Dags att springa halvlångt igen?

Posted on av Magnus

Det var en gång för många år sedan då jag inte rörde mig mer än jag behövde. Som en följd av detta löste jag problemet med att gå upp i vikt, genom att helt enkelt köpa nya kläder som passade mig för tillfället. En dag stod vågen på något mellan 85-90 kg och jag kände att nu räcker det.

I samma veva skulle min kompis Henrik springa Stockholm Marathon. Jag tror det var det som fick mig att ta mig i kragen och bestämma mig att kan han, så kan väl jag. Det var väl bara en månad kvar till det marathon som han skulle springa, så siktet blev att klara av Stockholm Halvmarathon som gick efter sommaren.

Från 0-100

Sagt och gjort, målet blev att på ca 100 dagar träna så att jag skulle kunna ta mig runt de 21 098 meter som ett halvmarathon är. Första löprundan blev 1,25 km och då orkade jag inte springa hela tiden, men jag gnetade på och i september 2010 stod jag där på startlinjen. Efter 2 tim, 12 min och 45 sek passerade jag sedan mållinjen, galet nöjd över vad jag just lyckats göra ✌🏼

Löpningen fortsatte jag med och mina extrakilon svettade jag bort, så efter ca 2 år var 15 kg borta och det har jag löpningen och senare cyklingen att tacka för.

Träningsmål mitt i fredagsmyset

I fredags låg jag i soffan och och sippade på ett glas vin och hade det allmänt skönt, då min kompis Jörgen sms:ar: Är du sugen på att springa ett halvmarathon en månad efter Cykelvasan? 🤔

Blev lite tagen på soffan av denna fråga, då löpning inte direkt är något som jag gör i någon större utsträckning idag. Det var Jörgens fru Jessica som tydligen droppat denna idé för honom om de skulle göra detta. Hans var svar tydligen: Ja, tamigfan.

Jag var själv tvungen att ta en klunk vin till innan jag svarade att jag preliminärt var på 🙋🏼‍♂️

Nu har vi inte anmält oss ännu, men vi lär väl göra det inom kort. Och då har jag åter igen som mål att springa det där halvlånga loppet i Stockholm. Det är väl bara att gräva fram löparkläderna igen och ge sig ut och nöta löpning i kombo med all cykling som jag givetvis kommer att fortsätta med.

Om att trivas i sin kropp

Posted on av Magnus

Idag tänkte jag skriva lite om något som jag kanske inte skriver så ofta om och det är om att trivas i sin kropp. Vi översköljs dagligen av bilder på till utseendet perfekta människor. De kan få oss att antingen drömma om att så där vill jag se ut eller ger oss panik och ångest över att man inte själv är så där perfekt. Faktum är att om du lyfter blicken från telefonen när du är ute och går, så ser rätt få som ser ut som de där vältränade människorna på bilderna eller TV:n.

Att vara nöjd kan handla om många saker

Om man bortser från sådana saker du kan försöka ändra på genom en operation, så kan man antingen acceptera och älska sina små extra kilon, tunna armar eller vad det nu må vara. Eller så ger man sig fanken på att nu ska det bli ändring på saker och ting.

Jag har personligen med åren blivit mer och mer bekväm över hur jag ser ut och vem jag är. Det finns en sak som jag länge varit obekväm med och det är att de flesta killar får en rund mage när de går upp i vikt, men kan fortfarande ha rätt okej överkropp. Något som jag alltid tyckt varit jobbigt är att om jag går upp i vikt, så sätter sig fettet alltid först på min överkropp. Det är också där det är som svårast att jobba bort det också. Det är kanske därför jag aldrig gillat att springa runt i bar överkropp på stranden 😊

Siktet är nu inställt

I år väljer jag att ge mig fanken på att bli kvitt med några extra kilon och fokusera på att träna överkroppen mer. För att nå detta, så får jag nog ändra på kosten lite på vardagarna och öka på träningen.

Dags för första utomhusträningen i år

Nu var det nog ungefär en vecka sedan jag var ute och cyklade, så nu är det dags att ge sig ut i kylan för en cykelrunda.

Cyklingen måste dock få konkurrens med lite annan träning och rodd är en av dem. Jag behöver ge roddmaskinen ännu lite mer uppmärksamhet, minst tre gånger i veckan. Till detta planerar jag också att försöka få till lite löpning, då och då för flåsets skull.

Det är tur att jag har min roddmaskin som alternativ. Den har jag använt när det antingen är för sent på kvällen att cykla eller om det ösregnar och man inte har lust att skita ner sig och komma hem som ett darrande asplöv. Det är kanske inte jätteskoj att sitta och dra i en pinne, men jag tycker den ger mig en effektiv träning på relativt kort tid och framför allt ger den överkroppen en välbehövlig genomkörare. Och nu ska den få jobbar hårdare och oftare…

Lagom till sommaren hoppas jag trivas ännu bättre i min kropp 🙂

img_4179

 

Årssammanfattning

Posted on av Magnus

Ett till år har nu passerat och det är dags att kolla i backspegeln vad man pysslade med under 2017. Inget revolutionerande hände väl träningsmässigt, förutom att detta blev året då tiderna på cykelloppen som jag ställde upp i äntligen började gå åt rätt håll.

Bästa förbättringen

Vätternrundan – förbättrade tiden med 6 timmar 😂 jämfört mot premiären 2013.

Bästa upplevelsen

Cykelträningsresan till Mallorca i april som var härligaste jag gjort träningsmässigt.

Bästa beslutet

Att jag gick med i Team Utan Gränser och att jag peppade mig själv till träning genom att ta beslutet att skänka 1 kr/km som jag cyklade under 2017.

Träningsstatistik 2017

  • Antal km cyklade: 5 632 km
  • Antal cyklade höjdmeter: 51 008 m
    (motsvarar 5,8 x uppför Everest)
  • Antal träningstimmar: 261 tim
  • Antal dagar då jag varit aktiv: 101 st

1 kr/km

I år kommer jag som jag tidigare nämnde sätta samma donationsmål som förra året att jag vill bidra med omkring 5 000 kr till Team Utan Gränsers insamling. Detta genom att donera 1 kr/km som jag cyklar under 2018 tills insamlingen stänger. Jag vet att några i teamet redan hakat på denna utmaning, men jag hoppas att ännu fler i teamet kommer haka på.

En blick framåt

Under 2018 kommer jag att hoppa över att cykla Vätternrundan och istället fokusera på att cykla lite fler lite kortare lopp. Jag har redan nu anmält mig till Siljan runt, Skandisloppet och Cykelvasan. Det blir absolut fler lopp när anmälningarna öppnar för dem framåt våren.

Gott nytt cykelår!

img_3386

Det är viktigt att frakta hem chipsen säkert när man pendelcyklar 😀

Vintercykelväder när det är som bäst

Posted on av Magnus

Solstrålarna stod som spön i backen när jag gav mig ut på förmiddagen och temperaturen låg på ca 0 grader. Det finns inget friskare och härligare än att cykla i sånt väder tycker jag. Vägarna var torra, men rätt hala när man kom in på det mindre vägnätet. Där fick man se upp i kurvorna och på skuggiga ställen där det inte såg särskilt halt ut, men uj, uj… vad halt det var.

Det gick dock bra eftersom jag har dubbdäck och de flesta bilister visade faktiskt respekt när det körde om, förutom en som körde om mig så nära att backspegeln nästan slog i mig. Nog för att vi fick möte samtidigt, men man får faktiskt inte köra om någon om man inte tror sig kunna göra det säkert. Nåja… som cyklist blir man rätt luttrad och visst blir man lite sur och uppskrämd ibland, men det är bara att skaka av sig och istället tänka på något glatt 🙂 Jag fick ihop lite mer än 54 km på cykelkontot, vilket kändes grymt bra!

Lite historia utmed vägen

Jag stannade till för en kort paus vid vackra Roslags Kulla träkyrka. Kyrkan är inte så gammal som många andra små stenkyrkor från medeltiden som vi har i Roslagen. Den invigdes 1706 och ersatte då ett kapell som tidigare stod på samma plats. Kyrkan bekostades av greve Fabian Wrede, dåvarande ägaren till Östanå slott som inte ligger så långt därifrån.

Måste ta mig dit någon dag för att se den inifrån också. Den ska ha två enorma gjutjärnskaminer i kyrksalen, vilket inte är supervanligt att se i en kyrka. Man ville väl inte att besökarna skulle frysa, vilket var omtänksamt 😊

Regnade isbitar

Posted on av Magnus

Idag var planerna att trampa ut på en lugn runda på åtminstone 60 km. En bit in på rundan möttes jag av först ett duggregn, som sakta gick över i att regna isbitar. Eftersom det varit en rätt kall natt med -6 grader, så fortsatte jag inte vidare på min planerade rutt. Jag tänkte att vägarna förmodligen skulle bli snorhala av väderomslaget och jag gillar ju att leva. Därför vände om och tog mig istället runt Garnsviken på småvägarna genom skogen utmed den avlånga sjön.

Varje tramptag om man stod upp i de lite brantare backarna gjorde att bakdäcket spann loss, så min föraning som att det skulle bli snorhalt besannades. Jag tog mig dock hem säkert och den lilla tur jag fick ihop blev ändå trevlig, trots det lite kalla blöta avslutet. Får sikta på en längre runda någon annan dag.

Idag blev det bara ynka 30 km, så det är ju tur att man inte har målet att köra Rapha Festive 500 i år 😊

img_4172

Mr Cyclist i bakgrunden var lite stel och frusen, så han följde inte med på rundan.