En vind av längtan

Sitter och har det rätt bra i soffan med fladdrande levande ljus, lite pianoplinkande musik ur högtalarna och tar ett glas vin till skrivandet. 

I januari har det inte blivit mycket cyklande för min del och för att rädda upp statistiken lite kände jag att jag behövde ut och trampa idag. I förmiddags var det inte speciellt kallt, men det blåste friskt och det kändes som molnen fallit ned från himlen och svept in oss i ett grått tråkigt väder. Så här efterhand så berodde de gråa vädret på luftföroreningar från Europa som tagit en bana över oss. Enligt SVT.se så har också de torra vägarna en del att göra med de höga halterna av partiklar som vi tydligen hade idag. De slits lättare upp från marken med hjälp av alla bilars vinterdäck.

Jag fick till en helt okej runda på ca 46 km och för att fortsätta på ämnet vägar, så blir jag så ledsen och besviken på hur Trafikverket sakta med säkert förstör de små fina landsvägarna när de ”renoverar” dem. I Åkersberga och Vallentuna där jag cyklar mycket har de börjat lägga en så kallad Tankbeläggning istället för vanlig asfalt. Resultat blir ett grovt underlag som låter högre när bilarna kör på det och det är helt fruktansvärt att cykla på med hårt pumpade smala cykeldäck. Det är nästan så att tänderna skakar loss och det känns som det tar mycket mer energi av en, vilket kanske iofs är bra. 

Jag önskar från hela mitt hjärta att man slutar upp med detta skitunderlag och lägger vanlig asfalt när renoverar. Varför ska alltid Trafikverket hitta på saker som gör att man blir arg på dem?

Trafikverkets Tankbeläggning är djävulens påhitt

Cykelrundan blev hur som helst riktigt trevlig om man bortser från vägunderlaget och när man sitter på cykeln finns det en chans till reflektion och tankar. Idag drömde jag mig bort i motvinden till varma vindar på Mallorca i vår, då jag ska åka på min första cykelträningsresa.

Älskar dessa småvägar som slingar sig genom öppna landskap

Vada kyrka, en liten pluttkyrka, med anor från 1200-talet

Alltså dessa lager på lager man måste ha på sig när man vintercyklar

Efter tö kommer pendelcykling

Det här med att det är så svårt att välja cykeln istället för bilen om man ska till jobbet, börjar gå mig på nerverna. Österåkers kommun växer så det knakar och det är kul. Men med fler människor i kommunen, kommer det fler som ska trängas på vägarna och dela på de kommunala färdmedlen till och från kommunen.

Redan idag växer morgonköerna och är som värst där stora vägar slutar med en rondell. Rondeller verkar Trafikverket tycka ska var lösningen på allt, men i verkliga livet är de trafikproppar. På mindre vägar tror jag de underlättar, men vid tex Rosenkälla, första rondellen in i Åkersberga och för att inte tala om den idiotiska rondellen på Norrortsleden vid Arningeleden, gör köerna kilometerlånga.

När man sitter i dessa köer och försöker behålla lugnet när bilister tränger sig och uppför sig aggressivt för att ta sig fram lite snabbare än alla oss andra. Det är då jag bli avundsjuk på er som kan välja cykeln året runt till jobbet.

Bor man i Åkersberga, skulle de flesta säga att man inte kan välja cykeln över huvudtaget till jobbet om man inte jobbar inom kommunen, oavsett årstid. Det stämmer nog för de flesta som inte kan tänka sig att cykla en mil på sprängstensgrusväg via Rydbo och sedan på småvägar ned mot Täby eller tvinga sig att cykla på väg 276 och via Ullna Golfklubb och bära cykeln över deras stenhinder.

Ska vi minska på köerna och förbättra miljön, måste vi invånare få alternativa sätt att ta oss fram. Det gäller både förbättrad kollektivtrafik och att cykelvägar prioriteras.

Med detta sagt tänkte jag nästa vecka prova att pendelcykla för första gången i år, då jag tror att snön kan ha töat bort tillräcklig så att det är cyklingsbart på sprängstensgrusvägen nu.

Österåkers kommun – Ge oss en riktig cykelväg nu! 😫

img_0946

Bild från i somras och en del av sprängstensgrusvägen där det är en hyfsat fin grusväg

Välgörenhetens cykelår

Jag har tidigare nämnt att jag kommer att cykla med Team Utan Gränser i år, vars mål är att samla in pengar till Läkare utan gränser. Insamlingen vi gör kommer från både företag och privatpersoner och från oss som cyklar.

Därför bestämmer jag mig nu för att jag kommer skänka 1 kr per kilometer jag cyklar under 2017 till Team Utan Gränsers insamling. Målet är att cykla 5 000 km under 2017 och det innebär att det kan bli hela 5 000 kr från mig under året om allt går som det ska.

Jag kommer göra månadsinsättningar efter att varje månads cykling är summerad. Givetvis mer det blir lite mindre nu på vintern, men desto mer i vår och sommar.

Hoppas detta inspirerar fler, att kanske göra något liknade 🙂

Pyjamasmålaren

Igår ägnade jag stora delen av dagen att måla i mitt vardagsrum. De flesta av mina väggar är vita här hemma, så jag tyckte det behövdes lite kontraster. Iförd finaste flanellpyjamasen satt jag igång att måla ett hörn grått vid matplatsen. Blev himla nöjd hur min fina delade cykeltavla, nu plötsligt trädde fram mot den nu gråa väggen.

Mellan torkningarna så passade jag på att köra ett pass med roddmaskinen. Det var ett tag sedan, men nu ska jag försöka få till minst två pass i veckan på den. Igår mjukstartade jag med 800 roddrag 🚣🏻‍♀️


Infomöte på Café LeMond med Team Utan Gränser

Igår samlades en del av alla härliga cyklister som ska cykla med Team Utan Gränser under 2017 på Café LeMond. Vi fick en presentation om vilka som sitter i ledningen och en uppdatering på hur insamlingen gått hittills till Läkare Utan Gränser, samt en kort dragning om TUG Cykelklubb och möjligheten man har att tävla i klubbens namn. 

Vi fick också se bilder på hur 2017 års cykelkläder kommer se ut. Vi kommer att blir skitsnygga! Jörgen Otterstål som ritat kläderna har dessutom tagit fram en skönt retroinspirerad logga för teamet som kommer att vara placerad på cykeltröjans framsida.

Jag anmälde mig att ta hand om vår webbsida, så vipps så vart jag en del av ledningen i TUG. Kommer jättekul det här!

Team Utan Gränsers ledningsgrupp på Café LeMond

Ledningsgruppen för Team Utan Gränser