Det gick fort från svettiga heta dagar till mer normala temperaturer, som nu plötsligt känns höstiga. Nu är det fortfarande augusti och sommar, men höstkänslorna har ändå börjat krypa fram. Det är extra tydligt de dagar jag valt att cykla till kontoret, då termometern knappt orkat upp till +10 grader på morgonkvisten. Men jag gillar hösten, så mig gör det inget.

Smygstartat Zwiftsäsongen

Det dåliga vädret har fått mig att väcka liv i min älskade Tacx Neo Bike Smart som jag köpte i våras. Varje gång jag sätter mig på den, älskar jag den mer och mer. Tystnaden, stabiliteten och de två små fläktarna på styret tycker är det absolut bästa med den.

Som vanligt är det de korta racen City Crit Race i Zwift som är mina favoriter på veckodagarna. De är oftast race som är strax under eller över 20 km långa. Där kör man full fart från start till mål och racen tar oftast bara omkring 20 min. Det är perfekt att få känna att man lever efter en dag vid datorn.

Igår avslutade jag jobbveckan med ett för mig längre race, för att jag behövde rensa huvudet från lite jobbtankar. Det blev ett 43 km långt race, där alla klasser kör tillsammans på banan och det var det 178 startande. I C-klassen som jag kör i var vi 62 startande. Målet var att försöka placera mig i mitten eftersom jag inte brukar köra dessa längre race så ofta. Det lyckades jag med, då jag kom in på 31:a plats i totalresultat i C-klassen. Men på ZwiftPower där de officiella resultatet är, kom jag på en 16:e plats av de 22 som listades där. Det får jag ändå vara nöjd med.

Snart dags för klassbyte i Zwift?

De korta racet jag kört nu efter uppstarten av Zwift, har gjort att jag nu ligger på gränsen till att kliva upp från C till B. Det får man info om på ZwiftPower, där jag nu fått en markering att jag är ”Almost B” vid min kategorisering.

När jag kör längre race är jag inte en B-cyklist, då jag inte ännu inte riktigt orkar hålla det tempot under en längre stund. Men på kortare race är jag det, så vi får väl se när Zwift diskar mig i ett race och flyttar upp mig.

När jag eventuellt flyttas upp är det bara att börja resan igen och harva runt i bottenskrapet på B i racen. Men så var det ju när jag gick upp i C för några år sedan. Och titta var man är nu 🙂

Jag ser verkligen fram emot årets Zwiftsäsong 🧡 och vad den kan ha att bjuda på.

Igår var planen att köra lite MTB på den lokala MTB-banan, men jag hittade på massa annat att göra istället. Vid middagstid kände jag ändå att det jag behövde röra på mig lite, så jag anmälde mig till ett av de kortare City Crit Racen i Zwift. I C-klassen kör man då bara ca 11 km. Men det är 11 km i full fart, med ingen chans till vila.

Jag hade turen att få en placering långt fram i gruppen vid start och jag gav mig fanken på att nu skulle jag hålla mig fast i tätgruppen.

Pang… så gick starten och som vanligt drar flertalet på allt vad de kan i början. Jag tog också i, men valde att spara lite på krutet, då jag märkte att alla inte hängde på den ensamme person som gjorde en spurtstart. Denne fick se sig omkörd efter en stund av oss i klungan och försvann sedan bakåt i placeringarna.

Flertalet gånger låg lilla jag och drog hela skaran, vilket jag inte är van vid. Det gav mig dock en energikick. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte är så uthållig när det är ett högt och snabbt tempo. Men som med så mycket annat sitter ju det mesta i huvudet. Nu visste jag ju att detta var ett kort race som kanske bara skulle ta lite mer än 15 min. Därför pressade jag mig själv att bara trampa på och inte sacka efter.

Mitt pressande gav resultat och jag körde i mål på en 2:a plats och hade då hållit en snitt fart på mer än 42 km/h. Whoaa… vad kul det kändes efteråt.

Jag fick en watt/kg som var ett snitt över den tillåtna för klassen igår, men eftersom Zwift kollar på ens totala siffror för detta, tillåts man överskrida detta ett tag. Efter hand kommer Zwift att automatiskt byta klass på mig om jag fortsätter att överprestera för klassen. Skulle jag fortsätta köra i C då, kommer jag bli diskad.

Mors dag

Idag är det ju mors dag och då ska jag och min bror ta med mamma på en picknick i Bergianska trädgården. Självklart har vi förberett oss med vår traditionsenliga present, en hängampel. Hon får en sådan varje år 😄 I år blev det en med röda och vita blommor.

Senare i eftermiddag funderar jag om jag ska ta en löptur, som omväxling till alla korta Zwiftrace jag gjort de senaste dagarna. Nästa vecka ser ju vädret ut att bli kalasbra och då kanske det blir 1 eller 2 dagar med pendelcykling till/från kontoret.