Först fick jag en känsla av att det här kommer gå galant, eftersom all snö såg ut att ha regnat bort. Tji fick jag, för en bit in på min favoritrunda Astaltsrundan var det fortfarande snö och is. Det blev en 3 km lång lektion i att hålla balansen. Var helt slut i armarna när jag gjort första varvet, vilket fick mig att avbryta skogscyklingen och ge mig ut på asfalten igen.

Det fick bli en sväng runt Garnsviken istället. Måste säga att cykla utan stänkskärmar är plågsamt i 30 km/h när det regnar och temperaturen knappt orkat över nollan. Efter en stund glömmer man bort att man är blöt och geggig och glädjen att cykla tar över.