Första cykelloppet för i år

I morse hade jag lite funderingar på om jag verkligen skulle åka till Uppsala och köra loppet Shimano Landsväg 167 km. Jag hade tänkt köra i den grupp som skulle hålla en fart på strax under 30 km/h, men den gruppen krympte till typ inga deltagare några dagar innan start. Jag bytte då till den grupp som skulle hålla 31-33 km/h istället, med inställningen att jag får väl haka på så länge jag kan.

I morse var jag så nervös över att köra med snabbingarna och velade om jag ens ville starta. Äh det är ju mina cykelvänner och jag fortsatte förberedelserna och stack sedan iväg mot Uppsala.

Klockan 8:36 gick vår start och det var en hel del omdragningar av banan genom stan innan vi kom ut på de små härliga landsvägarna. Vi hade dock en motorcykel med blinkande lampor som låg framför oss och guidade oss. Det brukar grupperna ha i början, men i år följde samma motorcykel med oss under hela loppet. Det upplevde vi att det hade en lugnande inverkan på bilisterna som ibland stannade när vi mötte dem och tog det lugnt när vi blev omkörda.

Vi stannade i alla tre depåer och fyllde våra magar med godis, bullar, kaffe och annat gott. Detta cykellopp är nog det lopp med De smarrigaste depåerna 😋

Hur gick det då?

Jo, idag förvånade jag mig själv om vad man klarar av och tack vare att vi var en grupp som var hyfsat jämna med undantag för några starka som kanske fick hålla tillbaka och några andra som kanske fick kämpa lite mer.

Fram till tredje depån gick allt kanon och jag kände mig rätt stark faktiskt, men i sista depån började jag känna att det började göra lite ont ont i ryggen och i armarna för att jag börjat spänna mig på något konstig sätt. Men jag kämpade på och det var en härlig känsla när vi i samlad grupp korsade mållinjen uppe på borggården vid Uppsala Slott.

I år gjorde jag en rejäl förbättring av tiden jämfört med tidigare år och jag har aldrig någonsin hållit ett högre snitt på ett cykellopp som idag. Snittet stannade på strax under 33 km/h och jag var faktiskt inte helt slut när jag kom i mål. Pulsmässigt höll jag mig till 53 % i tempozonen idag och det kändes också okej.

Tack till alla ni 21 stycken i Team Utan Gränser som cyklade med mig idag och utan er hade jag aldrig cyklat nästan 17 mil med 33 km/h i snitt. Ni fick mig att känna mig som superman idag 🦸🏼‍♂️

När fikat är målet

Igår var det dags för Team Utan Gränsers årliga runda runt Stockholm med fikastopp hemma hos mig halvvägs in på rundan. I år genomfördes rundan på självaste cykelns dag, den 11 maj. Detta är en runda som inte handlar om att ta sig runt på snabbast möjliga tid, utan det är ren propagandacykling för att njuta av denna vackra sport.

Precis som förra året hade vi sådan tur med vädret, med undantag för sista biten från Nacka in till målet där vi startade i Hammarby Sjöstad. Där möttes vi av ett skyfall som skapade floder på vägarna och när jag kom tillbaka till bilen kunde jag hälla vatten ur cykelskorna.

Klockan 09:00 startade vi i tre grupper som tog sig igenom ett Stockholm som sakta höll på att vakna. Jag höll mig i sista gruppen som skulle hålla ett lagomtempo på 27-28 km/h. Att föra en cykelgrupp på cykelbanor varvat med vägar av olika slag är inte jättelätt och det blir lite ryckigt, men jag tycker det funkade fint. De flesta bilister var också snälla och gjorde inte massa dumma saker mot oss cyklister, men visst fanns det omkörningar som var av den sämre sorten.

Väl uppe i Åkersberga så var det då dags för rundans pièce de résistance som jag efter cykelturen igår fått bekräftelse på att det var. Det var fikat hos mig 😀 Jag hade på morgonkvisten när de flesta sov förberett nästan 30 st bocadillos som är en baguette fylld med smör, serranoskinka, manchego och tomat. Efter detta hade jag bullat upp med ett kakbord som jag under veckan bakat till. Det bjöds på 6 olika sorters kakor, lingonmuffins, syltkakor, vaniljhorn, sega chokladsnittar, kokoskakor, chokladsockerkaka.

Foto: Tom-Erik Urø

Vi fyllde framsidan av min tomt med cyklar och cykelskor och sedan fylldes terrassen på baksidan i strålande sol med sockersugna cyklister. Många kanske tycker det världens grej att ta hem så här många personer, men jag blir glad ända in i själen av att göra andra och mig själv glada.

Efter fikat bar det iväg på cyklarna igen mot Vaxholm via Bogesund för att via Rindö ta oss till Värmdö. Normalt så brukar man behöva trampa på ordentligt över Rindö för att hinna till färjan. Lite snopna blev vi när vi kom fram till färja nummer två, när det var en kvart kvar till avgång och vi hade inte missat någon avgång. Det innebar mer pratpaus med cykelkompisarna.

Väl på Värmdö valde vi att köra i två grupper och Snabbgruppen for iväg före oss i Lagomgruppen. När vi närmade oss de mer tätbebyggda delarna av Värmdö körde vi i grupp lagom mest på cykelbanor och plötsligt så ser vi uppe på vägen från cykelbanan där vi befann oss, snabbgruppen som drabbats av ett punkastopp. De var ju rätt många, så vi fortsatte vår färd mot slutmålet.

I slutet var jag tvungen lämna gruppen och gasa på ordentligt, för min parkeringstid för bilen hade gått ut och jag hade inte betalt den med mobilen, där man brukar kunna förlänga parkeringstiden. Det var då som himlen helt oväntat bara öppnade sig i ett skyfall som fyllde gatorna med floder av vatten. På några minuter var man genomvåt.

Trots det lite blöta slutet, var detta en fantastik dag tycker jag. Tack till alla i TUG som deltog och gjorde den minnesvärd i år igen.

Passerar man Bogesunds slott måste jag alltid ta en slottsselfie även om man sitter på cykeln och susar förbi i 30 km/h, därav lite ansträngt ansiktsuttryck.

Senaste nytt från catwalken

När Team Utan Gränser visade upp sin senaste design som deras cyklister ska bära under 2019, gick det ett ohhh… 😍 i TUGs facebookgrupp.

Årets kläder som vi kommer ha på oss är ritade av min kompis Jörgen och har en trendig toning på cykeltröjan som går från svart till mörkblått. Annars känner vi igen de klassiska detaljerna med röda muddar på armarna och benen. Det går inte heller att missta vilken cykelklubb man tillhör, när bröstet pryds av den maffiga TUG-loggan.

Som vanligt har vi även år ett antal sponsorer som bidrar till vår insamling till förmån för Läkare Utan Gränser. Och som tack får de sin logotyp på våra kläder på utvalda ställen.

Snart syns vi på en väg nära dig

Ett gäng riktiga cyklister

Det är mitten av november och luftfuktigheten är så hög att det känns som det konstant småregnar hela tiden. Att ens fundera på att cykla utomhus då vädret var som idag är något jag sällan skulle göra. Men att cykla MTB i blött och grisigt väder är faktiskt rätt skoj.

I veckan bjöd min cykelkompis Alexander in till ett event i Team Utan Gränser, att cykla Hacksta MTB-bana. Eftersom det är på hemmaplan för mig var det klart att jag tackade ja.

Vi blev 4 stycken tappra riddare på våra cyklar. Vi styrde mot Hacksta och det blev som brukligt ett första varv tillsammans för att alla skulle ha koll på banan. Sedan körde vi fri fart…

Tadaaa…

På andra varvet smällde jag till med ett personbästa idag. Jag tror att jag fick till detta med hjälp av att bli jagad av mina cykelkompisar. Att bli jagad fick mig att trycka till lite extra och trots hög plus stundtals i de jobbiga backarna, så kände jag mig riktigt pigg idag!

Ett gäng lortiga cyklister och deras cyklar återvände sedan hem till mig för lite fika och eftersnack. Så tack till Alexander, Tom-Erik och Conny för att ni trotsade vädret och kom ✌🏼

713FA3CC-AD24-41B5-8E58-CCA288D8276A

26C25B52-F77C-4F6F-A745-83E977B88FD9
Idag var jag dock en värdelös fotograf när jag försökte fånga mina cykelkompisar

 

Mmmmm…

Häromdagen såg jag ett inlägg från cykelidolen Henrik Öijer, vars blogg jag följt i många i år. Han verkar vara lika förtjust i vörtbröd som mig och han delade ett inlägg i veckan om att hade köpt vörtbröd. Så igår när jag var på väg hem slank jag in i mataffären för att se om de fått in någon vört.

Det fanns en enda vörtlimpa kvar i min affär. Det verkar vara fler som uppskattar detta bröd, fast det är en bra bit kvar till jul. Nu på morgonen har jag sakta ätit och avnjutit årets första vörtsmörgåsar.

AC0381CD-DBC4-4F6C-862C-5C047D691BC4
Mmmmm… vörtsmörgås. Som jag har längtat!

Avslutningsfest med TUG

Igår var det avslutningsfest med Team Utan Gränser på cykelcafé LeMond på Södermalm i Stockholm. Vi fyllde sakta men säkert hela nedervåningen med glada cyklister. Om man ska vara medlem i EN cykelklubb, så är TUG det självklara valet tycker jag. En större samling med öppenhjärtliga människor får man leta efter.

Kvällen varvades med glatt och högljutt mingel, god dryck och en bit mat innan ledningsgruppen drog en presentation om året som gått och lite om 2019. Sedan var det dags för en stående punkt som är Årets… Det är medlemmarna som fått nominera andra medlemmar till olika priser.

Årets fikakung 🤴🏼

Jag vann priset för Årets fikakung och jag har väl inte gjort någon hemlighet över att jag älskar att fika. Men det var framförallt för att det depåstopp som gjordes hemma hos mig i våras när jag fixat kaffe, läsk, bocadillos och fikabröd till ca 30 personer som deltog i TUGs jättelika klungcykling Stockholm runt.

Jag blev varm av lycka över de fina orden i motiveringen. Priset vet jag inte hur jag ska tolka riktigt: En trehjuling! 😂 Men egentligen spelar det ingen roll vad jag vann, utan jag är mest rörd över att alla uppskattade depåstoppet hos mig så mycket.

E0C8D104-6AB5-4EF0-BFF2-6DD02A646DED

Någon tipsade mig igår om att jag skulle bygga en minivariant av Mr Cyclist och sätta den på trehjulingen. Det är ingen dum idé faktiskt 🤔

Det var hursomhelst en supertrevlig kväll igår och nu idag väntar lite MTB-cykling med några från TUG på MTB-banan i Hacksta med efterföljande fika hos mig!

Donationsdax!

Visste ni att vi svenskar donerade 8,7 miljarder kronor under 2017 enligt Frii som är Frivilligorganisationernas insamlingsråd. Det är väldigt mycket pengar, men våra grannländer är faktiskt bättre än oss svenskar på att skänka pengar. Det måste vi väl ändra på?

Personligen är jag månadsgivare till Cancerfonden och så kör jag min utmaning 1 kr/km till förmån för Läkare Utan Gränser som kom av sig i våras. Det är mitt sätt att bidra pengamässigt till välgörenhet. Sedan bidrar jag till att rädda liv med mitt eget blod, genom att vara blodgivare. De som kan borde bli blodgivare idag!

Omstart

Oktober fick bli en omstart för 1 kr/km och det har väl kanske inte blivit så mycket cykling som jag hoppats på. När jag nu summerar min cykling ute inget fria och inne med Zwift så blev det 296 km, vilket då ger 296 kr till Team Utan Gränsers insamling till förmån för Läkare Utan Gränser.

Idag är det ju för övrigt Halloween och vi får väl se om man får några monsterbesök ikväll? Mr Happy Pumpkin och godispåsen är redo iallafall.

Donationen som kom av sig

Det var en gång en tanke om att jag skulle skänka 1 kr/km som jag cyklade under 2018, men ibland blir inte allt som man tänkt sig. I mitt fall så vet jag inte riktigt varför den kom av sig egentligen, men jag tror det har med att jag kände att jag själv behövde pengarna en månad i våras och sedan glömdes det bort.

Omstart

Häromdagen berättade jag att jag cyklat lite mer än 500 mil i år, vilket hade kunnat resultera i att jag skulle donerat lite mer än 5 000 kr till Team Utan Gränsers insamling hittills i år. I skrivande stund har jag ”bara” skänkt lite mer än 1 000 kr i år och att donera ikapp sommarens uteblivna gåvor kommer jag inte riktigt ha möjlighet att göra.

Därför blir det en omstart nu i oktober och jag har nu lovat mig att starta upp månadsgåvorna igen vid månadsskiftet. I år är Team Utan Gränsers insamling i större behov av privata gåvor, eftersom vi inte haft lika många sponsorer i år som året innan.

Varje liten gåva till vår insamling går oavkortat till Läkare Utan Gränser och deras meningsfulla arbete på ställen i världen där deras hjälp behövs som bäst.

Så kan du vara med och hjälpa

Vill du ge en gåva innan årets insamling stänger om lite mer än en månad, så kan du göra det i Team Utan Gränsers insamlingsbössa eller varför inte swisha oss ett valfritt belopp på 123 338 01 77.

Ingen gåva är för liten ❤️

F50B320E-CA13-4ECC-8D3E-B4FD7B64C949