Kände mig plötsligt stark

Ordet stark använder jag inte ofta i en beskrivning av mig. Stark behöver inte alltid betyda att man är fysiskt stark, men idag tänkte jag prata om just fysisk styrka.

Jag brukar känna mig lite sådär som en medelcyklist i allmänhet. Men igår när jag körde en cykelrunda på småvägarna upp mot Wira Bruk, som var målet med rundan var det en ny känsla i benen.

Det har inte blivit så väldigt mycket cyklande med min racer i år, förutom några lopp och några träningsrundor. Det har istället blir väldigt mycket cyklande med el-cykeln. Jag har den senaste månaden el-cyklat till och från mitt jobb nästan varje dag, vilket är 2×28 km.

Detta måste vara orsaken till att jag kände mig som stålmannen stundtals igår på rundan. Jag körde också med ett smått lyckorus i kroppen ett par riktiga spurter på några raksträckor, där jag nästan maxade min puls och kom upp i över 50 km/h på platten 🚴🏼‍♂️💨 Spurter är inget jag heller brukar utsätta mig för, men jäkla vad skönt det var att maxa ur kroppen några gånger. Vi får väl se om denna känsla består på kommande rundor under semestern, jag hoppas det iallafall 😀

Efter att jag fikat i Wira Bruk vände jag hemåt igen och från ingenstans välde ett gigantisk svart moln in framför mig och kort därefter öppnade sig himlen i ett riktigt ösregn. Hittade en stor tall som hängde ut över vägen. Den höll mig hyfsad torr under de 10-15 min som regnet öste ner.

Hemma hade det inte kommit en droppe regn, så jag och benen kunde pusta ut en kortis på altanen innan jag skulle åka över till ett par kompisar.

Göra mer, göra mindre och drömmar just nu

Vi har alla stora och små drömmar som vi vill uppnå. Vissa kanske är mer lätta att nå än andra, men det är drömmarna som får oss att kämpa på för att utvecklas genom livet. Så känner iallafall jag.

Ikväll låg jag i soffan med fyra veckors semester framför mig och funderade på vilka saker är det som driver mig just nu. Och vad skulle jag vilja göra mer och mindre av, samt vad har jag för drömmar som ligger mig varmt om hjärtat.

Saker jag vill göra mer

  • Bjuda hem vänner oftare. Riktiga vänner är som ett elixir för att du ska må bra och är något av det finaste man kan ha.
  • Träna mer varierat. Jag cyklar i stort sett bara och varvar sällan den träningen med något annat. Gymkort är uteslutet, men någon annan träningsform skulle jag behöva hitta för att kombinera med.
  • Lära mig att koppla av och läsa en bok. Jag gillar att göra saker hela tiden. Även om jag inte har myror i brallorna, så har jag svårt att bara koppla av och t.ex. sätta mig och läsa en bok. Har köpt en bok nu som jag ska öva med.
  • Saker jag borde göra mindre

  • Äta mindre kött. Jag har inga ambitioner att bli vegetarian, men både jag och klimatet skulle säkert må bättre av det.
  • Dricka mindre kaffe. Men det är ju så gott.
  • Äta mindre kakor och chips. Vi har alla våra laster och min är väl att jag tycker om kakor och chips. Tack vare cyklingen, fastnar inte alltför mycket av det på mig. Men om jag ska nå mitt viktmål så borde jag minska lite på fikabrödet och chipsen.
  • Saker jag drömmer om

  • Cykla uppför Alpe d’Huez. Den drömmen fick jag i vintras efter att att jag klättrat uppför Zwifts digitala version, Alpe du Zwift ett antal gånger.
  • En stor trädgård. Jag har ju en liten radhusträdgård som jag älskar, men någon gång skulle jag vilja äga en stor trädgård där jag kunde få ut utlopp för mitt stora trädgårdsintresse.
  • En asfalterad cykelväg till och från Österåkers kommun. Visst fick vi en bit grusad väg för ett år sedan, så att vi åtminstone kan ta oss ut och in ur kommunen, men det är ingen riktig cykelbana. Den skulle nog aldrig bli godkänd som en riktig cykelväg eftersom den sjukt kuperad och är mer en grusväg med traktorspår som bara lämpar sig för MTB eller cyklar med rejäla däck. Vi cyklister blev lovade en väg med så nära asfalt man kan komma, men så blev det aldrig tyvärr.
  • Hur ser din lista ut?

    Rekordpendling

    Idag hade jag lite bråttom hem, för jag skulle möta upp min kompis Robert T hemma hos mig. Han skulle hjälpa mig att bygga klart mitt trädäck som vi började med häromdagen.

    Som vanligt så kom jag iväg lite försent och då tänkte jag att idag kanske det är dagen då jag försöka mig på att cykla mina ca 2,9 mil på under en timme med el-cykeln.

    Jag försökte ligga på en hastighet strax ovanför då el-motorn slutar att hjälpa till och det är inte en dans på rosor att göra det med en cykel som väger nästan 24 kg. Men jag lyckades hålla ett rullsnitt på 30,4 km/h. Det är en bra bit över vad jag normalt brukar prestera.

    Pulsen talade sitt tydliga språk att jag fick jobba för min rekordtid på jobbpendlingen idag som blev 56 min.

    Väl hemma hade Robert fått vänta en liten stund på att jag skulle dyka upp, men efter att jag hämtat andan och fixat en snabb fika till oss, så satte vi igång. Robert sågade och jag gick loss med skruvdragaren och nu ikväll blev trädäcket klart.

    Jag är grymt nöjd över hur fint det blev och jag så tacksam över Roberts hjälp.

    När man kommer på sig själv att längta

    Visst gillar jag att cykla, men jag kan väl inte säga att jag direkt gått runt och längtat efter att sätta mig på cykeln. Men sedan jag köpte en el-cykel, så kan jag komma på mig själv att gå runt och smålängta till att jag ska cykla till eller från jobbet.

    Vet inte varför, men det är en så härlig känsla att cykla utan att alla backarna tröttar ut en och jag njuter verkligen av min stund på cykeln.

    Jag är fortfarande en solskenscyklist ☀️ och som igår när det regnade så valde jag att åka buss. Men faktum är att sedan jag köpte el-cykeln för ca 1 månad sedan, har jag cyklat nästan varje dag till och från jobbet och bara åkt buss 2 dagar.

    Då kör vi mot målet igen

    Detta har också blivit en nystart att nå mitt viktmål på att väga strax under 70 kg, som jag satte upp för ca ett år sedan. Resan dit har stått lite stilla sedan i vintras, men senaste månaden har jag gått ned ca 1 kg och det har peppat mig att försöka återuppta resan mot målet 😀

    En helg i njutningens tecken

    Då var man hemkommen efter årets midsommarhelg. På midsommarafton var jag hos mina vänner Henrik och Åsa. Vi började faktiskt med att påta lite i deras trädgård och plantera en rabatt med blommor innan vi intog en härlig sillunch i skuggan av deras pergola. Jag hade gjort sillarna och det blev en klassik skärdgårdssill och förra årets favorit som var en italiensk sill.

    Midsommarafton fortsatte med poolhäng, grillning och bad i bubbelpoolen, där vi testade de uppblåsbara drinkhållare som jag köpt i present till värdparet. Funkade rätt bra faktiskt om man inte har ett för höga glas. (se bild nedan).

    På midsommardagen åkte vi till Winery Hotel, där vi bokat in oss för en natt. Och innan jag sjönk ned och slöt ögonen i min jättestora King size säng, så var vi på en vinprovning som hölls av en duktig sommelier på hotellet. Sedan åt vi en trerätters middag på The Winery Deli. Vi rundade av kvällen med en promenad och lite häng i hotellbaren.

    Imorgon blir det till att cykla till jobbet igen för att jobba bort lite av allt det goda man stoppat i sig i helgen 😃

    Glad midsommar

    Har precis vaknat upp, stuckit ut näsan genom altandörren och sugit i mig den härligt friska morgonluften, som är som pånyttfödd efter nattens sommarregn. Nu strålar solen igen och det ser ut som vi i Stockholm kommer få en toppendag idag.

    Hoppas ni alla får en härlig midsommarhelg och får njuta av både jordgubbar, sill, svensk färskpotatis och något svalkande att dricka. I helgen blir det ingen cykling alls för mig, bara vila och umgås med vänner.

    Glöm inte att plocka 7 sorters blommor och lägga under huvudkudden inatt🌛 Du vill väl inte missa chansen att drömma om din kärlek – din nästa cykel?

    Glad midsommar!

    Hur fort går den där då?

    Lite förargad över att jag tappat bort eller blivit av med min cykeldator på jobbet idag, så trampade jag hemåt. Uppdatering 20 juni – Någon vänlig själ hade lagt min cykeldator ovanpå ett skåp på kontoret, så nu är den tillbaka 🥰

    Jag älskar verkligen att pendelcykla med min el-cykel och jag njuter av den härliga känslan. Kan inte komma ihåg när jag såg fram emot att sätta mig på cykeln en tidig morgon eller sen eftermiddag och cykla så mycket som nu.

    I höjd med Mörby station kommer jag ikapp en gråhårig man på en racer som såg rätt vältränad ut, utan att jag detaljstuderande honom. Han fick lite problem att klicka i sina skor vid en cykelpassage och jag trampade om honom då. Kort därefter hör jag hur han ligger och draftar bakom mig. Jag trampar på som jag brukar, men kanske tog i lite extra mycket bara för att han låg bakom mig. Höll väl en fart på kanske 30-35 km/h under en rätt bra stund och hela tiden hör hans cykel och växlingar bakom mig.

    I en nedförsbacke strax innan Roslags Näsby kommer han upp bredvid mig och först säger han något som jag inte hör och sedan får jag en fråga: Hur snabbt går den där då? Så fort som mina ben orkar trampa den, svarar jag.

    Han mumlar något. Mellan raderna hör jag en antydan att han tror att cykeln är trimmad. Sedan säger han något i stil med: Jag brukar inte ha några problem att ta folk på sådana där cyklar…. Jag är tyst i några sekunder innan jag häver ur mig att jag tävlar i cykling, så nog finns det kraft i dessa ben. Jaha… hör jag och sedan blir det tyst.

    Kort därefter svänger jag av cykelbanan och hör då mitt i svängen ett hejdå… Jag hann aldrig säga hejdå tillbaka tyvärr.

    Okej jag ljög väl lite grann. Det var nämligen flera år sedan som jag körde mitt senaste cykellopp i tävlingsklass, vilket jag faktiskt gjort om ni inte visste det. Men min el-cykel är varken trimmad eller drivs fram med hjälp av motorn i farter snabbare än ca 25 km/h.

    Jag är en rätt seg cyklist som kan trampa rätt hårt, så länge det är ett jämnt tempo.

    Detta är inte första gången detta händer. Vad är det med män som inte kan ta att de blir omcyklade av en el-cyklist. För det första så cyklar vi inte på samma villkor. Jag har en motor till hjälp och det har inte du.

    Blev sjukt svettig av dagens utmaning dock 😅