Whoaaaa… en sån skön känsla! Jag har inte satt ett däck på Hackstabanan i år, men som jag tidigare skrivit så har jag ju känt mig starkare som cyklist efter allt pendlande. Idag tänkte jag det var dags att väcka liv i MTB:n som jag knappt suttit på i år.

Förutsättningarna ute i skogen var perfekta efter gårdagens regn och MTB-banan såg ut att vara i gott skick och det verkade som man varit där och gjort lite reparationer nu när banan varit öppen i lite mer än ett år.

Jag började med ett varv i ett lagomtempo, som jag alltid gör. Detta gör jag för att jag inte ska drabbas av några obehagliga överraskningar som kan vara allt ifrån träd eller grenar som fallit på banan eller lösa stenar och hål som kan ha uppstått eller hamnat på banan. Idag såg allt bra ut efter ett varv.

Efter en kortare paus vid start/målet var det dags att attackera banan en andra gång. Även om jag nyss kört ett varv, kände jag mig pigg i kroppen och jag fördelade mina kraftinsatser på ett bra sätt för att inte köra slut mig för tidigt, som är rätt lätt på denna bana.

Några smärre misstag gjorde jag som sinkade mig lite och som gjorde att jag tappade lite tid, men trots detta satte jag ett personligt rekord idag. Jag förbättrade min tid från 14:50 till 14:31 🎉 Det blev alltså 19 sekunders förbättring av min bästa varvtid på banan.

Nu klättrade jag ett par placeringar och ligger idag på en andraplats 🥈 på topplistan på Strava i Team Utan Gränser.

De tre första bilderna nedan visar mig innan start, efter varv ett och efter varv två 😅