För den som undrar hur man känner sig efter att man givit blod, så märker jag oftast inte ett dugg. Jag kan nästan känna att kroppen får en kick av att producera nytt och upplever ingen trötthet, yrsel eller något annat otäckt. Detta är ju givetvis väldigt individuellt, så jag kan inte svara för hur just du skulle känna dig.

Veckans nya erfarenhet blev någon dag efter blodgivningen, då jag lite tanklöst valde att ställa upp MTB Täbys klubbmästerskap. Jag har inte kört de andra tävlingarna i år, men eftersom det var på en hemmabana och min arbetskamrat också skulle köra tyckte jag att det skulle bli skoj.

Jag valde att starta längst bak. Redan in på första varvet kände jag hur huvudet ville cykla snabbt, men kroppen regerade som en orkeslös trasdocka. När juniorerna som startat efter oss vuxna började åka om i slutet på första varvet, blev ju inte orken bättre. Jag hoppade därför av efter 2 av 3 varv, för att inte svimma. I framtiden blir det att lyda Blodcentralens råd – inte träna hårt under ca 1 vecka efter en blodgivning.

Min kompis Jörgens kommentar gav ändå lite pepp:

Bättre att det står DNF (Did Not Finish) än DNS (Did Not Start) i resultatlistan.

Idag ska jag ta en lugn MTB-tur via Blå Leden till idrottsplatsen i Rydbo för att kolla när mina kompisar Eva och Roberts son Leo tränar fotboll och sedan ska de grävas rabatter hos dem. Kan bli en bra dag det här! PS – Glöm inte bort att testa om även du kan ge blod.