Idag väntade jag till eftermiddag innan jag gav mig ut och cyklade en sväng. Natten och morgonens regn var inget som lockade mig, så jag passade på att åka och handla lite saker och fixa lite saker hemma på förmiddagen.

På eftermiddagen hade det börjat torka upp, men nu var det rejält blåsigt istället. Trots detta var det ändå rätt varmt i luften. Och är det tvåsiffrigt, brukar jag köra i korta cykelbyxor. Däremot blev det armvärmare och handskar med långa fingrar.

Jag tyckte att det gick lekande lätt i början och jag kände mig riktigt stark och solen sken och värmde skönt mellan molnen. Inget kunde stoppa mig nu…

…När jag kommit halvvägs på rundan och börjat cyklingen hemåt kom motvinden från helvetet. I vissa nerförsbackar fick jag trampa för att cykeln ens skulle röra sig framåt. Och plötsligt kände jag mig inte så stark längre 🥵

Motvind är det värsta jag vet. Det finns nog inget jag hatar mer än det när det kommer till cykling. Den kan få en att gå från stålmannen till gummitarzan på ett kick.

Det blev iallafall 60 hälsosamma kilometers och jag måste säga att jag älskar verkligen min gravelbike, Lauf True Grit. Skulle jag bara köpt en cykel, skulle jag bara ha denna. Den är så härlig att cykla på och de sämsta vägarna blir en fröjd att susa fram på.

• 

• 

• 

• 

•