Roslagsleden sätter humöret på prov

Posted on av Magnus

Idag begav jag mig mot Domarudden via Blå Leden för att testa att cykla en bit på Roslagsleden. Jag kommer ihåg hur mycket jag hatade den och alla dess rötter och stenar när jag cyklade från Danderyd till Vallentuna för 2 år sedan. Men det var länge sedan och idag är jag mycket säkrare på cykeln, trodde jag…

Den del jag cyklade idag var långt ifrån så stökig som den från Danderyd till Vallentuna, men det var inte någon lätt cykling direkt. Jag fick äran att uppleva massor med partier med stora rötter och stenar, kombinerat med djupa vattensamlingar och gegga som gav skorna och bena en skön chokladlook. Allt detta satte mitt humör på prov och jag önskade bara att någon kunde gett mig en MTB anpassad för enduro bara sådär mitt i mörkaste skogen.
Det fanns dock delar som var helt okej att cykla på och stundtals fick man njuta av en helt fantastisk trollskog och vackra vyer.

Svart, svart och åter svart

Posted on av Magnus

Jag har som mål nästa år att köpa mig en ny MTB och då kliva upp några steg från den Bianchi JAB 29.2 som jag har idag. Jag tycker väldigt mycket om min nuvarande som är en hardtail, men funderar även på om jag ska ta steget att gå över till heldämpat. Valen är många och priserna likaså.

Vad måste man betala för att märka skillnad?
Idag har jag som sagt en MTB med aluminiumram utrustad med XT/SLX växelkomponenter och en RockShox Recon framdämpare. För två år sedan betalade jag 13 995 kr för den. För att man ska märka någon skillnad, vad tror ni att man måste upp i för prisklass för en Hardtail? Om man väljer en heldämpad, vad bör man tänka på då och hur mycket måste man spendera för att man inte ska köpa en som känns sämre än den jag har idag?
Jag är ju ett inbitet fan av Bianchi och vet att man får betala en del för att det står just det på ramen. Troligtvis kommer jag vara märket troget, men det är klart att jag skulle kunna tänka mig ett annat märke om jag övertalas.
När man surfar igenom årets Bianchimodeller, slås jag av att säkert 90 % är mattsvarta. Önskar man någon annan färg finns det några modeller i Bianchis klassiska Celestefärg. Jag älskar den färgen, men de som har denna färg är antingen lite billigare ingångsmodeller eller Teamreplikor som kostar hutlöst mycket pengar.
Var tog alla snygga färger vägen på mountainbikes? 
Det är inte bara Bianchi som nu mestadels görs i mörka dystra färger, det verkar vara en allmän trend i år. Jag hoppas verkligen på lite gladare färger på 2016 års modeller. Sedan ska jag väl säga att det självklart finns färgglada alternativ där ute, men är man ett fan av ett märke så är man.
En av Bianchis Teamreplica modeller i klassisk Celeste – blir din/min för endast strax över 60 000 kr

Att man aldrig blir bra på bild

Posted on av Magnus

Klart att man har värsta eländiga minen, när man passerar fotografen Matti Narkiniemi från HappyMTB på Engelbrektsturen. De två översta är tagna ca 5 km från start, så vi har inte hunnit grisa ner oss värst mycket ännu. Det längst ned är vid målgången.

Måste bli bättre på att hålla koll utmed kanterna var fotografer står. Ett litet leende ska man väl kunna bjuda på oavsett om fastnar på bild eller inte.

Racerapport från Engelbrektsturen

Posted on av Magnus

Idag klockan 11 när vi stod och väntande på att startskottet skulle gå, så fullkomligt öppnade sig himlen och det började ösregna. Det hade ju regnat till och och från hela morgonen, men nu kändes som någon där uppe bara ville jäklas med oss. På ett par minuter var man genomblöt.

Hur gick racet då?
Jag startade i fålla 4 i gruppen Herrar Sport och mitt mål var att inte komma sist. Det kan tyckas låta som ett slött mål. Men tar man steget upp från motionsklass, så är det en skara väldigt målmedvetna cyklister man plötsligt har bredvid sig.

I år var det en helt ny bansträckning och mycket mer tekniska partier, vilket var sjukt skoj. Underlaget på stora delar av banan kunde liknas med en chokladpuddning. Här och där var det långa partier med gyttjebad och flera decimeterdjupt vatten.

Det här loppet var nog ett av det jobbigaste och roligaste MTB-lopp jag kört sedan 2012, då jag fick upp ögonen för MTB.

Cykeln fungerade klanderfritt under hela racet och jag är smått imponerad över hur alla rörliga delar kan fungera under det vidrigt geggiga förhållande som vi hade idag. Visst lät det då och då som en gruskross från kedjan och kassetten, men allt höll hela vägen in i mål.

Uppnådde jag mitt mål?
Jaaaa… 8 personer kom efter mig i mål i Herrar Sport, så jag kom inte sist. Jag själv gick i mål på 3.35.48. Jag är nöjd men hade varit kul om jag kunde hittat lite mer energi och styrka för att placera mig lite högre upp. Men nu har jag ju något att jobba på.
Min placering på Engelbrektsturen 2015 blev 413.




Raceday

Posted on av Magnus

Om ett par timmar står jag i startfålla 4 med startnummer 104 på cykeln, redo att avverka det 70 km långa MTB-loppet Engelbrektsturen.

Klockan 11 går starten och vi får nog inte samma fina väder som förra året som ni kan se på bilden nedan. Under natten har ett oväder dragit fram och förmodlingen blött upp banan ordentligt. Det kommer fortsätta regna från och till även under dagen idag, så det lär vara en skönt geggig Magnus.

Jag har startnummer 104 och här ska man kunna hitta onlineresultat från loppet under dagen.

Foto: Catharina Sjöberg