Bianchi Café i konkurs

Det var här min cykelresa började på riktigt i början på 2013. Då var det en liten kombination av cykelbutik, verkstad och ett riktigt härligt Italienskt café. Överallt, i butiken och caféet hängde det Celestefärgade drömcyklar. En kväll i januari 2013 hade jag sparat ihop så att jag kunde få plocka ner en av dem och ta med min första Bianchi hem. Hon döptes givetvis till Celeste och förblev min racer under många år innan jag sålde den för ca 2 år sedan. Sedan dess har jag köpt flera andra cyklar från dem, som två MTB, en hybrid och en Cyclocross.

Jag som kund kände mig alltid speciell när man gled in med sin cykel och folk i caféet tittade, log mot en och ibland stannade en för att fråga lite om cykeln.

Cykelsjälen försvann med flytten

För några år sedan stängde de gamla Bianchi Café & Cycles och flyttade verksamheten ett stenkast bort på Norrlandsgatan. Nu blev det mer en restaurang med ständigt hög musik i lokalen och verkstaden fick nu en liten hörna vid entrén. De hade fortfarande lite nya cyklar som mest såg ut som de var parkerade och några till längst in i lokalen. Lämnade du in cykeln för att något lät, kunde mekanikern knappt höra missljudet pga ljudnivån.

Verkstadsmekanikern försökte göra ett så gott jobb han kunde, men efter en tid kändes det som övriga personalen mest tyckte man var i vägen när man ville nyttja verkstadens tjänster.

Efter detta slutade jag besöka dem och mitt nästa köp av en Bianchi blev hos en annan butik.

Cykelsjälen i verksamheten började sakta dö med flytten när det blev mer fokus på att vara restaurang. Men det är ändå lite sorgligt att se ett ställe där min cykelhistoria startade, nu stängt sin dörr för gott.

Hejdå Bianchi Café & Cycles och tack allt ❤️

LJUSPUNKTER SOM GÖR EN CYKLIGT LYCKLIG

Solen har den senaste tiden skämt bort oss i ett överflöd och till detta har vi i Stockholm haft härliga temperaturer uppåt 10 gradersstrecket.

Coronaviruset sprider dock en mörk skugga över oss. Allt och alla drabbas på något sätt i sin vardag. Cykellopp och evenemang ställs in det ena efter det andra, vilket i grunden är bra för att få stopp på smittspridningen. Men det är sorgligt och tråkigt för alla som tränat hela vintern för dessa lopp. Som tur är, så är träning aldrig något man gör i onödan. Man får se det som en investering i sig själv först och främst. Sedan är det ju bara att hoppas att lopparrangörerna överlever och kan komma igen nästa år.

För min egen del har jag bara ett lopp inbokat och det är The Rift på Island i juli. Senast i slutet på maj kommer de informera om de blir av eller ställs in. Detta skulle ju bli min stora cykelgrej i år, så jag håller tummarna. Men jag är inställd på det värsta. Skulle sedan inte flygbolaget ställa in flygningarna, så är det väl bara se sig himlen efter pengarna man betalt för resan.

CyklaT med en riktigt MännIska

Något som däremot piggade upp mig igår, var att cykla in till stan och butiken LaChemise för att hämta ut årets cykelkläder för Team Utan Gränser. På vägen in cyklade jag förbi och hämtade upp min cykelkompis Carl som också är med i TUG. Vi cyklade tillsammans i ett lugnt prattempo in mot stan.

Är det något man saknar i dessa tider när man jobbar hemma ensam, så är det att prata med någon i riktiga livet. Det var en av gårdagens ljuspunkter, så tack för sällskapet Carl. Väl inne vid butiken så träffade vi även vår gemensamma cykelkompis Jessica T. som också skulle hämta sina kläder.

På vägen hem stannade jag hos den lokala pizzerian och köpte med mig en pizza till middag. Jag lyckades få hem den utan att förstöra den allt för mycket på cykeln. Valde med flit en Calzone som klarar av en cykelfärd lite bättre än en vanlig pizza.

TUG cykelklädeskollektion 2020

Väl hemma var det dags att testa nya cykelkläderna och förra året var jag lite besviken på passformen på framförallt mina byxor. I år har Verge som vi har som klädleverantör, gjort om dem lite och framför allt paddingen. Hur årets padding känns får jag se när jag väl provat dem på cykeln.

När jag ålat på mig mina nya cykelkläder, spreds en sådan där skön känsla i kroppen som det kan göra när man tycker att ett klädesplagg sitter riktigt snyggt på en. Detta blev dagens andra ljuspunkt som piggade mig rejält och gjorde mig så glad.

Här nedan kommer då en liten modevisning av TUG cykelkläder 2020:

Instängda vårkänslor

Hemmajobbandet fortsätter och hur länge beror ju på Coronavirusets fortsatta utveckling i samhället. Jag börjar nu rejält sakna mina dagliga elcykelturer till och från jobbet. När situationen är som är, kommer jag inte ut på en morgon och eftermiddagstur. Jag slinker alldeles för lätt in i att istället ta en lååååång frukost och bara sitta vid köksbordet för njuta av morgonljuset som är tillbaka med råge nu.

Det känns lite som mina vårkänslor är instängda och får inte komma ut. Jag vet ju att det bara är att ta på sig cykelkläderna och ge sig ut, så kommer alla kvittrande känslor att släppas fria. Men medias och myndigheters rapportering om Coronavirusets spridning får mig att backa tillbaka och inte göra allt jag brukar så här års. Det är precis det som också krävs tror jag för att vi inte ska sprida detta mellan kompisar, familjer, vänner och okända på vägen.

digital After Work med stil

Igår var det ju lillördag och jag och mina närmaste kollegor på jobbet hade vår första digitala After Work via Teams. Det var så himla trevligt och funkade över förväntan bra tycker jag. Det var ingen dresscode, utan myskläder och något gott att dricka var instruktionerna. Jag valde dock att klä upp mig i finaste cykeltröjan 😀

idag måste jag bara ut

Idag skiner solen åter och idag ska jag bara komma ut på en sväng kring lunch med cyklen. Känner att jag behöver få komma ut och se något annat för en kort stund. Det blir nog en runda kring den lokala sjön.

Imorgon tänkte jag ta ledigt halva dagen och cykla in till stan. Det tänkte jag göra för att hämta årets uppsättning cykelkläder som jag beställt från TUG CK. Dessa har nu levererats till butiken LaChemise på Östermalm. Jag får återkomma med en modevisning av dem i ett senare inlägg…

Upptäcktsfärd

I tider som dessa är cykling en makalöst bra sport som man kan utföra solo utan att det blir tråkigt. Idag tänkte jag att man på allvar skulle prova att svänga av asfaltsvägen och in på en grusväg och se var det bar av. Sagt och gjort, efter att jag åkt nedför Hakungebacken som ligger en kort bit från mig svängde jag in på en grusväg.

Känns rätt fräckt att kunna göra det med en något annat än en MTB. Man inser dock att grusvägscyklandet innebär en hel del ofrivilliga stopp iform av att en grusväg plötsligt upphör och kanske blir en privat väg eller tomt. Visst kan man planera sin rutt, men jag är inte den som gör det. Jag tar det lite som det kommer och får man nog räkna med sånt.

Jag hittade dock idag några riktigt trevliga vägar genom Österåkers skogar och över fält och ängar. Utmed turen cyklade jag förbi många fina små hus, men man undrar ju vilka det är som bosätter sig mitt i ingenstans.

Älskar verkligen min Lauf grusvägscykel och den mycket speciella framdämparen gör ett fenomenalt jobb på dåliga vägar.

Jag avslutade turen genom att cykla ned till havet vid Bammarboda, men hittade ingen bra väg utmed vattnet till Skärgårdsstad, så vid Skeppsdal tog jag asfaltsvägen hem igen. Rundan blev ca 39 km och jag ska kolla på kartan där jag cyklade hur man kan utveckla rundan och få bort så mycket asfalt som möjligt.

Snart en arbetsvecka hemma

Har du börjat klättra på väggarna, hamnat i en tillfällig depression av att vistas i ditt hem dygnet runt? Jag har väl inte riktigt hamnat där ännu som tur är, men man märker att vissa i sin omgivning börjar visa tendenser på detta. Jag börjar dock sakna den sociala biten som man får på jobbet. Men vi har en videoavstämning på morgonen och en på eftermiddagen i vår grupp, så det känns ändå som man får träffa kollegorna lite.

House tour för kollegornA

Igår förslog jag en idé som en på Webbdagarna berättade att de gjorde. Den gick ut på att man på videomötet lät varje deltagare ha en liten House tour via webbkameran eller telefonen, för att visa hur man bor. Det lät som ett kul sätt att lära känna sina medarbetare lite mer. Mina kollegorna tyckte det var en skojig idé, så vi ska nog köra detta nästa vecka på våra avstämningar.

Brutna träningslöften

Jag har dock redan brutit löftet att göra någon sportig aktivitet varje dag. Men till min ursäkt så trodde jag att jag en slemmig groda 🐸 på gång i halsen på kvällen efter att jag körde ett race i Zwift i onsdags. Valde därför att inte utmana kroppen igår, trots att jag knappt kände av den då. Nu har grodan försvunnit, så det var väl ingenting.

The Vulcano Jersey

Appropå Zwiftraceet så fick jag efter målgång, The Vulcano Jesrsey. Den tilldelas den snabbaste cyklisten uppför Vulcano climb. Förmodligen tilldelades jag den eftersom jag stannade kvar en kort stund efter racet, men lite kul är det allt när man får sådana här utmärkelser 🤴🏼 Jerseyn får man behålla under 1 timme, tills den går vidare till någon annan.

Idag är det fredag och det är rätt kallt ute, men jag funderar på om jag antingen ska en lunchrunda runt den lokala sjön eller ett varmt och svettigt pass på trainern? Det skulle ju vara nyttigt att få lite frisk luft, så vi får väl vad det blir.