hade rätt högt vridmoment. Motorn har 95 Nm och det är nästan dubbelt så mycket som de andra jag kollat på i liknande prisklass. Det måste ju betyda att den kommer kännas som en sportbil 🚲💨

Räckvidden är ju alltid beroende på temperatur, men anges till 70 km i genomsnitt och 100 km om man kör med lägsta hjälpassistans.

Foto: Cykelkraft.se

Electric disco ride

Nu har jag velat klart och målet är nu siktet inställt på att skaffa mig en el-cykel och det som jag vill ha är en MTB med elassistans som ska ta mig fram och tillbaka till jobbet.

En modell jag spanat in är en Focus Whistler² 6.9 EQP som är en pendlar-MTB med inbyggt batteri i ramen, motor i bakhjulet och det följer till och med snygga slimmade stänkskärmar. Detta är ingen hoj jag kommer flyga runt i skogen med, utan det skulle isåfall bli ett pendlaralternativ till bussen och bilen som jag tror jag skulle gilla.

Räckvidden är 60-120 km på en laddning. Och jag tror jag kommer välja den i rött, för att jag har alltid velat ha en röd cykel 🙂 även om jag älskar Bianchis celestefärg.

Jag har inte beställt denna pendelraket 🚀 ännu, men vi får väl se snart.

Avslutar med några rader från låten Electric med Leila K:

Out of control
When I turn my power on
I will go electric
Electric
Electric…