Cykling

Engelbrektsturen – här kommer jag

Posted on av Magnus

Idag anmälde jag mig till den 80 km långa Engelbrektsturen den 27/7 som går i skogarna kring Norberg.

Jag har ju varit lite avvaktade att anmäla mig, då jag gjorde illa knät innan semestern. Även om jag har lite känningar i det ibland, så gör det inte ont i allafall. Så idag när jag stod högst upp på toppen av Hackstabacken ringde Jonathan, som är min kollega som inte heller anmält sig ännu i år. 
Har lobbat lite för Eneglbrektsturen för honom på Twitter och idag bestämde vi oss för att vi anmäler oss. Då visade det sig att även två till av Jonathan kompisar skulle köra, varav den ena är Peter som jag träffat några gånger och som var med oss och körde Cykelvasan förra året. Den andra killen är Peters bror Tomas som jag bara bubblat med på STRAVA.

Detta kommer bli en fin uppladdning inför Cykelvasan i mitten på augusti och vilket kanonavslut detta kommer bli på min semester. 
Här står jag på toppen av Hackstabacken

Klättrar upp på STRAVA

Posted on av Magnus

Idag tänkte jag ta en långrunda med Celeste, men solen som lyst konstant länge nu började på eftermiddagen att skymmas av mörka moln och därför tog jag mig en skogsrunda med MTB:n istället.

Styrde mot Anstaltsbanan och efter en kort stund åkte jag över en träkonstruktion som ligger i ett kärr. Plötsligt hör jag pyyyyyssssss…. Jaha, punka. Förmodligen var den en spik eller något annat vasst i träkonstruktionen som gick in i framdäcket. Det var bara att ta av hjulet och byta slang.
Efter att jag monterat den nya slangen och pumpat upp däcket tog fortsatte jag lugnt ett varv av banan, för att sedan på varv två öka tempot. När jag kom hem och laddade upp rundan visade det sig att jag klättrat upp till en fjärdeplats på STRAVA. Heja mig!
När jag tyckte att jag var klar på Anstaltbanan korsade jag bilvägen och stack in i skogen på andra sidan för att se om jag kunde hitta några nya stigar. Jag hittade massor med coola stigar, men inte någon som jag få att bli en runda. Det var många stigar som slutade med en ”återvändsgränd”. Det var dock riktigt kul cykling och jag har några outforskade stigar kvar att testa i dagens område.



Ja, det här var ju en variant att fastna på också

Blå leden tar ledningen

Posted on av Magnus

För ett år sedan testade jag en delsträcka av Blå leden och gjorde då en praktvurpa på den, dock utan att skada mig. Sedan dess har jag inte vågat ta mig an den leden med rädslan för att ramla igen. Idag tänkte jag försöka möta demonerna och testa att cykla den.

I början var den en hel del knepiga partier för mig som inte är en den djärvaste eller starkaste MTB-cyklisten, men sedan blev det bättre. I höjd med Rydbo tappade jag bort leden, men valde då att cykla mot Kulla Vägskäl och ansluta till den där. Väl på leden igen, fick jag uppleva helt magisk skogscykling på halvtekniska stigar. 
I Vaxholmstrakterna valde jag att vika av från leden och vända hemåt igen. Hemresan gick på asfaltsvägar via Vaxholmsvägen och via Svinninge hem igen. Efter denna upplevelse idag, så tar nog Blå leden hem förstaplatsen bland mina favoritrundor med MTB:n.
Tog lite bilder utmed rundan:
Blå leden är utomordentligt bra utmärkt
Vackert obesprutat fält
Fästingstig

Ibland är det skönt med traktorstigar
Man undrar ju vad som försigått i Pusshuset?
Syns kanske inte, men stundtals cyklar man precis vid havet
Man kan ju nästan tro att man är i tropikerna och cyklar
Tittut
Vackra Bogesunds slott

Att cykla är som en smekning för själen

Posted on av Magnus

Precis som de flesta dagar med fint väder så är viljan att ge mig ut på cykeln extra stor, men idag klättrade temperaturen upp till 28 grader, så jag undvek att ge mig ut mitt på dagen. Efter att jag haft pappa på besök på lunch gav jag mig iväg på min favoritrunda som går här i krokarna där jag bor. Vägarna kring den 60 km långa rundan är det dessutom hyfsat lite bilar på och sånt är ju väldigt skönt.
Varje gång jag cyklar denna runda njuter av vilket härligt cykelparadis jag har bara runt husknuten. Dagens runda går på mestadels små slingriga vägar som ibland nästan ger en känsla av att åka berg-och-dal-bana. Man passerar genom vackra skogar och flera små sjöar som kanske skulle inbjuda till ett spontanbad, men idag ville jag bara cykla. Cykling för mig har blivit något gör mig glad i själen och jag njuter av varje tramptag.
Rundan avslutas med den fruktade Hakungebacken som kan ta kål på även en tränad cyklist. Målet i sommar blir att klå några av mina cykelkompisar som ligger före mig på STRAVA i den backen.
På min sida på STRAVA kan du se rundan.
En bild från en av sjöarna som cykelrundans väg smeker
Närbild på mina nya fräsiga Bianchi Milano Octopus som jag älskar

Fantastisk cykelrunda blev fantastiskt blöt

Posted on av Magnus

Efter att jag igår fått hjälp av två otroligt snälla Cykelmekaniker på XXL att få mina nya cykelskor att klicka i som de ska, så stack jag ute på en cykelrunda med Celeste idag.

Vädret såg lovande ut med sol till halvklart, men det skulle jag snart slippa. Innan regnet kom, njöt jag till fullo av att jag kände mig pigg i benen och att jag inte kände något obehag i mitt knä.
När jag svängt av vid sjön Largen började det stänka lite och några minuter senare öppnade sig himlen och det kändes som att cykla genom en biltvätt. I början lider man alltid, men efter en stund så är det bara att acceptera att man är genomblöt och det kluckar i cykelskorna.
Även om jag fick en ordentligt blöt avslutning, måste jag säga att detta var min skönaste cykelrunda på länge och det var riktigt härligt att cykla racer igen. Totalt blev det 59,1 km med ett snitt på ca 29 km/h.
Så här kände jag innan regnet kom
Så här frusen och stel kände jag vid hemkomst – dyngsur