Ett nyvaket Roslagen

Sist jag tog en runda i trakterna kring där jag bor så var det sommar fortfarande. Men sedan jag börjat arbeta på kontoret igen i augusti, har det inte blivit mycket cyklande ute förutom fram och tillbaka till jobbet. Det är ju cykling det också, men att cykla i egen takt utan några krav på att att passa en tid var länge sedan.

En cykeltur i mitt eget tempo i ett nyvaket Roslagen är lite som balsam för själen. Luften är frisk och härlig så här års och även om höstens färger nu mer gått över i en jämnbrun nyans, är naturen ändå vacker.

När man cyklar iväg på morgonkvisten som jag gjorde idag, är det inte ovanligt att du får ha vägen helt för dig själv. Sånt är mysigt! Jag är egentligen inte så mycket för tidiga morgonrundor. Men idag vakande jag av mig själv före tuppen och eftersom jag hade planerat att ta en cykeltur, svirade jag om från pyjamas till cykelkläder efter frullen.

Det blev ca 48 km idag. Kaffe och lussebullen smakade smaskens när jag kom hem strax innan lunch. I eftermiddag sak jag och brorsan besöka pappa och uppvakta honom på Fars dag.

Söndagsrace uppför alpen

I lördags skrev jag om att träningspeppen inte är på topp och det där ju sånt som kommer och går. Skillnaden mellan mig för ett par år sedan och idag är att jag inte lägger mig i soffan och struntar i allt vad som heter träning.

För att arbeta på träningslusten, anmälde jag mig till ett söndagsrace uppför den i Zwift välkända bergstoppen, Alpe du Zwift.

I grupp C var vi 81 deltagare och från start hamnade jag på en plats kring 50, som jag sedan jobbade mig uppåt från. När stigningen började, hade jag tagit mig upp ca 10 platser och sedan hämtade jag hem några till på vägen uppför berget.

Jag och en dansk kille låg ganska länge och bytte placeringar, tills han plötsligt bara drog iväg. Men sånt brukar straffa sig om man inte är jättestark. Efter ca 15 min seglande jag om honom, utan att jag gjort någon nämnvärd fartökning. Han kom senare i mål ett par minuter efter mig.

Jag tyckte att jag var lätt i benen, fast jag verkligen tog i igår som man kan se på min puls som låg på 181 slag/min i snitt uppför. Det kändes ändå som att idag skulle det bli en rekordtid, men det blev det inte. Det blev en tid på 1:05:06 uppför själva alpen. Det var bara några sekunder bättre än när jag körde för ca 2 veckor sedan och då tyckte jag det var trögt. Mitt mål är att försöka göra denna stigning på under 60 min.

Nåja, jag kom på en 6:e plats på ZwiftPower och det var däremot kul, för det var länge sedan jag hamnade topp 10 i ett race som är så krävande som detta med sina över 1 000 höjdmeter.

I totalen där inte alla fuskare och folk som är anmälda i fel grupp var bortsorterade kom jag på en 37:e plats av 81 deltagare. Det får man också vara nöjd med.

När träningslusten är noll

Det går lite trögt med träningen just nu och så får det vara, den kommer säkert tillbaka. Det beror säkert på att hoppet om att allt verkade gå åt rätt håll med den pågående Coronapandemin och sedan slog den till igen. När nu samhället börjar stänga ned sånt som är kul och roligt så förstår jag givetsvis varför och accepterar det, men man blir lite deppig.

Och med detta sagt, så har jag inte blivit en soffpotatis. Jag fortsätter att pendelcykla med min elcykel, trots att mörkret nu börjar lägga sig. Sedan blir det väl något Zwiftpass i veckan också.

I förra veckan fick jag pyspunka på cykeln när jag kört en bit in på Grevens grusväg mellan Rydbo och Täljö där det är becksvart på vägen hem från jobbet. Tänk om denna väg kunde asfalteras och få belysning, vilket lyft det skulle vara för oss pendlare på cykel. Som tur är så har ju alltid både extraslang och pump med mig. Denna gång räckte det dock att stanna några gånger och pumpa upp däcket sista biten hem.

Ny cykelkeps med snällt budskap

I veckan kom min nya keps som jag gjort i min egen lilla påhittade PlingPling cykelkepskollektion. Det blev en cykelkeps att ha på sig när man pendelcyklar med ett budskap om att det är coolt att vara snäll 🥰

Jag tycker detta är viktigt budskap i trafiken där oskyddade trafikanter som cyklister är, ofta blir utsatta för saker som gör att man undrar om det står rätt till i huvudet hos många bilister.

I veckan skrev Lisa Nordén som är en välkänd triatlet om detta ämne i Expressen. Den som cyklar mycket vet vad hon pratar om, när hon skriver att ingen annanstans i samhället är det okej att tycka så illa om en grupp människor, som cyklister.

Läs hennes artikel och så tycker jag vi alla, bilister, cyklister och gångtrafikanter ska vara mer snälla mot varandra. Sluta hata och börja vara snäll!

En dalahäst till i samlingen

När jag och ett par kompisar var på Fårö i september, genomförde vi en av dagarna Siljan runt #athomeedition2020. För någon vecka sedan ramlade priset ned i brevlådan, en pålle från Dalarna.

Jag fick en svart dalahäst som jag redan har sedan ett tidigare lopp, men fick byta till en blå som min kompis Johan fått. Nu har jag en gul, svart och en blå.

Omfamna regnet och njut

Det började som en grej för mig själv att jag måste försöka övervinna den jobbiga känslan jag hade att pendelcykla i dåligt väder. Det fanns inget värre än om man tänkt cykla till jobbet och det smattrade på rutan när man vaknade. För att göra det ännu värre så var det lika mörkt i rummet, fast man dragit upp rullgardinen.

Ett mörkt höstregn kan ju få vem som helst att egentligen vilja gå och lägga sig igen? Men ska man till jobbet så var det väldigt lätt att välja bilen eller bussen till jobbet istället.

Förra året när jag började pendelcykla i stort sett 4 av 5 arbetsdagar, bestämde jag att regn och för den delen snö inte skulle stoppa mig. Jag skulle försöka omfamna regnet och inte bry mig om att jag blev blöt.

Att cykla i regn iklädd jeans och bomullskläder är hemskt. Men jag cyklar ju aldrig i mina vanliga kläder, utan har alltid riktiga cykelkläder. Eftersom jag är en sådan luttrad pendelcyklist nu, så innehåller garderoben cykelkläder för sommar, vinter vår och höst.

Flera av cykelkläderna som jag använder på höst, vinter och vår är gjorda för att bli blöta, men man håller värmen uppe och de andas framför allt. Detta har gjort att jag faktiskt numera gillar att cykla i regn. Och på jobbet har vi som tur är ett torkrum, som gör att kläderna är hyfsat torra när man ska hem igen på eftermiddagen. Jag tycker det är värre att cykla i kallt än blött väder.

Våga välja cykeln till och från jobbet året runt säger jag. Och med rätt utrusning blir du en superman 🦸🏻eller superwomen 🦸🏼‍♀️ som klarar alla väder…

Idag är jag ledig och på morgonen passade jag på och plocka fram mina vintercykelskor som är ett par riktiga trotjänare.

De håller fötterna varma och goa när det är kallt om man också har ett par sjyssta vintersockor i dem. De står också emot hyfsat mycket regn och idag gjorde jag lite skovård och tvättade av dem och sprayade dem med impregneringsmedel för att de ska fortsätta att stå emot vatten.

Österåkers kommun i Cyklistvelometern 2020

I år var Österåkers kommun med i Cyklistvelometern som Cykelfrämjandet genomför. Det är nationell undersökning om hur kommuninnevånarna upplever hur det är att cykla i deras kommuner.

I årets undersökning deltog ca 18 000 personer över hela Sverige. För Österåkers kommun blev det inte ett lysande betyg tyvärr. Det är jag inte så förvånad över. Jag är en flitig cyklist i kommunen, både när jag cyklar till och från jobbet och när jag motionscyklar på helgerna.

Österåkers kommuns resultat

I undersökningen klassas kommunens totalresultat in på en skala som går från A till F, där A är bäst och F är sämst. Österåkers kommun hamnade på D med 2,61 i totalpoäng av 5 möjliga. Detta gav en 36:e plats av 50 i den kategori där Österåker ingår.

Sämst betyg får cykelklimatet följt av cykelns prioritering i kommunen. Det enda som får godkänt är att det finns en generell nöjdhet med cyklingen i kommunen och med det innebär att man tycker det generellt en bra kommun att cykla i och att man skulle rekommendera andra att cykla i kommunen.

Lite från undersökningen för Österåkers kommun

Här är några några saker som sticker ut i undersökningen som Österåkers kommun borde ta till sig:

  • 65 % av de svarande anger att otrygga trafiksituationer är ett hinder för att de ska cykla mer än idag. Som pendelcyklist kan jag bara skriva under på detta, då kommunen aldrig får till en säker cykelväg till och från Täby.
  • Hela 80 % anser att bilar och lastbilar är det som får dem som cyklist att känna sig mest otrygga. Det beror nog på att vi har mycket små landsvägar där bilister och cyklister ska samsas om vägen och många ogenomtänkta överfarter där cyklister ska passera en väg.
  • 60 % har svarat att man upplever att cykelvägarna har hinder som stör cyklingen. Jag tycker cykelvägarna är av riktigt ojämn kvalitet och slutar bara tvärt i bland och de är inte alltid utformade på bästa sätt för att göra cyklingen smidig.
  • 54 % anser inte att underhållet av cykelvägarna på vinterhalvåret är tillfredställande. Detta tror jag personligen beror på att man envisas att inte sopsalta, utan man plogar och öser ut punkagrus.
  • 66 % anser att kommunen inte aktivt arbetar med förbättringar för cykling i kommunen. Och hela 88 % anser inte att kommunen prioriterar cykling i infrastrukturen.
  • Något som cyklisterna dock uppskattar i Österåkers kommun är miljön kring cykelvägarna, hela 67 % har sagt att de uppskattar detta och det kan jag hålla med om. Vi har mycket fin natur i Österåker.
  • Det är också lätt att felanmäla fel och brister anser man.

Hela undersökningen

Här är hela undersökningen: Cyklistvelometern 2020, Österåker. Vill du se hur det gick för din kommun, så hittar du alla kommunundersökningar här om de var med i årets upplaga.