Men jag inleder med lite cykelrelaterat. Idag kom jag på att jag hade ett par armvärmare liggandes hos butiken La Chemise inne i Stockholm som jag beställt till min cykeloutfit för Team Utan Gränser. Med +27 grader på termometern så behövdes de verkligen inte idag, men hämtas skulle de.

Jag bestämde mig för att cykla in dit. Jag stack iväg strax efter kl 11 i det superhärliga vädret, även om det kanske var lite i varmaste laget för att cykla.

Hämtningen gick bra och direkt efter bestämde jag mig för att slå till på en korv med mos som jag njöt av i skuggan av ett parasoll. Efter det blev det en härlig kulglass vid en glasskiosk. När jag skulle parkera cykeln och sätta mig i en park lyckades jag dock riva mig på en detalj på min cykel. Jag fick ett litet men rätt djupt skärsår på låret och även om jag satt kvar en stund och lät såret läka lite, öppnade det sig lite på vägen hem igen. Fick stanna och torka blod ibland, så det inte skulle se ut som jag varit utsatt för ett mordförsök 🤓

Dagens goda gärning

På eftermiddagen när jag kommit hem igen åkte jag till vår lokala växtförsäljning för att köpa lite saker. När jag gled in på parkeringen såg jag två damer sitta på en parkeringsplats i skuggan av ett träd på varsin stol, talandes med lite andra damer. Såg rätt trevligt ut, men kanske lite udda val av ställe tänkte jag.

Jag gick in och handlade mitt och var väl inne i affären i ca 30 min och när jag kom ut så var de två damerna ensamma kvar på sina stolar. Jag hade parkerat ett par platser från dem och när jag står med huvudet in i bagageluckan kommer en av dem fram med sin rullator och frågar lite bedjande om det fanns någon möjlighet för dem att få skjuts till någon busshållplats närheten.

– Vart ska ni frågade jag? Till Norrtälje, svarar hon. Men det går nog inga bussar dit härifrån svarar jag. Då får jag höra att de missat att förboka en färdtjänstbil efter att de varit på ett event på caféet i växtförsäljningen. Nästa lediga färdtjänstbil kunde först komma efter kl 18 och till dess var de tre timmar och de hade redan väntat bra länge.

Klart jag ska hjälpa er. Jag kan köra er till busshållplatsen utmed E18 vid gillingebanan. Norrtäljebussen stannar om det är okej? Dit är det ca 1 mil från Åkersberga. Ett lite förvånat glatt leende växer i deras ansikten då jag erbjuder mig att göra detta. Jag packade in mina blommor, de saker jag köpt och vek ihop deras båda rullatorer. Sedan klämde in dem i min Mini Cooper, samt såg till att damerna satt fastspända i bilen 😃

Två glada passagerare var det och vi pratar om allt möjligt och glider även in på cykling och att jag cyklar och samlar in pengar till Läkare Utan Gränser med TUG. Då visar sig att en av dem också cyklat Siljan Runt som jag gjort. Fast det var bra länge sedan, sa hon som hade gjort det.

På busshållplatsen packar jag ut damerna, deras rullatorer och väskor. Får två långa tacksamma kramar av dem och överöses av fina ord. De envisas om att få mitt mobilnummer så att de kan få swisha ett bidrag som tack för hjälpen. Jag säger att det är verkligen inte nödvändigt. Men de står på sig.

Efter någon timme plingar det till i mobilen och 2×100 kr kommer från dem med ett stort tack och lycka till med cyklingen och insamlingen.

Jag väljer därför att skänka de 200 kr jag fått av dem till Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser. Det känns liksom helrätt tycker jag.

Jag sms:ade och tackade dem, samt kollade att de kommit på bussen, vilket de gjort. Ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna, då deras tacksamhet och glädje berörde mig.