Författare: Magnus

Idag tävlade eliten i Zwift och jag var med

Posted on av Magnus

Dagens race blev mitt 58:e Zwiftrace och trots att jag aldrig är med fajtas bland de starka killarna eller tjejerna, så gillar jag att delta i Zwiftrace. Det är mycket roligare än att bara cykla planlöst på någon slumpvald bana.

Idag kl 10:00 gick startskottet för Swedish National Championship i Zwift. Jag visste redan från början att jag inte skulle ha någon som helst chans. 279 stycken svenskar drog iväg i två startgrupper. En för herrar och en för damer.

Det märktes redan från start att det var cremé dela cremé som deltog, då tempot gick i en rasande fart direkt från början. Jag såg en stor grupp med wattstarka ben sakta försvinna i horisonten framför mig, men jag hamnade i en liten grupp med jämnstarka.

Ungefär halvvägs in i loppet så upptäckte jag att min kompis och cykelklubbkompis Robert Schmatz närmande sig. Efter en stund susade han förbi och ungefär samtidigt så hade vår grupp spruckit upp.

Mot slutet ser jag plötsligt en annan kompis, Robert Trouin i en klunga som jag mötte och när när Robert T senare gick i mål, hade jag över 7 km kvar. Det var lite psykiskt stressande, men jag trampade på.

Efter målgång visade det sig att jag kom plats 186 av 194 män som deltog och listades på Zwiftpower.com ✌🏼 Även om jag inte är mycket att hänga i julgranen tävlingsmässigt, så var dagens 59 km långa race kul och skitjobbigt!

Det blev inte som jag tänkt mig

Posted on av Magnus

Imorse fick jag för mig att jag skulle cykla bort till Ullnatippen för att spana in den MTB-bana som byggts där i slutet på förra året. Jag plockade fram MTB:n som stått på samma ställe sedan Cykelvasan förra året, vilket jag skäms lite för. Den borde använts mer förra året, med tanke på den långa sommaren.

Däcken och dämparna på cykeln pumpades upp och en icke uppumpad cyklist hoppade i cykelkläderna och så bar det iväg. Jag tog den väg jag brukar cykla när jag cyklar till jobbet och inser när jag cyklade idag att om jag ev. skulle skaffa mig en el-cykel, så skulle en MTB el-cykel vara grymt och pendla med. Man sitter rätt bekvämt och de feta däcken gör att risken för punka mindre.

Väl framme vid Ullnatippen så hittade jag banan snabbt, men blev lite fundersam över snön och isen som fortfarande låg kvar. Jag bestämde ändå för att testa den och köra lugnt, dels för att MTB Täby var där och rensande banan efter vinterns stormar.

Ger mig iväg uppför första backen och efter 100 meter rasslar det till om cykeln ⚠️ Slutar genast trampa och ser en pinne som fastnat i bakväxeln och fått den att vända på sig på något sätt. Faaan… 🤬 tänker man när man är 1,5 mil hemifrån.

Lite ledsen och besviken går jag med min cykel ned mot vägen igen och vid en bil står en kille från MTB Täby som ska upp och röja kring banan och frågar vad som hänt. Tillsammans vänder vi upp och ner på cykeln och efter lite pillande får han tillbaka bakväxeln i sitt normalläge. Min besvikelse förbyttes i en lättnad och glädje att cykeln inte pajat. Jag tackar så jättemycket för hjälpen och han hoppar upp på sin MTB med en motorsåg i ena handen och försvinner in i skogen.

Jag väljer att inte köra banan idag för att de är där och städar och så blev jag ängslig efter det som hände. Jag fortsätter cykla asfalt och cykeln verkar inte tagit någon skada av det som hänt och får väl ändå ihop lite mer än 37 km utomhuscykling idag.

Jobbar på att minska mitt klimatavtryck

Posted on av Magnus

När jobbet flyttade i slutet på januari, innebar det slutet eller en drastisk minskning på användandet av min bil fram och tillbaka till jobbet. Nu har mer än halva februari gått och jag har bara använt bilen 2 gånger fram och tillbaka till jobbet sedan flytten.

För varje dag jag inte åker bil till jobbet betyder det att den inte släpper ut 8,34 kg koldioxid.

Numera har jag införskaffat mig ett SL-kort och så försöker jag väcka motivationen till att cykla, vilket går lite trögt. Dels för att cykeln är i behov av lite renovering/service för att gå bra och dels för att det är kallt, fuktigt och mörkt när man ska ge sig iväg på morgonen. Men ack den som ger sig!

När man inte är den inbitne bilisten längre, börjar man se saker med andra 👀 Nu kan jag komma på mig själv att bli lite irriterad på alla ensamförare som sitter i sina bilar och proppar igen vägarna. Känns lite sunt att känna så faktiskt, utan att på något sätt döma folk varför de tar bilen. Förmodligen är det för att de har råd och att de ser en tidsvinst i att ta bilen. Jag har under den snöiga delen av februari väntat otaliga timmar på bussar som inte kommer, men jag har tagit det lugnt och stått där med frusen näsa tills bussen behagat dyka upp.

En kan göra lite.
Men många kan göra mycket!

Jag har testat lite olika appar för vad mitt klimatavtryck är och det ska bli kul och se vad man kan minska detta med i och med mitt nya resande till jobbet. Jag är ingen större utnyttjare av flyget, så där känner jag inte att jag är en stor bov i dramat.

På sociala medier delas det friskt härliga bilder från jordens alla hörn och det får en att undra hur många som faktiskt tänker vilken påverkan våra resor med flyg har på vårt klimat? Jag säger inte att vi ska helt ska sluta resa, men jag har iallafall börjat resan med att förändra mitt sätt att resa till och från jobbet, där jag varit en klimatbov. Och jag ska även försöka välja mat som har mindre påverkan på miljön, utan att för den delen bli vegetarian.

Så vad kan du göra för att minska din klimatpåverkan på vår 🌍

Senaste nytt från catwalken

Posted on av Magnus

När Team Utan Gränser visade upp sin senaste design som deras cyklister ska bära under 2019, gick det ett ohhh… 😍 i TUGs facebookgrupp.

Årets kläder som vi kommer ha på oss är ritade av min kompis Jörgen och har en trendig toning på cykeltröjan som går från svart till mörkblått. Annars känner vi igen de klassiska detaljerna med röda muddar på armarna och benen. Det går inte heller att missta vilken cykelklubb man tillhör, när bröstet pryds av den maffiga TUG-loggan.

Som vanligt har vi även år ett antal sponsorer som bidrar till vår insamling till förmån för Läkare Utan Gränser. Och som tack får de sin logotyp på våra kläder på utvalda ställen.

Snart syns vi på en väg nära dig

Slabbväder = Zwiftrace

Posted on av Magnus

Regnet strilar ned och smälter snabbt den rätt stora mängd snö som kom förra helgen. Och vad passar bättre än att anmäla sig till ett förmiddagsrace i Zwift uppför Alpe du Zwift 🏔 Jag anmälde mig i C-klassen och klockan 10:30 drog det igång.

Swoosh vad alla trampade på… Jag hade nästan svårt att hänga med redan från början, men tillslut kom jag ikapp en grupp som jag hängde med hela vägen till stigningen uppför berget börjar. Sedan är det omöjligt hänga på en snabb klunga. Det är lite kul med dessa cykelnissar som dånar om en i början på stigningen och som man halvvägs upp enkelt trampar om när de bonkat och ligger och trycker 1,2 watt/kg… då brukar jag vinka med min Zwiftgubbe när jag cyklar om 👋🏼

Jag tyckte det gick ganska bra ändå, även om jag körde upp på långt mycket långsammare än min snabbaste tid. Jag kände att jag låg väldigt nära mitt max idag. Svetten flödade från mig i snabbare takt än vad jag hann dricka. Och med det sagt blev det inget resultat att skryta om. Enligt totalen i Companion-appen så hamnade jag på plats 43 av 50 i klass C 🤦🏼‍♂️ Det gör som vanligt inget, för jag är god förlorare som ändå kan se positivt på den grymma träningen, med över 1 000 höjdmeter som jag fått i benen idag.