Pendelcykling på allvar

Efter två dagar med helt absurda köer både till och från jobbet är det nu dags att ta pendelcyklandet på allvar. Till och med på trafikinformationen på radion verkar man vara förbluffade över vad alla bilköer kommer ifrån, för det har inte varit några olyckor att rapportera om.

På morgonen kan jag välja mellan två köer att hamna i. Antingen på den totalt underdimensionerade Norrortsleden eller så kan välja E18 och det alltid rådande kaoset vid Bergshamraleden där köerna startar långt innan Danderyds sjukhus oftast.

Norrortsleden som Trafikverket och kommunerna den går igenom valt att bygga är en utmärkt motortrafikled, men av någon anledning har man i Täby valt att göra Löttingetunneln enkelfilig i vardera riktning. Längre fram på leden kommer man till Törnskogstunneln som är dubbelfilig i vardera riktning, där det aldrig är köer. Tänk er när halva Österåker och stora delar av trafiken från Norrtälje som vill till E4:an ska gå från två körfält till ett innan Löttingetunneln = Lååååååånga köer varje dag. Det är likadant åt andra hållet på eftermiddagen. Vem som helst hade väl kunna fatta detta när man ritade denna väg?

När man ändå byggde Norrortsleden passade man förmodligen helt omedvetet på att ta bort möjligheten för cyklister att ta sig från Österåker till Täby på ett smidigt sätt via den gamla vägen som går utmed Ullna Golfklubb. Den gamla vägen har man nu skrapat bort ca 1 km av. Det går fortfarande att ta sig fram genom sanden och gruset med rätt typ av cykel, men hur länge det är möjligt kan man ju bara undra.

Varför motarbetas alltid möjligheterna till att kunna välja cykeln som färdmedel, det skulle både kommunerna och bilisterna tjäna på.

Det ska finnas ett förslag sedan en lång tid tillbaka att höra en cykelbana utmed Roslagsbanan mellan Österåker och Täby, men på grund av dispyter om mark lär det ta lång tid innan den blir klar.

Så nu har jag klagat av mig lite. Från och med imorgon tar jag nya tag och väljer cykeln. Det tänker jag försöka göra alla dagar jag inte måste ha bilen. Tuta inte på mig när jag cyklar på vägrenen som några bilister gör ibland. Jag cyklar ju bara för att du ska få det lättare att ta dig till jobbet, fast mest för att jag själv hatar att sitta i bilkö!

Perfekta pendelcykelpartnern

Jag har inte skrivit så mycket om vad jag tycker om min nya pendelcykel pga av att Cykelvasan kommit emellan sedan jag köpte den.

I början på augusti köpte jag en Bianchi Zurigo som är en cyclocross och en modell som funnits ett bra tag i deras sortiment. Största nyheten på 2014 års modell är att den har försetts med skivbromsar som många cyclocrosser numera har.
Jag har nu avverkat ca 30 mil på den och kan väl inte säga annat än att jag älskar den. Det känns som den perfekta pendlarhojen. Jag har ca 3,4 mil enkel resa till mitt arbetade om jag väljer cykeln, så det blir nästan 7 mils cyklande på en dag. När jag förut cyklade till jobbet på en gammal MTB tog det ca 1 tim och 40 min till jobbet – nu är den tiden kapad till ca 1 tim och 20 min utan att jag ens tar i. Någon gång vore det kul att se hur snabbt jag skulle kunna pressa tiden, utan att för den delen vara en Ninjacyklist bland andra morgonpendlare.
Funderar du på en ny pendlarcykel, tveka inte. Välj en cyclocross!

Cykelvasan 2014 – Dags för start

Nu kanske du sitter och myser med morgonkaffet och smaskar i dig en ostsmörgås? Själv har jag varit uppe en stund och kl 08.50 startar jag min 95 km långa färd från Sälen till Mora.

Det är som jag tidigare sagt tredje året i rad som jag cyklar detta populära långlopp. Jag kommer ihåg 2012 när jag stod i något av de sista leden och väntade nervöst på få starta. I år har jag lyckats avancera upp till startled 12 av 57, vilket jag är ganska stolt över. Då ska man veta att de fem första leden är avsedda för tävlingsklasserna.

Vill du se mina mellantider som registreras vid Mångsbodarna, Evertsberg, Oxberg Hillrace, Hökberg, Eldris och min måltid, kan du göra det här på Vasaloppets webbsida

Heja mig idag!

Om olyckan skulle vara framme igen

Jag blev i våras, troligen efter ca 20 min hittad på vägen då jag råkat ut för en cykelolycka med min landsvägscykel. Den gången hade jag tur att de som hittade mig, lyckades försiktigt få mig till medvetande igen och sedan få mig med ambulans till sjukhus. Väl på sjukhuset kunde jag efter att jag blivit ihopsydd m.m. själv ringa en anhörig för att berätta vad som hänt. Nu hoppas jag inte det händer igen. Men skulle olyckan vara framme och jag inte kan ringa någon, då kan det ju ta en bra stund innan sjukhuspersonal kan kontakta någon i min närhet.

Oftast är det att föredra att man alltid cyklar med någon när man tränar, men det är inte alltid så att man får ihop det så det är möjligt. Därför är det nog så att många cyklister och även löpare tränar själva. 
Efter ett tips från en MTB-grupp på Facebook där jag är med, hade en kille lagt upp en bild på ett armband som hans sambo gjort med texten ICE följt av ett mobilnummer. För dig som inte vet står ICE för In Case of Emergency och är en internationell standard. 
Många cyklister brukar ha ett ICE-nummer i hjälmen, men att även ha det som ett armband var ju fräckt tyckte jag och satte mig framför datorn. Jag hittade en sajt som hette Rundis.se. De hade både bokstav- och sifferpärlor, samt massor av färger och former på pärlorna.
Igår kom leveransen och vid frukostbordet idag konstruerade jag mitt ICE-armband med ett mobilnummer till en av mina anhöriga. Visst blev det allt lite coolt?