Fotad och intervjuad av lokaltidningen

Igår hände det något som inte händer varje dag. Mitt i ett samtal på jobbet, så ploppar det upp ett meddelade att en journalist sökte mig. Skrev tillbaka och undrade lite nervöst om receptionen visste vad det gällde? – De svarade att det var en journalist som hittat min cykelblogg och ville ställa frågor om cykling i Åkersberga. Ehhh jaha…

När jag ringde upp, så var det tidningen ”Mitt i” som ville göra en intervju med mig eftersom jag pendelcyklade så mycket från och till Åkersberga. Vi bestämde träff i morse ovanför Stava Backe. Jag fick svara på lite frågor om hur det är att pendelcykla utan vettiga cykelbanor mot stan och ge min åsikt på hur cykelmöjligheterna kunde bli bättre. Det diskuterades även lite varför jag trodde att byggandet av den planerade cykelbanan drar ut på tiden.
Blev sist men inte minst fotad i morgontrafiken cyklandes på vägrenen på väg 276. Den är tills vi får en cykelbana den enda vettiga, men givetvis inte helt riskfria vägen mot Täby.
Vad det blir av allt detta får man väl se i nästa nummer av ”Mitt i”. Jag kommer givetvis oavsett hur stor eller liten artikel det blir gå med solglasögon i centrum 8)

Dödsintervaller

Så här ser ett dödsintervallansikte ut efter att man kört upp och ner för Hackstabacken. 
Den är så brant på slutet att man tippar baklänges om man inte hänger över styret. Eller så beror det på hur duktig man är på att kontrollera tramptag och viktfördelning. Jobbigt var det i allafall. 
Idag kom jag inte upp till 100 % på den brantaste delen, så jag körde intervallerna uppför den väg som löper runt backen mot toppen. Det är galet jobbigt det med. 
De nya däcken, Schwalbe Nobby Nic skötte sig exemplariskt och jag känner på mig att de kommer att vara grymma i höst.

Veckans nya erfarenhet

I veckan som gått gjorde jag en god gärning som många fler borde göra som kan. Jag gav blod och med det så räddar jag kanske ett liv där ute någonstans.

För den som undrar hur man känner sig efter att man givit blod, så märker jag oftast inte ett dugg. Jag kan nästan känna att kroppen får en kick av att producera nytt och upplever ingen trötthet, yrsel eller något annat otäckt. Detta är ju givetvis väldigt individuellt, så jag kan inte svara för hur just du skulle känna dig.

Veckans nya erfarenhet blev någon dag efter blodgivningen, då jag lite tanklöst valde att ställa upp MTB Täbys klubbmästerskap. Jag har inte kört de andra tävlingarna i år, men eftersom det var på en hemmabana och min arbetskamrat också skulle köra tyckte jag att det skulle bli skoj.
Jag valde att starta längst bak. Redan in på första varvet kände jag hur huvudet ville cykla snabbt, men kroppen regerade som en orkeslös trasdocka. När juniorerna som startat efter oss vuxna började åka om i slutet på första varvet, blev ju inte orken bättre. Jag hoppade därför av efter 2 av 3 varv, för att inte svimma. I framtiden blir det att lyda Blodcentralens råd – inte träna hårt under ca 1 vecka efter en blodgivning.

Min kompis Jörgens kommentar gav ändå lite pepp:
Bättre att det står DNF (Did Not Finish) än DNS (Did Not Start) i resultatlistan.

Idag ska jag ta en lugn MTB-tur via Blå Leden till idrottsplatsen i Rydbo för att kolla när mina kompisar Eva och Roberts son Leo tränar fotboll och sedan ska de grävas rabatter hos dem. Kan bli en bra dag det här! PS – Glöm inte bort att testa om även du kan ge blod.

Bild från MTB Täbys KM i torsdags, precis efter att jag själv givit upp.

Hacksta XC – är du anmäld?

Nästa helg (30/8) går Hacksta XC av stapeln i Åkersberga. Det är ett skoj varvlopp för MTB i omgivningarna kring Hackstabacken. Det är så kul med lokala arrangemang runt om i Sverige. Om du inte själv tänker delta, kom och titta och se killar och tjejer kämpa.

Nytt för i år är att ungdomarna får en egen tävlingsdag dagen innan (29/8).
Jag själv testade detta lopp i motionsklassen förra året. Det kan du också göra om du vill prova på att cykla MTB. I år deltar jag i klassen Herrar Sport.
Lokaltidningen uppmärksammade igår loppet: