MTB

Mot kurbitsmönstrat landskap

Posted on av Magnus

För fjärde året i rad var det då dags att köra CykelVasan imorgon lördag. Förra året trodde jag att vi skulle bli minst 6 personer som skulle köra. Och för inte så länge sedan såg det ut som jag skulle bli själv, vilket inte spelar särskilt stor roll för själva loppet eftersom alla brukar starta i olika grupper. Det som är kul när man är ett gäng är försnack, eftersnack och att äta och dricka gott tillsammans. Under året har alltså ett gäng fallit bort pga skador, nyfödda bebisar m.m. Men nu blir vi iallafall tre killar som åker upp för att cykla de 95 kilometrarna i fädernes spår.

Jag, Johan och Jakob har väldigt utspridda starttider. Först ut klockan 8.45 startar jag, följt av Johan klockan 11.05 och Jakob klockan 12.00. Min egen plan är att försöka avverka de 95 kilometrarna på någonstans mellan 3.15 till 3.30 timmar, förutsatt att man inte råkar ut för punktering eller något annat tekniskt problem med cykeln.
Under semestern i juli och fram till idag har jag cyklat nästan 1 000 km, så någon brist på cykelträning har jag inte. Jag har däremot inte så många riktigt långa pass i benen. Som tur är så är CykelVasan ett rätt lättcyklat lopp, så det ska nog gå bra.
Om du vill följa mig under loppet, kan du göra det här på Vasaloppet.se och se mellantiderna då jag passerar Mångsbodarna, Evertsberg, Oxberg, Hökberg, Eldris och slutgiltligen Mål.
Givetvis kommer jag bära min favoritcykelkeps med kurbitsmönster dagen till ära.

20 mils pendelcyklande

Posted on av Magnus

En vecka har nu gått på första arbetsveckan efter semestern. Givetvis bestämde sig solen och värmen komma då, men jag ska inte klaga för jag har haft det rätt bra ändå och fått till mycket cykling på semestern. Dagar då man absolut inte velat ge sig ut, har det pysslats med att sätta ny färg på sovrummet och rensats förråd och bygga förvaring.

Eftersom det varit sådant fint väder denna första jobbvecka har jag pendelcyklat 3 av 5 arbetsdagar och skrapat ihop strax över 20 mils pendelcykling. Det känns kanon inför stundande Cykelvasan. Idag är det vilodag, men imorgon bär det av till Nacka för att göra något jag och några vänner talat om länge: Picknickcykla.
Vi ska ta en lugn runda med våra MTB:s till något sjysst ställe vid vattnet kanske och bara prata, äta lite onyttiga saker och ha det bra. Det blir inget jagande av STRAVA-segment eller liknande, bara trevlig cykling. 
I början på nästa vecka hoppas jag också få till ett par dagar med pendelcyklande, innan jag tänkte låta benen vila inför nästa lördags 95 km långa lopp.
Det skulle förresten inte alls vara så dumt om man kunna hålla ångan uppe i höst och verkligen få till 2-3 dagars pendelcyklande varje vecka. Det blir liksom en WinWin-situation för mig – Bra för hälsan och plånboken.

CykelVasan närmar sig

Posted on av Magnus

Om lite mer än en vecka är det dags för nästa MTB-lopp. För fjärde året i rad ska jag cykla CykelVasan 90 km. Jag kommer ihåg den där första gången 2012 när man stod där med sin Cykelringen MTB och tittade på alla andras fina cyklar och bara hoppades att man skulle ta sig i mål. I mål kom jag efter lite kedjehopp och annat trassel. Jag tror tiden blev lite mer än 4 timmar och 30 minuter.

Förra året cyklade jag för andra året i rad på min Bianchi JAB 29.2 på tiden 3.35.44. Nu är då frågan vad målsättningen ska bli i år? Spontant tror jag inte inte jag kommer att förbättra tiden med så mycket som jag gjort tidigare år. 
Jag har ingen ny MTB i år heller, utan det är min nu min tre år gamla Bianchi MTB och jag i år igen. Om vädrets makter inte fullständigt är emot oss, tror jag det kan vara möjligt att komma i mål på mellan 3.15 och 3.30.
Bild från CykelVasan 2014 med mig längst fram i bild.

Roslagsleden sätter humöret på prov

Posted on av Magnus

Idag begav jag mig mot Domarudden via Blå Leden för att testa att cykla en bit på Roslagsleden. Jag kommer ihåg hur mycket jag hatade den och alla dess rötter och stenar när jag cyklade från Danderyd till Vallentuna för 2 år sedan. Men det var länge sedan och idag är jag mycket säkrare på cykeln, trodde jag…

Den del jag cyklade idag var långt ifrån så stökig som den från Danderyd till Vallentuna, men det var inte någon lätt cykling direkt. Jag fick äran att uppleva massor med partier med stora rötter och stenar, kombinerat med djupa vattensamlingar och gegga som gav skorna och bena en skön chokladlook. Allt detta satte mitt humör på prov och jag önskade bara att någon kunde gett mig en MTB anpassad för enduro bara sådär mitt i mörkaste skogen.
Det fanns dock delar som var helt okej att cykla på och stundtals fick man njuta av en helt fantastisk trollskog och vackra vyer.

Svart, svart och åter svart

Posted on av Magnus

Jag har som mål nästa år att köpa mig en ny MTB och då kliva upp några steg från den Bianchi JAB 29.2 som jag har idag. Jag tycker väldigt mycket om min nuvarande som är en hardtail, men funderar även på om jag ska ta steget att gå över till heldämpat. Valen är många och priserna likaså.

Vad måste man betala för att märka skillnad?
Idag har jag som sagt en MTB med aluminiumram utrustad med XT/SLX växelkomponenter och en RockShox Recon framdämpare. För två år sedan betalade jag 13 995 kr för den. För att man ska märka någon skillnad, vad tror ni att man måste upp i för prisklass för en Hardtail? Om man väljer en heldämpad, vad bör man tänka på då och hur mycket måste man spendera för att man inte ska köpa en som känns sämre än den jag har idag?
Jag är ju ett inbitet fan av Bianchi och vet att man får betala en del för att det står just det på ramen. Troligtvis kommer jag vara märket troget, men det är klart att jag skulle kunna tänka mig ett annat märke om jag övertalas.
När man surfar igenom årets Bianchimodeller, slås jag av att säkert 90 % är mattsvarta. Önskar man någon annan färg finns det några modeller i Bianchis klassiska Celestefärg. Jag älskar den färgen, men de som har denna färg är antingen lite billigare ingångsmodeller eller Teamreplikor som kostar hutlöst mycket pengar.
Var tog alla snygga färger vägen på mountainbikes? 
Det är inte bara Bianchi som nu mestadels görs i mörka dystra färger, det verkar vara en allmän trend i år. Jag hoppas verkligen på lite gladare färger på 2016 års modeller. Sedan ska jag väl säga att det självklart finns färgglada alternativ där ute, men är man ett fan av ett märke så är man.
En av Bianchis Teamreplica modeller i klassisk Celeste – blir din/min för endast strax över 60 000 kr