Cykling

Hoppas Länsstyrelsen tar sitt förnuft till fånga

Posted on av Magnus

Igår när jag skummade igenom lokaltidningen, så var det en artikel som fick mig att stanna till. Den handlade om att Länsstyrelsen funderar på att släppa på cykelförbudet på flera av de stora lederna på Bogesundslandet. Jag har ju själv skrivit till Statens Fastighetsverk, som har hand om det naturreservat som numera är där och ifrågasatt cykelförbudet. Glädjande nog fick jag lite medhåll av dem förra året och snart kanske det alltså kan bli tillåtet att cykla där igen.

Av de som vandrar brukar det vara en liten grupp som gärna skriver insändare i tidningen om hur de nästan blivit överkörda av fullständigt galna cyklister, vilket jag tror är en överdrift. Sedan finns det en stor skara som inte skriver insändare och som inte alls tycker det är något problem att samsas i skogen med cyklister.

Visst finns det klantar till cyklister som säkert inte visar den respekt man borde när man möter gående i skogen. Precis som det finns det många bilister och gående som inte respekterar lagar och regler. Den stora skaran av de som cyklar i skogen saktar alltid ned, tar det lugnt och hejar glatt när man möter eller passerar vandrare i skogen.

Det är självklart att gående och cyklister kan samsas på Bogesundslandet på lederna i skogen. Håller tummarna för att Länsstyrelsen tar sitt förnuft till fånga och låter alla få njuta av naturen på det sätt som vi gillar bäst.

Årets andra donation

Posted on av Magnus

Februari har passerat och lite besviket fick jag bara ihop ynka 121 km cykling. Jag har ju kommit överens med mig själv att jag ska donera 1 kr per kilometer som jag cyklar under 2017. Jag lyckades även skramla ihop futtiga 17 km löpning som jag också slänger in i donationen. Något som jag däremot har gjort en hel del av i februari är att använda min roddmaskin, men den kan jag inte se hur långt jag har rott, så därför dubblar jag månadens donation.

121 + 17 = 138 x 2 = 276

Jag har vid årets början sagt att donationerna kanske inte blir så stora nu under vinterhalvåret, men 138 kr är ju pinsamt lite, så därför valde jag att dubbla den. När jag kommer igång med pendelcyklingen och träningen inför Vätternrundan kommer de växa.

Donationen till Team Utan Gränsers insamling för Läkare utan Gränser blir alltså 276 kr för träningsmängden i februari.

Så gick det att endagsfasta

Posted on av Magnus

Nu är min första dag med endagsfasta över och här är lite reflektioner om hur jag känt mig under dagen. Jag har också varit på öppet hus i kommunen, för att ställa lite frågor om cykling.

Endagsfastan

Igår kväll åt jag som vanligt kring 18.30 och efter det så skulle jag inte äta på 24 timmar. Efter middagen tog jag en kaffe, men utan mjölk som jag brukar ha i mitt kaffe och inga kakor. Efter att jag gick och la mig somnade jag rätt fort och sov rätt gott, men under natten så vaknade jag till med en torr känsla i munnen efter ha drömt en helknäpp dröm om semlor 😬

Jag är en frukostmänniska och när jag vaknade vid 06.15 kurrade det rejält i magen. Kändes lite skumt att bara ta en kopp svart kaffe och ett glas vatten till frukost. Förmiddagen tickade annars på och kurrandet avtog sakta, för att komma igång igen vid lunch. Då började jag också känna mig lite skakis. Det upphörde dock efter en stund och på eftermiddagen kände jag mig nästan oförskämt pigg och inte ett dugg hungrig.

Jag satt ganska nära vårt fikabord idag och den enda dippen jag upplevde idag var när försäkringsbolagets VD satte sig för att fika och plockade fram en SEMLA 😲 som han åt plågsamt sakta. Flyttade på mig tills han var klar och sedan gick resten av dagen kanon. Inte någon stund kände jag mig trött eller hängig och det måste ju bero på att man inte tillfört kroppen något som gör att den måste gasa och bromsa insulinet. När jag körde hem kände jag piggare än någonsin och humöret var på topp.

Åkte inte ens direkt hem för att laga middag. Stannade till på vårt bibliotek i Åkersberga, där kommunstyrelsens ordförande höll öppet hus.

Öppet hus med kommunstyrelsens ordförande Michaela Flectcher

Ikväll kunde man komma förbi och ställa frågor till henne om kommunen, vilket är ett otroligt bra initiativ. Det var en liten men frågvis skara där och jag passade på att ställa lite frågor om cykling i och till/från kommunen. Tipsade även om sopsaltning av cykel- och gångvägar. Detta var något som hon inte var så insatt i och som jag upplevde att hon tyckte lät väldigt intressant.

Vi blev till och med Facebookvänner, så nu har man kommunstyrelsens ordförande i Österåker som Facebookvän. Eftersom jag skriver och delar med mig mycket av mina upplevelser på cykeln i Åkersberga med omnejd på min blogg, tycker jag det känns riktigt bra att hon kanske, kanske läser det man skriver ibland.

Solen lurade ut mig

Posted on av Magnus

Idag dränktes vardagsrummet i solstrålar. Om man bor i ett ganska nytt energieffektivt hus, så stiger värmen snabbt inomhus när solen skiner om vintern. Värmen inne fick mig att få lite sköna vårkänslor och jag blev väldigt sugen på att ta en cykeltur.

Eftersom inte blir så värst med cyklande ute under vardagarna, så får man ju passa på under helgen. Idag var det riktigt pangväder för en tur med cykeln, men efter en kort stunds cyklande när jag kom ut på småvägarna som slingar sig genom öppna landskap möttes jag av jordens iskallaste vindar. Under rundan blev det stundtals helt galet kallt och när jag kom hem hade nästan svårt att prata för att ansiktet verkade ha frusit fast i ett glatt läge.

Nåja, lite kyla gör inget tycker jag, när vädret förövrigt visade sig från sin allra bästa sida så här års. Det blev en tur upp till Kårsta i Vallentuna för att sedan vända tillbaka mot Åkersberga igen. Totalt blev det ca 47 km på cykeln.

Jag är förövrigt väldigt förtjust i kyrkor utan att för den delen vara direkt religös av mig. Tycker de är vackra byggnader och många av dem bär på en sjukt lång historia. Idag vände jag vid Kårsta kyrka som en söt liten kyrka med anor från 1200-talet, men som fick sitt nuvarande utseende under slutet av 1400-talet. Undrar om de som byggde den på 1400-talet kunde föreställa sig att den fortfarande skulle stå där, över 600 år senare?

Kårsta kyrka i Vallentuna med Constanza i förgrunden

Två punkor på rad

Posted on av Magnus

Idag körde jag årets första pendelcykling och den första biten till jobbet var en fruktansvärd upplevelse, då flera partier på den 8 km långa grusväg jag måste cykla på var täckt av svallis. Detta gjorde att jag fick gå med cykeln i skogskanten bland grenar och stenar för att ta mig fram.

På vägen hem fick jag punka i höjd med Arninge, precis vid sista gatlyktan. Hittade ingen orsak till punkan och satte i en ny slang som höll ett par kilometer, så när jag nådde Rydbo var det dags igen. Ringde då min kompis Robert T. som är den som bor närmast Rydbo och bad lite snällt om skjuts hem. Inom 10 min kom Robbans cykelambulans till undsättning och jag och crossen kunde komma hem. Ibland är det lite extra bra med snälla kompisar.