Mot kurbitsmönstrat landskap

För fjärde året i rad var det då dags att köra CykelVasan imorgon lördag. Förra året trodde jag att vi skulle bli minst 6 personer som skulle köra. Och för inte så länge sedan såg det ut som jag skulle bli själv, vilket inte spelar särskilt stor roll för själva loppet eftersom alla brukar starta i olika grupper. Det som är kul när man är ett gäng är försnack, eftersnack och att äta och dricka gott tillsammans. Under året har alltså ett gäng fallit bort pga skador, nyfödda bebisar m.m. Men nu blir vi iallafall tre killar som åker upp för att cykla de 95 kilometrarna i fädernes spår.

Jag, Johan och Jakob har väldigt utspridda starttider. Först ut klockan 8.45 startar jag, följt av Johan klockan 11.05 och Jakob klockan 12.00. Min egen plan är att försöka avverka de 95 kilometrarna på någonstans mellan 3.15 till 3.30 timmar, förutsatt att man inte råkar ut för punktering eller något annat tekniskt problem med cykeln.
Under semestern i juli och fram till idag har jag cyklat nästan 1 000 km, så någon brist på cykelträning har jag inte. Jag har däremot inte så många riktigt långa pass i benen. Som tur är så är CykelVasan ett rätt lättcyklat lopp, så det ska nog gå bra.
Om du vill följa mig under loppet, kan du göra det här på Vasaloppet.se och se mellantiderna då jag passerar Mångsbodarna, Evertsberg, Oxberg, Hökberg, Eldris och slutgiltligen Mål.
Givetvis kommer jag bära min favoritcykelkeps med kurbitsmönster dagen till ära.

Personligt rekord på Cykelvasan

På vägen upp mot Dalarna i fredags var peppen på topp. På lördagen var det dock inte ett gäng peppade killar som åt frukost och gjorde sig redo, när regnet smattrade mot fönstret och temperaturen låg på ynkliga +7 grader. Min starttid var kl 8.50, då hade regnet upphört och hoppet om ett regnfritt lopp växte sig starkare. Det visade sig att vädret skulle vara en riktig höjdare för att ett långlopp som Cykelvasan.

När startskottet gått har man en riktigt låååång seg uppförsbacke på strax under en mil som kan ta kål på en om man trycker på för hårt. Jag måste nog säga att jag inte fruktar långa backar, så länge man ställer in sig på att hålla ett jämt tempo. Jag hittade en skön växel och fick upp en bra fart i backen.

Loppet var riktigt jobbigt, men otroligt kul. Stundtals var det en riktigt lerfest och det var ett under att vevparti och bakväxeln ens fungerade med all lera som samlades där. Det som var jobbigt, var att jag ibland fick lite ont i nedre delen av ryggen. Men genom att ställa mig upp och sträcka på ryggen i långa nedförsbackar löste sig de problemet.

Jag valde samma energiupplägg som jag hade under Engelbrektsturen, dvs inga sportbars, utan bara energi iform av GEL-påsar, sportdryck i flaskan och vatten i min 1,5 liters Camelback-ryggsäck.

Gick i mål på 3.35.44 och förbättrade därmed tiden med ca 24 minuter jämfört med förra årets Cykelvasa. Jag placerade mig på plats 1 775, vilket är en för bättring med 1 100 platser jämfört med förra året. Jag kan inte annat än vara toknöjd med årets Cykelvasa. Mina kompisar tog sig också alla i mål utan missöden och när vi på kvällen alla samlats i stugan, blev det en skön bastu följt av en härlig middag.

Här kan du se mina mellantider och min sluttid:



Cykelvasan 2014 – Dags för start

Nu kanske du sitter och myser med morgonkaffet och smaskar i dig en ostsmörgås? Själv har jag varit uppe en stund och kl 08.50 startar jag min 95 km långa färd från Sälen till Mora.

Det är som jag tidigare sagt tredje året i rad som jag cyklar detta populära långlopp. Jag kommer ihåg 2012 när jag stod i något av de sista leden och väntade nervöst på få starta. I år har jag lyckats avancera upp till startled 12 av 57, vilket jag är ganska stolt över. Då ska man veta att de fem första leden är avsedda för tävlingsklasserna.

Vill du se mina mellantider som registreras vid Mångsbodarna, Evertsberg, Oxberg Hillrace, Hökberg, Eldris och min måltid, kan du göra det här på Vasaloppets webbsida

Heja mig idag!

Superpeppad inför Cykelvasan

På lördag är det dags för tredje året i rad att cykla Cykelvasan 95 km. Första året tog jag mig runt på en gammal trotjänare till MTB som man idag knappt vågar kalla för MTB. Jag lyckades dock genomföra loppet på 4.38.46, med endast några lättare kedjehopp under loppet.

Förra sommaren köpte jag mig en ordentlig MTB och valet föll på en Bianchi JAB 29.2. Vilken enorm skillnad det var att cykla med den. Det visade sig på klockan också, då jag 2013 körde jag i mål på 3.59.53. Nu ska jag inte ge all cred till cykeln. Jag hade tränat en hel del mer inför förra årets Cykelvasa.

Hur kommer det gå i år då?
I år har jag ingen ny MTB, men jag har nog ännu mer träning i bagaget med mig och i slutet på juli körde jag Engelbrektsturen som kändes riktigt bra. Min tid på Engelbrektsturen 80 km gjorde också att jag seedade upp mig några startled, till led 12 i årets Cykelvasa. Jag tror knappast på en 39 minuters förbättring även i år, men hoppas på en tid mellan 3.30 och 3.45.

Idag känner jag mig lite spänd, men superpeppad. Tillsammans med det cykelgäng som jag åker upp med tror jag vi kommer få en riktigt kanonhelg oavsett väder eller vilka tider vi alla cyklar i mål på.

Jag har startnummer 4061 och klockan 8.50 på lördag startar jag i fäders spår, fast på cykel. Heja mig!