Team Utan Gränser hos cykelbutiken Velo&Oxygen

Idag samlades vi ett stort antal från cykelteamet TUG hos den nya cykelbutikskedjan Velo&Oxygen i Sickla köpkvarter, som valt att sponsra oss med cykelhjälmar från TEC.

Dagen till ära hade butiken ordnat med ett event som innehöll både en auktion av fina cykelprylar till förmån vår insamling till Läkare Utan Gränser, samt att det gavs möjlighet för de kunder som anmält sig att cykla en sväng med oss. Det blev en lugn och sansad propagandacykling på ca 30 km, bara för att visa hur snygga vi är 🙂

Nu är Velo&Oxygens koncept precis på väg att rullas ut och allt är inte färdigt än, men hela idéen verkar spännande med en blandning av cykelbutik, cykelservice och den lite skojiga idéen Cykel SPA. De erbjuder även en hel del hemkörningtjänster och en av tjänsterna är hemkörning av cykelmekaniker 👍🏼. Jag hoppas de med tiden även väljer att öppna en ordentlig butik norr om Stockholm.

Äntligen ett värdigt bidrag

Appropå Team Utan Gränser, så skänker jag 1 kr per kilometer som jag cyklar till Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser. Tack vare cykelresan till Mallorca och att jag kommit i gång lite smått med pendelcyklandet, så blir mitt bidrag för april 829 kr.

Min del till vår insamling 2017 har i april kommit upp i 1 436 kr och totalt har vi tillsammans under 2017 samlat in över 208 000 kr med hjälp av sponsorer och privata donationer. Vårt mål är 250 000 kr och det är något vi gärna slår med din hjälp också.

Stöd gärna vår insamling här


Trötta kroppar och solbrända näsor

Idag är det andra dagen här nere på Mallorca. Igår körde vi en runda på strax under 10 mil. Tyvärr råkade vår grupp ut för en otäck omkullkörning, där en tjej gick i backen och fick åka till sjukhuset med en fraktur i axeln. Bortsett från detta, så var det en helt magisk första cykeldag. Vi hann även med ett stopp vid en velodrom, där vi tog en fika och fick vi testa att cykla lite velodromcykling utomhus.

Lunch intogs i staden Petra tillsammans med hundratals andra cyklister och den bestod av Bocadillo och ett glas iskall läsk.

Idag var det den första dagen då vi gjorde en bergsklättring och den gick upp på berget Randa och klostret Cura. Kroppen fick nu verkligen bekänna färg med över 5 km bergsklättring på slingriga serpentinvägar. Väl uppe belönades man med en magnifik utsikt. Det var nästan mer utmanade att ta sig ner för berget än upp, då det gäller att bromsa rätt för att inte få sladd eller göra bort sig i en kurva. Ett misstag lan göra att du åker in i en bergvägg eller ännu värre, störtar nedför en stup. Allt gick fint och många av oss tog det lugnt nedför.

Lunchen som var en repris på gårdagens fantastiska smörgås intogs i staden Campos, innan vi ångade vidare i jämn fin takt på oändliga raksträckor i vackert kuperat landskap. Det blev även idag strax under 10 mil och när vi kom hem var det ett gäng med ömma kroppar och solbrända näsor.

Magiskt, magiskt, magiskt är min känsla så här långt. Om man ska uppleva ett annat land, så ska det garanterat göras på cykel.


Puig de Randa uppförsbackeselfie


Resultatet av lite cykling

När man inte tränat på länge pga olika anledningar och sedan gav mig ut på första passet med någon annan, blev resultat att jag verkligen fick kämpa på sadeln för att hänga med.

Igår stack jag och min kompis Robert T. ut vår första cykelrunda i år och ingen av oss hade väl särskilt mycket cykling i benen i år. Robert har hållit ångan upp med andra träningssätt i vinter, vilket jag inte gjort 😬.

Robert körde racer med smalisdäck och jag körde min cyclocross med tjockisdäck. Det får bli min bortförklaring till att jag inte hängde med ibland, även om jag rullade ikapp Robban i nedförsbackarna. Jag kan hitta på massor med andra bortförklaringar, men kryper väl till korset, abdikerar och inser att detta är resultatet av för lite cykling i vinter. Vi fick iallafall ihop nästan 60 km cykling och vi premiärsnittade på ca 25 km/h i makalöst fint vårväder.

Ska försöka få till lite pendelcykling denna vecka, för ska det väl inte finnas någon is på grusvägen där jag körde omkull för ca 3 veckor sedan?

I helgen slog våren ut här hemma trädgården

Cykelfäst(ning)

Med 2 smörgåsar och 1 kokostopp i magen trampade jag i väg på cykeln. Färden gick mot Vaxholm och jag måste säga att det är fröjd att Österåkers kommun byggt en cykel/gångbana utmed Svinningevägen. Det är i stort sett bara ett glapp i höjd med Täljö där man har lite kvar. Sedan hoppas jag att man fortsätter bygga cykel/gångbanan hela vägen upp till Kulla vägskäl.

I höjd med Bogesundslandet, svängde jag in på Bogesundsvägen för att slippa köra på den läbbiga Vaxholmsvägen och när man inte blir omkörd av blådårar som är ute och testar sportbilen, så är det helt magiskt vackert att cykla där. Jag stannade till i höjd med mitt absoluta favoritslott som är Bogesunds slott, som uppfördes ursprungligen av Per Brahe den yngre på 1640-talet. De borgliknande utseendet fick slottet så sent som på 1860-talet, då det var poppis med medeltidsromantisk arkitektur. Sista ägaren av slottet lät det tyvärr förfalla till den milda grad att taket rasade in på vinterträdgården. Staten tvångsövertog slottet på 1940-talet och nu har det har renoverats på utsidan, så att det återfått sin forna glans.

När jag kom till Vaxholm, så vände jag hem nere vid kajen där ett annat gigantiskt bygge ligger, Vaxholms Fästning. Fästningen byggdes på mitten av 1500-talet på uppdrag av Gustav Vasa och har hållit emot angrepp mot Stockholm från både danskar och ryssar. Den ursprungliga fästningen är idag riven och ersattes med den nuvarande på 1860-talet eftersom den gamla inte längre var tillräckligt motståndskraftig, men ganska snabbt visade sig att den nya inte heller kunde stå emot de nya kraftfullare vapnen, så då flyttades verksamheten till Oscar Fredriksborg vid Oxdjupet.

Det var en liten historielektion för den som tycker om sånt 🙂. Jag får väl cykla till Oscar Fredriksborg på Rindö en dag och berätta lite mer om den. Jag låg dessutom i lumpen nere i berget, intill Oscar Fredriksborg. 

Totalt sett blev det iallafall lite mer än 50 km cykling i helt underbart vårvinterväder.

Här är lite bilder från dagens runda:

Helt underbart med nya cykelbanan till Svinninge

Cykelfäst(ning)

Kastellet eller Vaxholms Fästning som det även kallas

Bogesunds slott

Det finns inget dåligt väder

Jo, visst finns de det! Men skulle man vänta in de dagar det är strålande sol, torrt och fint så här års, då skulle det inte bli så mycket cykling. När jag stack iväg på förmiddagen var det ett lätt snöfall och någon minusgrad i luften. De större vägarna var saltade och sådär härligt kladdiga. Man riktigt kände hur skiten fastnade överallt.

Valde därför att styra min cyclocross mot en mindre grusväg som leder upp mot Vallentuna. Där var det inget salt, men istället blev det en dryg mils potthålscykling. När det ligger snö på vägen är det jättesvårt att se alla hål, så det gällde att hålla i styret.

Från Vallentuna vände jag sedan tillbaka på mindre vägar mot Åkersberga och jag skrapade ihop strax över 40 km snöblöt cykling idag.