En farlig väg blev nu ännu farligare

För oss cyklister iallafall…

Jag har tidigare berättat om att Trafikverket gjort om en del av väg 276 i Åkersberga nedanför Stava Backe och trevägskorsningen vid Sjöbergsvägen.
Jag ska först säga att jag förstår att de som ska ut från Sjöbergsvägen har det kämpigt i rusningstrafik framför allt, om man ska korsa väg 276 och köra på den mot Åkersberga.
Trafikverket har nu byggt om vägen vid korsningen och tagit hela vägrenen till hjälp för att få till både ett accelerationskörfält och avfartskörfält i båda riktningar. Detta innebär att vi cyklister plötsligt befinner oss i ena körfältet helt plötsligt och det där det går som allra fortast nedför backen.
Jag har försökt att driva frågan både med kommunen och även direkt med Trafikverket för att få dem att tänka om, gällande fildragningarna. Det finns en gräns för hur mycket tid man orkar lägga ned på att försöka få Trafikverket att inte bara tänka BILAR! när man gör om en väg.
Efter två veckors väntan på mina frågor svarar Trafikverket:
Vi gör vårt yttersta för att göra sträckan så säker som möjligt utifrån de förutsättningar som finns. Detta genom att försöka använda de tillgängliga markområdena på bästa sätt, till exempel genom att hålla alla körfält öppna för trafik, dock med minimimått enligt de lagkrav som finns. På så sätt får flest människor del av den tillgängliga marken. För att få mer mark i anspråk krävs formella processer som skulle försena arbetet med den nya vägen långt i tiden. Att vägrenen har blivit smalare är beklagligt, men dessvärre ofrånkomligt i dagsläget. Vi utreder dock om det finns möjlighet till fortsatta förbättringar.
Det som gör mig arg och besviken i deras svar är speciellt denna mening i svaret: 
”Detta genom att försöka använda de tillgängliga markområdena på bästa sätt, till exempel genom att hålla alla körfält öppna för trafik, dock med minimimått enligt de lagkrav som finns. På så sätt får flest människor del av den tillgängliga marken”
Detta är bara ett bevis i mängden på hur man alltid glömmer bort cykeln som färdmedel, när bilarna nu fått 3 filer i vardera rikting vid området och vägrenen blev i stort sett obefintlig. Jag trodde aldrig att man skulle gå bakåt utvecklingen av ett hållbarare samhälle, där cykeln som färdmedel var något man ville att fler och fler skulle använda för att minska trycket i trafiken. Men det gäller tydligen inte oss som bor i Österåker, som sakta stängs ute från att ta oss till Täby.
Vågar man hoppas på Trafikverket står vid sitt ord och att de utreder frågan om att undersöka om man kan hitta förbättringar?

Nu önskar jag från hela mitt hjärta att Österåkers kommun sätter fart med bygget av den planerade cykelbanan till Täby som ska gå utmed Roslagsbanan. Om man bara får till den grusväg som idagsläget sträcker sig från Hagbyhöjden till Rydbo station, så skulle jag var halvnöjd. Därifrån kan man då ta sig på mindre vägar ned till Täby för vidare transport mot stan.

Suddig bild, men detta foto är taget precis där vägrenen går från att vara ca 1,5 m bred till 10 cm.

Full spätta genom skogen

Äntligen dags för lite pendelcykling igen och idag hade jag bestämt mig för att testa en ny väg till Täby, för vidare färd mot jobbet i Solna. Eftersom jag inte cyklat denna väg förut valde jag att ta MTB:n idag, även om en kille på STRAVA sagt att det skulle gå bra att cykla med cyclocross också.
Det blev några felåkningar innan jag hittade rätt, men jag kan säga att den nya vägen verkligen gav mig ett ordentligt träningspass, för grusvägen via Rydbo var rena rama berg-och-dalbanan. När jag rullade ut på asfaltsvägen efter Rydbo station var jag skönt utpumpad.
När jag skulle cykla hem igen efter jobbet hade jag förberett mig med att ha med mig min starka lampa, som verkligen är kanon. I höjd med Arninge tar gatlyktorna slut och då kändes skönt att kunna knäppa igång 1000 lumen. 
Halvvägs in på grusvägen utmed Roslagsbanan mitt ut i ingenstans blir det plötsligt kolsvart, då lampan slocknar. Opps… Tänkte jag. Efter lite pillande visade det sig att det var bara sladden till batteriet som lossnat och snart blev det ljust igen.
Jag måste säga att detta var en grymt härlig väg som jag fått tips om. Jag tror att den blir lite skumpig om jag skulle välja cyclocrossen, så det blir nog MTB:n de gånger jag väljer denna väg. Tänk den dagen då Österåker får färdigställa denna väg, så att den blir en riktig cykelväg. Det kommer bli en helt underbar cykelpendlarväg i ett härligt landskap utan bilar som blåser förbi en i över 100 km/h.
Bilden till vänster visar hur mycket man ser på nya pendlingsstråket när lampan råkade slockna

Kylig morgonmagi

På väg till jobbet imorse passerade jag denna magiskt fina vy över en av golfbanorna. Många cyklister räds de allt kallare temperaturerna så här års, men jag måste säga att det finns inget härligare och mer friskt än att cykla till jobbet i den kalla höstluften.
Imorse var det -4 grader och det är väl inget, tycker säkert de flesta vintercyklister. I den fuktiga dimmiga morgonluften som är så här års, blir kylan så där härligt bitande. Det finns väl bara ett jobbigt moment och det är att imorse var jag perfekt klädd med mina vintercykelskor, lobstervantar och vintercykeltröja, men i eftermiddag var ju allt det där helt fel i +10 grader.
Denna vecka blev det blott 14 mils pendelcykling, men är nöjd med att jag fick till två dagar åtminstone. I helgen blir det lite cykelvård och på söndag ska det cyclocrossas, men inte på Kompiskrossen utan med helt andra cykelkompisar.

Ansökt om tävlingslicens

Onsdagen den 10 juni blev dagen, då jag gjorde slag i saken och ansökte om en tävlingslicens. Detta för att jag ska kunna köra i en annan klass än motionsklassen på framtida MTB/Landsvägslopp.
Jag har ansökt om en baslicens som ger mig rätt att tävla i klasserna Herrar Sport och Elitmotion. Kanske en fånig känsla, men lite stort känns det nog att ta detta steg… Vem vet var detta kan sluta.
Nästa år får vi se om jag väljer att gå upp på en fullskalig tävlingslicens som isåfall skulle innebära att jag kan tävla i gruppen Herrar 40. Det är dock en väldigt populär klass med många starka cyklister och jag vet inte om jag passar in där riktigt, men någon måste ju komma sist också.

Idag har jag för övrigt haft lite av en nypremiär på pendelcyklingsfronten, då jag fått tillbaka min cyclocross. Min kollega Jessica har lånat den en tid, då hon skulle cykla Tjejvättern och som hon klarade med bravur nu i helgen.

Heja Jessica imorgon

Under en tid har jag lånat ut min cyclocross till min kollega Jessica, som imorgon bitti ska cykla sitt första cykellopp, Tjejvättern.
Idag gjorde en liten check av cykeln och såg till att det är korrekt däckstryck, så nu håller jag tummarna för att allt går kanon imorgon lördag under de 10 mil som ska avverkas.
Ta det lugnt, cykla i din egen takt och ha framför allt kul!
Bild snodd från Jessicas Facebook, då hon skulle träningscykla i veckan