Jag försöker få till lite pendelcykling då och då, fast det är mörkt som natten när man ger sig hemifrån och ännu mörkare på vägen hem. Imorse glittrande vägarna av frost i gatlyktornas sken, men med dubbisar på cykeln känns det hyfsat säkert ändå. Det är bara på cykelbanor där man inte sopsaltar som det kan vara lite läskigt med isbubblor och för att inte tala om allt grus som man bara håller tummarna för att de inte ska sticka sönder cykeldäcket.

På vägen hem idag funderade jag hur mycket man får stå ut med när bara vill cykla till jobbet när man bor i Åkersberga istället för att åka bil, buss eller tåg. Undrar hur många pendelcyklister som måste stå ut med att lyfta cykeln över stenrös, cykla på vägar som inte längre finns och tackla skogens grenar för att ta sig fram?

Men bortsett från detta är det superhärligt att cykla, trots alla hinder 🙂