Det bästa med cyklingen är fikat

Det finns inte många sporter där det fikas efteråt eller mitt under ett träningspass. Men inom cykelsporten är det populärt och det är kanske därför jag fastnat för denna trevliga sport.

Medan ett antal teamkompisar i Team Utan Gränser givit sig iväg från starten i årets Cykelvasa för att möta regn kladdiga stigar, var vi ett gäng i Stockholm som körde en lugn runda i södra roslagen.

Vi fick ett härligt lagom varmt väder under turen och inget regn. Idag var målet bara att cykla och ha trevligt tillsammans. Enda sprättillfället var i slutet på rundan och segmentet uppför Hakungebacken, där vi körde fri fart och återsamling vid Österåkers kyrka.

Vid Wira bruk fikade vi och njöt av alla godsaker som de har. Det är verkligen i mysigt ställe att stanna på och fika och njuta av historiens vingslag.

Idag var det 80:e försöket för mig på segmentet Hakungebacken Uppför. Det blev inget PR på det 1,4 km långa segmentet, men det blev det på delsegmentet Hakungebacken, endast backen. Det är den brantaste delen av backen som är 340 m lång och har en snittlutning på ca 10 %. Där blev det ett PR idag (1:04). En anledning var nog att jag fick jaga efter Nils Rönström. Det blev bara ett par sekunders förbättring, men det är ändå en förbättring 😀

Sammanfattningsvis var det en trevlig dag i sadeln med ett skönt cykelgäng.

Foto av mig på fikasällskapet
Foto av Nils Rönström från andra sidan fikabordet
Foto av Nils Rönström
Foto av Nils Rönström

Ett hett cykelgäng

Vissa skulle säkert säga att vi var knäppa som gav oss ut på en landsvägsrunda idag? Detta när termometern redan vid start var nästan 30 grader och fortsatte uppåt längs med rundan.

Rundan som jag planerat för mina cykelkompisar var ca 70 km lång och målet med rundan var att pausa halvvägs vid Wira Bruk och det fina caféet där.

Jag förberedde mig ordentligt med tanke på värmen och smorde in ben, armar och ansikte med solskyddsfaktor. Jag försåg cykeln med dubbla vattenflaskor och så var jag redo att stekas ett par timmar under solen på cykeln. Vi blev fem stycken glada prickar från Team Utan Gränser.

Detta var inte tänkt att bli någon snabbrunda, utan idag var målet att cykla i mystempo. Och vad är ett mystempo? För mig är det en genomsnittlig fart på ca 25-28 km/h. Vår lilla grupp höll rätt bra ihop och ingen lämnades i sticket om man hamnade lite på efterkälken, vilket kan hända alla ibland.

Till Wira Bruk tog vi vägen upp via Sättra och utmed Långsjön som är en vacker väg, men där beläggningen på vägen har en del att önska stundtals. Vid Wira Bruk hittade vi en plats nere i äppelträdgården, där vi kopplade av under skuggan av ett parasoll och njöt av fikat.

Känslan av pyspunka

På vägen tillbaka tog vi vägen via Rumsättra istället, som är en jättefin slingrande väg. Jag hade dock på känn att den biten skulle bli lite av en upplevelse, då den fick ny beläggning förra året.

När det är ca 30 grader, blir vägbanan mjuk. Känslan är lite som när man fått pyspunka och man känner att luften börjat gå ur däcket. Det är otroligt trögcyklat. Om man går av cykeln, så sjunker cykelskorna ned i vägbanan en bit. Men bra träning är det 😄

I höjd med Brottby, avvek en ur klungan som skulle ta vägen hem via Vallentuna. Resten av oss fortsatte utmed Garnsviken hem till mig. Där bjöd jag på glass till den som ville ha, för att kyla ned sig lite efter den heta rundan.

En god gärning mår vi alla gott av

Men jag inleder med lite cykelrelaterat. Idag kom jag på att jag hade ett par armvärmare liggandes hos butiken La Chemise inne i Stockholm som jag beställt till min cykeloutfit för Team Utan Gränser. Med +27 grader på termometern så behövdes de verkligen inte idag, men hämtas skulle de.

Jag bestämde mig för att cykla in dit. Jag stack iväg strax efter kl 11 i det superhärliga vädret, även om det kanske var lite i varmaste laget för att cykla.

Hämtningen gick bra och direkt efter bestämde jag mig för att slå till på en korv med mos som jag njöt av i skuggan av ett parasoll. Efter det blev det en härlig kulglass vid en glasskiosk. När jag skulle parkera cykeln och sätta mig i en park lyckades jag dock riva mig på en detalj på min cykel. Jag fick ett litet men rätt djupt skärsår på låret och även om jag satt kvar en stund och lät såret läka lite, öppnade det sig lite på vägen hem igen. Fick stanna och torka blod ibland, så det inte skulle se ut som jag varit utsatt för ett mordförsök 🤓

Dagens goda gärning

På eftermiddagen när jag kommit hem igen åkte jag till vår lokala växtförsäljning för att köpa lite saker. När jag gled in på parkeringen såg jag två damer sitta på en parkeringsplats i skuggan av ett träd på varsin stol, talandes med lite andra damer. Såg rätt trevligt ut, men kanske lite udda val av ställe tänkte jag.

Jag gick in och handlade mitt och var väl inne i affären i ca 30 min och när jag kom ut så var de två damerna ensamma kvar på sina stolar. Jag hade parkerat ett par platser från dem och när jag står med huvudet in i bagageluckan kommer en av dem fram med sin rullator och frågar lite bedjande om det fanns någon möjlighet för dem att få skjuts till någon busshållplats närheten.

– Vart ska ni frågade jag? Till Norrtälje, svarar hon. Men det går nog inga bussar dit härifrån svarar jag. Då får jag höra att de missat att förboka en färdtjänstbil efter att de varit på ett event på caféet i växtförsäljningen. Nästa lediga färdtjänstbil kunde först komma efter kl 18 och till dess var de tre timmar och de hade redan väntat bra länge.

Klart jag ska hjälpa er. Jag kan köra er till busshållplatsen utmed E18 vid gillingebanan. Norrtäljebussen stannar om det är okej? Dit är det ca 1 mil från Åkersberga. Ett lite förvånat glatt leende växer i deras ansikten då jag erbjuder mig att göra detta. Jag packade in mina blommor, de saker jag köpt och vek ihop deras båda rullatorer. Sedan klämde in dem i min Mini Cooper, samt såg till att damerna satt fastspända i bilen 😃

Två glada passagerare var det och vi pratar om allt möjligt och glider även in på cykling och att jag cyklar och samlar in pengar till Läkare Utan Gränser med TUG. Då visar sig att en av dem också cyklat Siljan Runt som jag gjort. Fast det var bra länge sedan, sa hon som hade gjort det.

På busshållplatsen packar jag ut damerna, deras rullatorer och väskor. Får två långa tacksamma kramar av dem och överöses av fina ord. De envisas om att få mitt mobilnummer så att de kan få swisha ett bidrag som tack för hjälpen. Jag säger att det är verkligen inte nödvändigt. Men de står på sig.

Efter någon timme plingar det till i mobilen och 2×100 kr kommer från dem med ett stort tack och lycka till med cyklingen och insamlingen.

Jag väljer därför att skänka de 200 kr jag fått av dem till Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser. Det känns liksom helrätt tycker jag.

Jag sms:ade och tackade dem, samt kollade att de kommit på bussen, vilket de gjort. Ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna, då deras tacksamhet och glädje berörde mig.

Första cykelloppet för i år

I morse hade jag lite funderingar på om jag verkligen skulle åka till Uppsala och köra loppet Shimano Landsväg 167 km. Jag hade tänkt köra i den grupp som skulle hålla en fart på strax under 30 km/h, men den gruppen krympte till typ inga deltagare några dagar innan start. Jag bytte då till den grupp som skulle hålla 31-33 km/h istället, med inställningen att jag får väl haka på så länge jag kan.

I morse var jag så nervös över att köra med snabbingarna och velade om jag ens ville starta. Äh det är ju mina cykelvänner och jag fortsatte förberedelserna och stack sedan iväg mot Uppsala.

Klockan 8:36 gick vår start och det var en hel del omdragningar av banan genom stan innan vi kom ut på de små härliga landsvägarna. Vi hade dock en motorcykel med blinkande lampor som låg framför oss och guidade oss. Det brukar grupperna ha i början, men i år följde samma motorcykel med oss under hela loppet. Det upplevde vi att det hade en lugnande inverkan på bilisterna som ibland stannade när vi mötte dem och tog det lugnt när vi blev omkörda.

Vi stannade i alla tre depåer och fyllde våra magar med godis, bullar, kaffe och annat gott. Detta cykellopp är nog det lopp med De smarrigaste depåerna 😋

Hur gick det då?

Jo, idag förvånade jag mig själv om vad man klarar av och tack vare att vi var en grupp som var hyfsat jämna med undantag för några starka som kanske fick hålla tillbaka och några andra som kanske fick kämpa lite mer.

Fram till tredje depån gick allt kanon och jag kände mig rätt stark faktiskt, men i sista depån började jag känna att det började göra lite ont ont i ryggen och i armarna för att jag börjat spänna mig på något konstig sätt. Men jag kämpade på och det var en härlig känsla när vi i samlad grupp korsade mållinjen uppe på borggården vid Uppsala Slott.

I år gjorde jag en rejäl förbättring av tiden jämfört med tidigare år och jag har aldrig någonsin hållit ett högre snitt på ett cykellopp som idag. Snittet stannade på strax under 33 km/h och jag var faktiskt inte helt slut när jag kom i mål. Pulsmässigt höll jag mig till 53 % i tempozonen idag och det kändes också okej.

Tack till alla ni 21 stycken i Team Utan Gränser som cyklade med mig idag och utan er hade jag aldrig cyklat nästan 17 mil med 33 km/h i snitt. Ni fick mig att känna mig som superman idag 🦸🏼‍♂️

När fikat är målet

Igår var det dags för Team Utan Gränsers årliga runda runt Stockholm med fikastopp hemma hos mig halvvägs in på rundan. I år genomfördes rundan på självaste cykelns dag, den 11 maj. Detta är en runda som inte handlar om att ta sig runt på snabbast möjliga tid, utan det är ren propagandacykling för att njuta av denna vackra sport.

Precis som förra året hade vi sådan tur med vädret, med undantag för sista biten från Nacka in till målet där vi startade i Hammarby Sjöstad. Där möttes vi av ett skyfall som skapade floder på vägarna och när jag kom tillbaka till bilen kunde jag hälla vatten ur cykelskorna.

Klockan 09:00 startade vi i tre grupper som tog sig igenom ett Stockholm som sakta höll på att vakna. Jag höll mig i sista gruppen som skulle hålla ett lagomtempo på 27-28 km/h. Att föra en cykelgrupp på cykelbanor varvat med vägar av olika slag är inte jättelätt och det blir lite ryckigt, men jag tycker det funkade fint. De flesta bilister var också snälla och gjorde inte massa dumma saker mot oss cyklister, men visst fanns det omkörningar som var av den sämre sorten.

Väl uppe i Åkersberga så var det då dags för rundans pièce de résistance som jag efter cykelturen igår fått bekräftelse på att det var. Det var fikat hos mig 😀 Jag hade på morgonkvisten när de flesta sov förberett nästan 30 st bocadillos som är en baguette fylld med smör, serranoskinka, manchego och tomat. Efter detta hade jag bullat upp med ett kakbord som jag under veckan bakat till. Det bjöds på 6 olika sorters kakor, lingonmuffins, syltkakor, vaniljhorn, sega chokladsnittar, kokoskakor, chokladsockerkaka.

Foto: Tom-Erik Urø

Vi fyllde framsidan av min tomt med cyklar och cykelskor och sedan fylldes terrassen på baksidan i strålande sol med sockersugna cyklister. Många kanske tycker det världens grej att ta hem så här många personer, men jag blir glad ända in i själen av att göra andra och mig själv glada.

Efter fikat bar det iväg på cyklarna igen mot Vaxholm via Bogesund för att via Rindö ta oss till Värmdö. Normalt så brukar man behöva trampa på ordentligt över Rindö för att hinna till färjan. Lite snopna blev vi när vi kom fram till färja nummer två, när det var en kvart kvar till avgång och vi hade inte missat någon avgång. Det innebar mer pratpaus med cykelkompisarna.

Väl på Värmdö valde vi att köra i två grupper och Snabbgruppen for iväg före oss i Lagomgruppen. När vi närmade oss de mer tätbebyggda delarna av Värmdö körde vi i grupp lagom mest på cykelbanor och plötsligt så ser vi uppe på vägen från cykelbanan där vi befann oss, snabbgruppen som drabbats av ett punkastopp. De var ju rätt många, så vi fortsatte vår färd mot slutmålet.

I slutet var jag tvungen lämna gruppen och gasa på ordentligt, för min parkeringstid för bilen hade gått ut och jag hade inte betalt den med mobilen, där man brukar kunna förlänga parkeringstiden. Det var då som himlen helt oväntat bara öppnade sig i ett skyfall som fyllde gatorna med floder av vatten. På några minuter var man genomvåt.

Trots det lite blöta slutet, var detta en fantastik dag tycker jag. Tack till alla i TUG som deltog och gjorde den minnesvärd i år igen.

Passerar man Bogesunds slott måste jag alltid ta en slottsselfie även om man sitter på cykeln och susar förbi i 30 km/h, därav lite ansträngt ansiktsuttryck.

Senaste nytt från catwalken

När Team Utan Gränser visade upp sin senaste design som deras cyklister ska bära under 2019, gick det ett ohhh… 😍 i TUGs facebookgrupp.

Årets kläder som vi kommer ha på oss är ritade av min kompis Jörgen och har en trendig toning på cykeltröjan som går från svart till mörkblått. Annars känner vi igen de klassiska detaljerna med röda muddar på armarna och benen. Det går inte heller att missta vilken cykelklubb man tillhör, när bröstet pryds av den maffiga TUG-loggan.

Som vanligt har vi även år ett antal sponsorer som bidrar till vår insamling till förmån för Läkare Utan Gränser. Och som tack får de sin logotyp på våra kläder på utvalda ställen.

Snart syns vi på en väg nära dig

Ett gäng riktiga cyklister

Det är mitten av november och luftfuktigheten är så hög att det känns som det konstant småregnar hela tiden. Att ens fundera på att cykla utomhus då vädret var som idag är något jag sällan skulle göra. Men att cykla MTB i blött och grisigt väder är faktiskt rätt skoj.

I veckan bjöd min cykelkompis Alexander in till ett event i Team Utan Gränser, att cykla Hacksta MTB-bana. Eftersom det är på hemmaplan för mig var det klart att jag tackade ja.

Vi blev 4 stycken tappra riddare på våra cyklar. Vi styrde mot Hacksta och det blev som brukligt ett första varv tillsammans för att alla skulle ha koll på banan. Sedan körde vi fri fart…

Tadaaa…

På andra varvet smällde jag till med ett personbästa idag. Jag tror att jag fick till detta med hjälp av att bli jagad av mina cykelkompisar. Att bli jagad fick mig att trycka till lite extra och trots hög plus stundtals i de jobbiga backarna, så kände jag mig riktigt pigg idag!

Ett gäng lortiga cyklister och deras cyklar återvände sedan hem till mig för lite fika och eftersnack. Så tack till Alexander, Tom-Erik och Conny för att ni trotsade vädret och kom ✌🏼

713FA3CC-AD24-41B5-8E58-CCA288D8276A

26C25B52-F77C-4F6F-A745-83E977B88FD9
Idag var jag dock en värdelös fotograf när jag försökte fånga mina cykelkompisar