Premiärpendling med Electric Elenor

Imorse ledde jag ut min blänkande och fina nya elcykel i morgonkylan. Jag stod en stund och tittade på hur läckert den grönguldiga lacken glittrade i skenet av utelampan vid dörren.

Trampande iväg och genast så kom den där härliga känslan av lätthet som en elcykel ger. Cykeln har flera olika inställningar för hur elmotorn ska jobba. Den har Eco, Tour och Sport. På vägen till jobbet körde jag uteslutande Eco som gav en mjuk kraftöverföring. Jag hade ju ingen aning om hur mycket den drar, så därför körde jag Eco för att vara på säkra sidan, så man kom hem också på eftermiddagen.

När jag kom fram till jobbet efter 29 km hade inte ens första pluppen i batterisymbolen slocknat. Och displayen indikerade att jag hade 90 km räckvidd kvar. Det var imponerande med tanke på att det bara var 2-4 grader på morgonen när jag cyklande.

När det var dags för hemfärd har jag en rejäl uppförsbacke i början och efter den droppade räckvidden, men för att sakta klättra upp igen och en stunds cyklande på platten hade jag 104 km räckvidd. Vet inte hur det kom sig, då elcyklar inte kan återgenerera ström tillbaka till batteriet vad jag vet.

På vägen hem körde jag läget Tour som ger lite mer kraft och snabbare acceleration. Väl hemma efter ca 28 km som sträckan blev eftersom jag kör en lite annan väg hem jämfört med till jobbet, så hade jag 64 km räckvidd kvar. Det kändes riktigt bra!

Givetvis cyklade jag med trampor
(de var bara inte monterade vid fototillfället)

RIP Electric Jane och säg hej till…

…Electric Eleonor som snart kommer ta över efter den nu dödförklarade Electric Jane. I maj i år slutade bara min gamla elcykel att fungera, från en dag till en annan så startade den inte.

Hittade en verkstad som hade rätt verktyg till min elcykel och efter månader av väntan, kom beskedet igår att meken ger upp. Han tyckte det var lika bra att jag började se mig efter en annan, då han inte får fart på den. Han kommer behålla den gamla elcykeln och försöka meka med den vid tillfällen i vinter då han mer tid. Skulle han få fart på den, kan man ju sälja den.

Egentligen var jag kanske inte superpeppad på att köpa en ny pendelraket, men jag börjar verkligen sakna elcykeln. Den kortar ned min restid med ca 30 min per dag och det bästa med elcykeln är att dagar då man känner sig lite slö, blir inte restiden så mycket påverkad, då motorn får jobba lite mer istället. Annars brukar jag vara duktig på att trampa på bra, även med elcykeln.

Elcyklar har som så mycket annat blivit rätt dyra och eftersom min ska klara alla årstider och även lite blandad terräng, vill jag ha en elcykel med MTB-stuk. Efter att en kollega pratat gott om märket Bergamont som han kör, så hittade jag en modell av samma märke som jag blev kär i. Bara att tömma sparkontot då…

Valet föll på en Bergamont E-Revox 4 EQ som är fullutrustad med skärmar, lampor m.m. Dessutom har den en motor och ett elsystem från välkända Bosch så nu ska det inte vara några problem att lättare kunna få hjälp om man inte väljer att serva cykeln där man köpt den.

Får förhoppningsvis hämta den om några dagar på Cykloteket Täby, dit jag beställt den.

Tycker färgen var riktigt fräsig på Electric Eleonor också 😀

TUG Stockholm Runt 2022

I våras skulle denna traditionsenliga runda gå av stapeln i vår cykelklubb, men på våren är det många som tränar inför diverse långa lopp och så brukar vädret vara mer nyckfullt då. I våras ställde vi in både pga vädret, som var uselt på morgonen och att antalet deltagare var lite skralt.

Vi flyttade då rundan till efter sommaren och idag blev den av. Vi blev ca 15 deltagare som iofs är mer än hälften av vad denna runda tidigare lockat. Men 15 är lite mer lättare att hålla ihop i en klunga, även om den då och då krackelerade och fick återsamlas.

Vädret var helt fantastiskt varmt och med en luftfuktighet som man annars bara har i tropikerna. Detta gjorde att svetten flödade och man kände nästan att det var lite jobbigt att andas i värmen. Som tur var så var det lite växlande molnighet så man inte blev vidbränd i solen.

En sådan här runda som går från Stockholms innerstad och genom flertalet kranskommuner kanske inte bjuder på den bästa klungcyklingen, men det är något speciellt ändå med denna runda tycker jag. Jag tycker det är så kul att min klubbkompisar uppskattar mitt lilla cykelkonditori hemma hos mig där vi stannar och fikar. Visst är det lite meck att få ihop fika till alla, när man ibland rätt sent vet exakt hur många som kommer. Och sedan vet man ju inte förrän typ dagen innan om vädret kommer vara bra, så att rundan faktiskt blir av.

Det blev strax över 12 mil runt Stockholm med mina grymma cykelkompisar och jag är så tacksam att vi klarade oss utan incidenter och att alla verkar ha trivts.

Många har tyckt till om cykling i Österåker

Den 31 augusti är det sista dagen för att delta i Cykelfrämjandets årliga undersökning, där kommuninvånare får tycka till om cykling i kommunen utifrån ett cykelperspektiv. Delta i undersökningen du också. Det ska bli kul och se resultatet när det kommer senare.

Det gläder mig dock att antalet deltagare som svarat på undersökningen för Österåkers kommun som är min hemkommun har överträffat vad som krävs för minst antal svar med 712 %. Det är visar att det finns ett stort intresse för cykling i kommunen. Synd bara att kommunen inte satsar mer än vad som görs idag för att tex ordna med säker, asfalterad och belyst cykelväg ned till grannkommunen Täby som är det som skulle få fler att välja cykeln till och från kommunen.

I år är det ju valår och vid förra valet så lyckades kommunen precis innan valet fixa så vi åtminstone fick en grusväg till Rydbo och den är bättre än ingenting. Men idag duger den bara åt cyklar som är lite mer robusta och rejäla däck. Den har ju inte heller blivit bättre av att Norrvatten bygger en vattenledning utmed grusvägen.

Inför detta val har flera av rösterna tystnat som brunnit för att få till en ordentlig cykelväg. Det tycker säkert de styrande politikerna är skönt, för de vill mest berätta för oss boende om vår låga skatt, våra förbättrade skolresultat bland unga och vilken fin skärgårdskommun vi är. Detta är givetvis kalasbra saker, men jag tycker det så märkvärdigt att kommunen inte gör mer för en gång för alla knyta ihop Österåker med Täby cykelmässigt.

Jag vet att vår store markägare är det ständiga problemet, men det måste finnas något sätt att få till en cykelväg. Varför inte kroka arm med Trafikverket och få till en pendelcykelsträcka utmed väg 276 till Arninge i Täby om det nu är så himla svårt att få till en cykelväg utmed Roslagsbanan.

Vulkan och glaciärsafari

Dagen efter The Rift hade jag och min kompis Carl bokat in oss på en Super Jeep Tour. Det var ett av dagsäventyren som man kunde boka och som arrangerades av Midgard Basecamp där vi bor.

Vårt äventyr startade klockan 09:00 och med lite stapplande steg och stel kropp, så klättrade vi upp i de enorma bilarna som skulle ta oss ut på dagens upplevelse.

Bilarna är specialgjorda för att klara av att ta sig fram på de steniga och bergiga vägarna som vi skulle åka på. De enorma däcken kan föraren sänka och höja trycket i. Detta är för att de ska kunna svälja alla stenar och håligheter smidigare. Däcken gör också att bilarna kan korsa de flesta vattendrag och mindre floder också.

Vårt första stopp var vid den aktiva vulkanen Eyjafjallajökull och i ”dalen” som uppstod där delar av glaciären smälte bort vid dess senaste utbrott 2010. Det var en mäktig syn att stå nedanför och titta in i sidan på glaciären som fortfarande är nedsmutsad av aska från utbrottet.

Vulkanens krater är strax ovanför glaciären och marken vi stod på nedanför har bara sett solens strålar de senaste 12 åren. Innan utbrottet var det meter och meter av permafrost och glaciär ovanför oss.

Vi fortsatte färden genom ett antal vattendrag på de knaggliga vägarna som vår monsterbil svalde med stor bravur. Och det var här som bilens enorma däck verkligen fick visa vad de gick för.

Vi stannade senare vid en campingplats där vi gjorde en vandring med vår guide i ett lummigt grönt bergsområde. Här växer det massor med lövbuskar och mindre träd. Träd är annars något som knappt finns på Island.

Efter vandringen åt vi vår medhavda lunch och fikade.

Resan gick vidare efter lunchen till några spektakulära ställen där vi vandrade mellan höga raka klippväggar som skapade en känsla av att befann sig i Bergakungens sal och några mindre lite dolda och trolska ställen, där vattnet från glaciären forsade fram. Det är helt fantastiskt att naturen själv skapat dessa ställen som gör att man tappar andan av beundran.

Resan avslutades med ett besök vid det majestätiska vattenfallet vid Seljalandsfoss som du kan gå under. Detta var ett av de häftigare sakerna jag sett i mitt liv.