Okej det är väl ingen nyhet, då jag brukar pendla till och från jobbet på min elcykel. Men så här års ska jag säga att det inte blir så många nöjesrundor utomhus. Sedan Zwift kom in i mitt liv, växlar jag gärna över till Zwift när det blir kallt, blött och snöigt ute.

När jag fick frågan om jag ville haka på en gravelrunda i mina trakter och vädret såg ut att bli hyfsat, tackade jag ja till hänga med. Jag är inte så bra på att leta nya vägar, så när några stakat ut en väg i närheten där jag bor, får man passa på.

Det blev en fin runda på mestadels lättrampade grusvägar. Som vanligt när cyklar gravel, har man oftast mer tid att njuta av naturen eftersom tempot inte alltid är så högt. Jag tycker om att det inte är så hetsigt och att man inte alltid ska jaga fram som en galning för att göra bästa tiden på en sträcka. Visst finns det möjlighet till sånt även inom gravel, men det är jag måttligt intresserad av.

För mig är gravelcykling = njutarcykling

Idag var vi fyra stycken cyklister och det var härligt att komma ut ett par timmar i friska luften. Min cykelkompisar hade startat vid Kulla vägskäl som ligger vid Vaxholmsvägen. När de passerade nedanför mig, anslöt jag till dem. Sedan cyklade vi via Domarudden i Åkersberga ut på små slingriga grusvägar upp mot Vallentuna.

I Vallentuna stannade vi på Stenugnsbageriet för att fika och äta en macka. Jag unnade mig även ett smarrigt wienerbröd. Efter fikat fortsatte vi vidare på en blandning av grusvägar och singeltracks där det var en riktig lervälling stundtals.

Även fast jag bor i Åkersberga och har bott i Vallentuna, åkte vi på vägar och stigar jag aldrig sett förut och som ibland korsade för mig kända marker. Det blev mycket nu har jag ingen aning om var vi är? Och sedan plötsligt kände man igen sig i någon korsning.

Tack för ett par sköna timmar på cykeln Gerry, Mats och Hans som var mina medcyklister idag. Nu värmer jag mig en glögg för att återfå normal kroppstemperatur igen efter denna kylslagna cykeltur på nästan 7 mil.