Nystart i att cykla för välgörenhet

Det har väl knappast undgått någon jag känner att jag gillar att cykla och att jag är engagerad i cykelklubben Team Utan Gränser. Vi cyklar massor, som cyklister gärna gör. Det fina med vår cykelklubb är att vi bidrar till Läkare Utan Gränser genom att våra sponsorer, medlemmar och andra privata givare donerar pengar till vår insamling. Dessa pengar går direkt till Läkare Utan Gränser.

För något år sedan körde jag min egen lilla grej genom att jag donerade 1 kr/km jag cyklade. Men sedan Zwift klev in i mitt liv och elcykeln som tar mig till och från jobbet, så stack de cyklande kilometrarna iväg så mycket att det blev lite väl svettigt att fortsätta utmaningen ekonomiskt 😅

Nu gör jag en nystart i denna utmaning och jag hoppas att fler hänger med i klubben och även andra som gärna vill vara med och bidra till välgörenhet som gör skillnad där ute i världen.

1 kr/km jag cyklar ute

För 2020 kommer jag donera 1 kr/km som jag cyklar ute med någon av mina vanliga cyklar. Jag kommer alltså inte räkna med pendelcyklandet med elcykeln och inomhusträningen med Zwift.

Detta blir en lagom nivå och kommer vara mitt sätt att personligen ge något till Team Utan Gränsers insamling som behöver allt stöd den kan få.

Vad säger ni? Nu fyller vi på vår insamlingsbössa under 2020!

Adventscykling

Inatt var det riktigt kallt och det var tur att jag bjudit in till Adventscykling i klubben först kl 12. Vid lunch var det bara ett par minus och solen strålade.

Tre glada prickar iform av mina cykelvänner och teamkompisar Gerry, Tom-Erik och Robert S ville trotsa kyla och cykla en kortare tur runt sjön Garnsviken.

För min egen del var detta första riktiga premiärturen med min grusvägscykel, Lauf True Grit. Och ojojoj… vad jag älskar min nya isländska cykel. Jag älskar framför allt sittpositionen och det fräckt utformade styret, som de flesta grusvägscyklar har. Det passar mig perfekt tycker jag och för första gången känns det okej att sitta med händerna i bocken, vilket jag i stort sett aldrig gör på min racer.

Efter rundan tinade jag upp mina cykelkompisar med glögg, kaffe kakor och saffransbullar hemma hos mig 😄

Årets bästa fest

Sitter nu på kvällståget hem efter en helt fantastisk kväll på Olja & Oliv Deli | Kök | Bar där Team Utan Gränser haft sin årliga avslutningsfest för 2019 och kickon inför 2020.

Det var så kul att så många kom och vilken härlig skara människor TUG är. Här finns gott om stora hjärtan och vänskap som alla delar samma kärlek till cykelsporten. I vår cykelklubb finns allt från den där snabba rackaren till fikacyklisten som bara gillar att cykla med trevliga cykelkompisar.

Jag själv blev varm i hjärtat av att jag vann årets TUG:are. Det är nog det finaste pris man kan vinna och jag blir så glad när sånt jag själv gillar att göra uppskattas av klubbkompisarna. Jag tackar och bockar djupt för denna utmärkelse 🥰

Så nöjd med livet just nu

Det kanske inte är rubrik man är van att läsa när dagarna är korta och det är mörkt när man vaknar och ännu mörkare när man ska åka hem från jobbet. Jag gillar verkligen alla våra årstider i Sverige och tiden från nu och fram till jul älskar jag.

Här hemma har det i helgen fixats och donats. Det har bytts till vinterdäck på bilen, alla döda sommarblommor är körda till soptippen, alla ljusslingor och juldekorationer är uppsatta på fram och baksidan av huset och upptända 😱 Jag vet…. men jag får göra som jag vill! Sedan har jag och lillebror varit middag hos mamma igår.

Livet ler mot mig just nu

Jag mår så bra av att jag för en tid sedan nådde mitt viktmål och att jag hållit det. Visst går man lite upp och ned hela tiden beroende på vad man stoppar i sig och hur mycket man rör på sig, men i snitt ligger jag strax under 70 kg.

Sedan tycker jag att livet ler mot mot mig rent allmänt. Cyklingen har inte bara givit mig färre kilon att bära runt på, den har också givit mig massor med nya vänner som jag kanske aldrig annars skulle träffat. Team Utan Gränser är en av de bästa gemenskaper som kommit in i mitt liv. Ni är en samling härliga cyklister och flera av er kan jag idag titulera vänner. Och jag hoppas vänskaran fortsätter växa med åren…

Om ca 2 veckor har vi vår årliga avslutning/kickoff med cykelteamet och vi ska vara på mina kompisars restaurang/delikatessbutik Olja & Oliv.

Under kvällen kommer vi ha en liten utdelning av priser till medlemmar i teamet. Alla i teamet har fritt fått nominera andra medlemmar för något valfritt de utmärkt sig för under året. Vi i ledningsgruppen har till detta event plockat fram lite priser och Magnus Cykelblogg kommer bidra med två priser till prisbordet. Det är en egenmålad smörkniv och en liten överraskning 🤔 i paketet till den som vinner.

Det bästa med cyklingen är fikat

Det finns inte många sporter där det fikas efteråt eller mitt under ett träningspass. Men inom cykelsporten är det populärt och det är kanske därför jag fastnat för denna trevliga sport.

Medan ett antal teamkompisar i Team Utan Gränser givit sig iväg från starten i årets Cykelvasa för att möta regn kladdiga stigar, var vi ett gäng i Stockholm som körde en lugn runda i södra roslagen.

Vi fick ett härligt lagom varmt väder under turen och inget regn. Idag var målet bara att cykla och ha trevligt tillsammans. Enda sprättillfället var i slutet på rundan och segmentet uppför Hakungebacken, där vi körde fri fart och återsamling vid Österåkers kyrka.

Vid Wira bruk fikade vi och njöt av alla godsaker som de har. Det är verkligen i mysigt ställe att stanna på och fika och njuta av historiens vingslag.

Idag var det 80:e försöket för mig på segmentet Hakungebacken Uppför. Det blev inget PR på det 1,4 km långa segmentet, men det blev det på delsegmentet Hakungebacken, endast backen. Det är den brantaste delen av backen som är 340 m lång och har en snittlutning på ca 10 %. Där blev det ett PR idag (1:04). En anledning var nog att jag fick jaga efter Nils Rönström. Det blev bara ett par sekunders förbättring, men det är ändå en förbättring 😀

Sammanfattningsvis var det en trevlig dag i sadeln med ett skönt cykelgäng.

Foto av mig på fikasällskapet

Foto av Nils Rönström från andra sidan fikabordet

Foto av Nils Rönström

Foto av Nils Rönström

Ett hett cykelgäng

Vissa skulle säkert säga att vi var knäppa som gav oss ut på en landsvägsrunda idag? Detta när termometern redan vid start var nästan 30 grader och fortsatte uppåt längs med rundan.

Rundan som jag planerat för mina cykelkompisar var ca 70 km lång och målet med rundan var att pausa halvvägs vid Wira Bruk och det fina caféet där.

Jag förberedde mig ordentligt med tanke på värmen och smorde in ben, armar och ansikte med solskyddsfaktor. Jag försåg cykeln med dubbla vattenflaskor och så var jag redo att stekas ett par timmar under solen på cykeln. Vi blev fem stycken glada prickar från Team Utan Gränser.

Detta var inte tänkt att bli någon snabbrunda, utan idag var målet att cykla i mystempo. Och vad är ett mystempo? För mig är det en genomsnittlig fart på ca 25-28 km/h. Vår lilla grupp höll rätt bra ihop och ingen lämnades i sticket om man hamnade lite på efterkälken, vilket kan hända alla ibland.

Till Wira Bruk tog vi vägen upp via Sättra och utmed Långsjön som är en vacker väg, men där beläggningen på vägen har en del att önska stundtals. Vid Wira Bruk hittade vi en plats nere i äppelträdgården, där vi kopplade av under skuggan av ett parasoll och njöt av fikat.

Känslan av pyspunka

På vägen tillbaka tog vi vägen via Rumsättra istället, som är en jättefin slingrande väg. Jag hade dock på känn att den biten skulle bli lite av en upplevelse, då den fick ny beläggning förra året.

När det är ca 30 grader, blir vägbanan mjuk. Känslan är lite som när man fått pyspunka och man känner att luften börjat gå ur däcket. Det är otroligt trögcyklat. Om man går av cykeln, så sjunker cykelskorna ned i vägbanan en bit. Men bra träning är det 😄

I höjd med Brottby, avvek en ur klungan som skulle ta vägen hem via Vallentuna. Resten av oss fortsatte utmed Garnsviken hem till mig. Där bjöd jag på glass till den som ville ha, för att kyla ned sig lite efter den heta rundan.

En god gärning mår vi alla gott av

Men jag inleder med lite cykelrelaterat. Idag kom jag på att jag hade ett par armvärmare liggandes hos butiken La Chemise inne i Stockholm som jag beställt till min cykeloutfit för Team Utan Gränser. Med +27 grader på termometern så behövdes de verkligen inte idag, men hämtas skulle de.

Jag bestämde mig för att cykla in dit. Jag stack iväg strax efter kl 11 i det superhärliga vädret, även om det kanske var lite i varmaste laget för att cykla.

Hämtningen gick bra och direkt efter bestämde jag mig för att slå till på en korv med mos som jag njöt av i skuggan av ett parasoll. Efter det blev det en härlig kulglass vid en glasskiosk. När jag skulle parkera cykeln och sätta mig i en park lyckades jag dock riva mig på en detalj på min cykel. Jag fick ett litet men rätt djupt skärsår på låret och även om jag satt kvar en stund och lät såret läka lite, öppnade det sig lite på vägen hem igen. Fick stanna och torka blod ibland, så det inte skulle se ut som jag varit utsatt för ett mordförsök 🤓

Dagens goda gärning

På eftermiddagen när jag kommit hem igen åkte jag till vår lokala växtförsäljning för att köpa lite saker. När jag gled in på parkeringen såg jag två damer sitta på en parkeringsplats i skuggan av ett träd på varsin stol, talandes med lite andra damer. Såg rätt trevligt ut, men kanske lite udda val av ställe tänkte jag.

Jag gick in och handlade mitt och var väl inne i affären i ca 30 min och när jag kom ut så var de två damerna ensamma kvar på sina stolar. Jag hade parkerat ett par platser från dem och när jag står med huvudet in i bagageluckan kommer en av dem fram med sin rullator och frågar lite bedjande om det fanns någon möjlighet för dem att få skjuts till någon busshållplats närheten.

– Vart ska ni frågade jag? Till Norrtälje, svarar hon. Men det går nog inga bussar dit härifrån svarar jag. Då får jag höra att de missat att förboka en färdtjänstbil efter att de varit på ett event på caféet i växtförsäljningen. Nästa lediga färdtjänstbil kunde först komma efter kl 18 och till dess var de tre timmar och de hade redan väntat bra länge.

Klart jag ska hjälpa er. Jag kan köra er till busshållplatsen utmed E18 vid gillingebanan. Norrtäljebussen stannar om det är okej? Dit är det ca 1 mil från Åkersberga. Ett lite förvånat glatt leende växer i deras ansikten då jag erbjuder mig att göra detta. Jag packade in mina blommor, de saker jag köpt och vek ihop deras båda rullatorer. Sedan klämde in dem i min Mini Cooper, samt såg till att damerna satt fastspända i bilen 😃

Två glada passagerare var det och vi pratar om allt möjligt och glider även in på cykling och att jag cyklar och samlar in pengar till Läkare Utan Gränser med TUG. Då visar sig att en av dem också cyklat Siljan Runt som jag gjort. Fast det var bra länge sedan, sa hon som hade gjort det.

På busshållplatsen packar jag ut damerna, deras rullatorer och väskor. Får två långa tacksamma kramar av dem och överöses av fina ord. De envisas om att få mitt mobilnummer så att de kan få swisha ett bidrag som tack för hjälpen. Jag säger att det är verkligen inte nödvändigt. Men de står på sig.

Efter någon timme plingar det till i mobilen och 2×100 kr kommer från dem med ett stort tack och lycka till med cyklingen och insamlingen.

Jag väljer därför att skänka de 200 kr jag fått av dem till Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser. Det känns liksom helrätt tycker jag.

Jag sms:ade och tackade dem, samt kollade att de kommit på bussen, vilket de gjort. Ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna, då deras tacksamhet och glädje berörde mig.