Bonk, stånk och vilse i Sörmland
I fredags efter jobbet åkte jag hem till Jörgen och Jessica och åt en grymt god lasagne och hade en väldigt trevlig kväll. Eftersom vi skulle upp i ottan tackade jag även ja till att sova över hos dem. I lördags kl 05.30 ringde klockan och det var dags att gå upp och ge oss av mot vår andra certifieringsrunda med Fredrikshof SUB9 grupp. Regnet strilade och temperaturen var inte behaglig när vi styrde mot Läggesta station i Mariefred, där vi skulle möta upp alla för en runda på ca 20 mil i Sörmland.
Allt började väl fint och jag kände mig helt okej, men något tog stopp i benen när vi närmade oss Köping. Jag försökte då lägga mig bakom gruppen för se om jag kunde återfå lite kraft. Ganska snabbt insåg jag att jag inte klarade av att hålla tempot och jag var tvungen att släpp gruppen. Sakta men säkert såg jag hur gruppen försvann.
![]() |
Cykeln tvättad, men den såg ut som sadelväskan innan |
Det som var mest jobbigt igår, var de ryckiga hastighetsvariationerna. Ibland körde vi över 40 km/h och ibland 25 km/h på partier där vi ska hålla 35 km/h. Det var likadant i backar, där man ska slå av på tempot, då trampades ibland på utav bara den. Jag känner tyvärr att jag inte har kraft att köra så ryckigt. Nu har det gått ett dygn och jag känner mig osäker på om jag är en SUB9-cyklist? Om mindre än 2 veckor är det dags för Vätternrundan, så frågan är om jag ska köra eller hoppa av.
På min sida på STRAVA kan du se min 20 mil långa besvikelse.