Bonk, stånk och vilse i Sörmland

I fredags efter jobbet åkte jag hem till Jörgen och Jessica och åt en grymt god lasagne och hade en väldigt trevlig kväll. Eftersom vi skulle upp i ottan tackade jag även ja till att sova över hos dem. I lördags kl 05.30 ringde klockan och det var dags att gå upp och ge oss av mot vår andra certifieringsrunda med Fredrikshof SUB9 grupp. Regnet strilade och temperaturen var inte behaglig när vi styrde mot Läggesta station i Mariefred, där vi skulle möta upp alla för en runda på ca 20 mil i Sörmland.


Allt började väl fint och jag kände mig helt okej, men något tog stopp i benen när vi närmade oss Köping. Jag försökte då lägga mig bakom gruppen för se om jag kunde återfå lite kraft. Ganska snabbt  insåg jag att jag inte klarade av att hålla tempot och jag var tvungen att släpp gruppen. Sakta men säkert såg jag hur gruppen försvann. 

Jag visste att vi skulle pausa på Torshälla Golfklubb, men hur jag skulle ta mig dit hade jag ingen aning om. Jag kom då på att att använda den GPS funktion som finns i iPhonen för att hitta till golfklubben. Eftersom GPS:en var inställd på att jag var en bil, så hamnade jag på vägar som jag kanske inte borde cyklat på. Plötsligt dök det upp en liten skylt med en golfspelare på. Fel golfklubb skulle det ganska snart visa sig. Besviken, förvirrad och redo att ge upp tänkte jag då att jag tar mig in till Torshälla och så tar jag en taxi till Läggesta, men så plötsligt dyker rätt golfklubb upp. Där satt 2 cykelkamrater och åt som också hade lämnat gruppen. Det visade sig att stora gruppen inte dykt upp på raststället, men en stund senare dök hela gänget upp, väldigt försenade pga av en ihopkörning och att de kört vilse. 
Efter att vi ätit hängde jag på gruppen igen och denna gång hängde jag på ganska länge, men när vi närmade oss Strängnäs, var det dags igen. Denna gång kunde jag dock hänga på så att jag såg dem hela tiden, tills vi passerat Strängnäs. Sedan var dags att låta GPS:en guida mig till Läggesta. När jag kom fram hade nästan hela gruppen kommit dit, men flera kom faktiskt efter mig, för de kört fel igen.
Cykeln tvättad, men den såg ut som sadelväskan innan

Det som var mest jobbigt igår, var de ryckiga hastighetsvariationerna. Ibland körde vi över 40 km/h och ibland 25 km/h på partier där vi ska hålla 35 km/h. Det var likadant i backar, där man ska slå av på tempot, då trampades ibland på utav bara den. Jag känner tyvärr att jag inte har kraft att köra så ryckigt. Nu har det gått ett dygn och jag känner mig osäker på om jag är en SUB9-cyklist? Om mindre än 2 veckor är det dags för Vätternrundan, så frågan är om jag ska köra eller hoppa av.

På min sida på STRAVA kan du se min 20 mil långa besvikelse.

Skitig som en gris kom jag hem och kastade mig in i duschen, för att sedan ge mig iväg till min kompis Roberts 40-årsfest. Det blev en fantastisk avslutning på en dag som präglats av besvikelser, men som slutade med ett hejdundrande 70-tals party.

Puts och stuns inför morgondagens lopp

Ikväll har jag roat mig med att putsa mina cykelskor, så nu har de blivit vita igen. Man vill man ju vara fin på årets första lopp som går av stapeln imorgon.

Jag, Jörgen och Jessica ska köra SMACK-rundan 120 km. Jag ser jättemycket fram emot att cykla imorgon och det är bara att buga för vädergudarna som verkar vara med oss, då det väntas sol och upp emot 20 grader.

Våra planer är att försöka hålla ett snitt på 32 km/h. Nu ska jag packa ihop det sista och pilla lite med det sista på cykeln. Starten går vid 9 imorgon.

Pang pang ben idag

Nästan hela SUB9-gänget innan start. Foto: Jörgen Otterstål
Imorse strax före klockan 8 samlades i stort sett hela vår SUB9-grupp vid Viks Skola i Upplands Väsby för att köra Certifiering nummer 1 av 2. Detta gör man för att kolla formen, testa att köra ihop som grupp och känna av om man orkar hålla tempot som vi ska hålla om ca 1,5 månad, då vi ska avverka 300 km och hålla ett snitt på 35km/h.
Jag har ju varit lite orolig i veckan för orken i mina ben. Men idag hade jag pang, pang ben. Nu ska jag inte överdriva, för jag var långt ifrån den starkaste idag. De ca 18 milen som vi cyklade idag gick riktigt bra och jag klarade det utan att tappa allt för mycket ork i benen. Vi fick hop 177 km och vi hade ett rullsnitt på 32 km/h. Det måste man väl ändå anse vara okej.
Det enda som störde motivationen idag var att två av våra cykelkompisar körde ihop och gick omkull pga en kraftig inbromsning framför dem. Det blev mest skrapsår, men Andreas som slagit i huvudet ringde man efter en ambulans för att utesluta några dolda skador. Nu efterhand fick vi veta att det var det bara ytliga skrapsår han ådrog sig, så vi hoppas han är uppe på cykeln snart igen.
Jag är trots den tråkiga incidenten så himla nöjd och glad över att jag klarade av detta utan att bonka. Väl hemma bakades det pizza som smakade himmelskt 🙂

Dagens långrunda hittar du på min sida på STRAVA. Tack till Jörgen som delade med sig av sin Garminfil, eftersom jag glömt att starta STRAVA igen efter fikapausen i Rimbo.

Certifieringsdax SUB9

Morgondagen närmar sig med stormsteg. Och med den min första certifieringsrunda med Fredrikshof Nacka/Värmdö och den SUB9-grupp jag ska cykla Vätternrundan med. För den som inte vet vad SUB9 betyder, så kan jag avslöja att SUB kommer från latin och betyder ”under”. Detta betyder alltså att vår cykelgrupp ska cykla de 30 milen på under 9 timmar.

Med tanke på måndagens dipp med orken i benen så hoppas jag att de är med mig hela vägen imorgon, då vi avverka ca 18 mil. För att stärka benen har jag i veckan kört ett PT-pass med fokus på benstyrka i tisdags och i onsdags, ett till PT-pass med fokus på utfall, följt av 20 min benstyrka på crosstrainern och så avslutade jag det hela med ett spinningpass.

Idag köpte jag på mig den energi jag ska smaska i mig utmed rundan. Det blir ett gäng sportbars i fickan som jag tidigare använt och som jag vet funkar för mig. Köpte även med mig två GEL-påsar som är snabb energi om man skulle ”gå in i väggen”.

Sist men inte minst : Ge mig styrka imorgon!!!!

Påskcykling

Igår kväll fick jag ett infall att ge mig ut i blåsten och testa Fredrikshofs träningskvällar som de har här i Åkersberga på torsdagar. Trots att det var skärtorsdag och många säkert åkt bort, blev vi fyra stycken Fredrikshovare inkl mig och två till cyklister som ville vara med att träna. Det blev en skön landsvägstur på 66,5 km via, Kårsta, Lindholm och Angarn tillbaka mot Åkersberga. Kommer garanterat att försöka hänga på dem fler gånger.

Idag bar det på morgonen av mot Nacka för lite MTB-cykling med Jörgen och Lasse. Vi började sedvanligt med en stärkande espresso hos Jörgen, för att sedan bege oss mot Hellas för att testa stigarna där.

Jag har inte cyklat MTB sedan jag körde sönder min bakväxel och så har jag ju min cykelolycka i bagaget som ägde rum för en månad sedan. Mitt självförtroende bakom styret var alltså inte på topp.

Det började med hopplöst mycket sten och rötter och man bar på cykeln mer än vad man satt på den. Stundtals blommade banan ut och det var riktigt njutbart, tills framhjulet gled iväg på en hal rot och jag la mig lite snyggt i mossan. Då kom osäkerheten tillbaka och därmed så förlorade man lite av njutningen med MTB som jag annars älskar.

Med 500 m kvar hem till Jörgen så skulle han göra ett hopp uppför en trottoarkant, men råkade landa lite olyckligt med bakdäcket. Det blev därför ett ofrivilligt punkabytesstopp innan vi fick oss en utsökt kaffe, mazarin och påskgodis hos Jörgen. Totalt fick vi idag ihop 34,6 km inkl transportcykling.

Slutsatsen efter dagens runda är väl bara att öva och öva igen för komma tillbaka till den där känslan som man hade förut i skogen.

På måndag är det dags att nöta lite sadel igen, då blir det distanscykling i min trakter igen med bland annat Jörgen och Robert igen.

Glad påsk på er!

Himmelsk runda med helvetesvind

Idag på morgonkvisten kom Jörgen, Robert och Peter hem till mig för att känna på de slingriga vägarna vi har här i norrort. Vi förberedde oss med att ta en stärkande espresso och packade på oss det man behöver ha med sig på ett längre distanspass. Dagen till ära, bar vi alla full mundering alá Fredrikshof.

Från vänster: Peter, Jörgen och Robert

Solen strålade och det är dagar som dessa, man extra mycket förstår tjusningen med cykelsporten. Dagens mål var att via mestadels småvägar ta oss mot Kårstatrakterna i Vallentuna för att sedan styra tillbaka mot Åkersberga igen.

Hela vägen upp till Kårsta var det medvind och cykelvägar som man bara drömt om tidigare. Jag tror vi alla var lite smått överraskade hur fina vägarna var och jag inser nu ännu mer att man flyttat till ett cykelmekka.
Vatten och energipåfyllning
När det var dags att styra tillbaka kom den: Motvinden från helvetet. Det var stundtals så jobbigt att benen ville säga upp sig och åka taxi hem. Då är det upp till huvudet att ta över och tala om för en att det blåser ju bara lite, så vad är problemet? TRAMPA PÅ! Det gjorde vi också och vi fick idag ett totalt rullsnitt på ca 29 km/h. Det får man stolt över, för oj vad vi kämpade på vägen hem.

Dagen avslutades hemma hos mig, med korvgrillning, mer esprssso och lite italiensk chokladkaka och nogat. Jag tror och hoppas mina vänner fick en härlig dag i cykelns tecken. Det fick jag iallafall.

Rundan blev 94,3 km och du kan se mer av den på min sida på STRAVA 

Min blogg är nominerad på Besökstoppens webbplats
Gillar du min blogg, rösta gärna på den nere i högerkolumnen på deras sida.
(vet inte hur länge röstningen pågår)

Bjudit upp till distanspass

Jag ser verkligen fram emot imorgon, då jag bjudit hit mina Nackavänner på distanspass i mina trakter. Hittills har vi hållit oss i trakterna till Nacka/Värmdö då vi träffats för att cykla ihop, men nu få jag chansen att visa alla fina vägar vi har här norr om stan också.

Som cykelguide, så planerar jag en runda på ca 10 mil och efteråt så blir det obligatorisk fika och korvgrillning hemma hos mig.

Igår fick jag även ett skoj mail att min blogg blivit nominerad och går att rösta om den ska bli nästa veckas blogg på Besökstoppen. Väldigt hedrande!

Vet inte hur länge röstningen pågår, men vill du rösta på mig kan du göra det nere i högerkolumen på Beskökstoppen.

Dagen till ära har jag även fått mina Fredrikshof cykelkläder, så imorgon blir det premiär i dessa. De satt slimmat, men skönt. Precis som det ska vara alltså. De armvämare jag köpte idag, eftersom mina förra klipptes sönder på sjukhuset när jag cyklade omkull ger inte utrymme till några större armuskler iallafall.