Cykling

Backintervaller i full storm

Posted on av Magnus

Idag styrde jag mot Väsjöbacken för att köra backintervaller utmed den långa sega väg som letar sig upp mot dess topp. Det blåste rätt kraftigt på vägen dit, men det var ingenting mot vad det gjorde högst upp på toppen. Jag fick kämpa för att inte blåsa omkull.

Att köra intervaller uppför en lång backe är grymt jobbigt, men med rätt växel i på MTB:n så är det bara att trampa för allt vad benen orkar. Tricket är också att sitta ned på cykeln, för att få ned tyngden på bakhjulet. Ställer du dig upp och trampar i en kraftig backe med grus och sand, så börjar bakhjulet slira och du tappar fästet. I värsta fall resulterar det förlorade fästet i att du ramlar. Att komma igång från stillastående i en backe är inte världens lättaste och det brukar sluta med att man får traska upp.
Sista intervallerna tänkte jag köra uppför sidan av backen där det är riktigt brant stundtals. Det gick väl sådär, för efter lite mer än halvvägs blev det så brant att cykeln stegrade på bakhjulet hur jag än försökte fördela vikten. Lyckades koppla loss mig från tramporna innan jag ramlade och så fick jag leda cykeln sista biten upp.
Jag avslutade morgonens pass med att ta Törnskogsrundan och halvvägs in på den, så hade ett jätteträd bestämt sig för att lägga sig över min fina runda. Jag hade tänkt att köra skogsrundan fram och tillbaka, men valde att köra den ännu för mig outforskade grusvägen som man kommer fram till när man är ute ur skogen. Den visade vara sig skönt kuperad och här kunde man upp en bra fart, vilket  är bra om man vill få bort lite mjölksyra.

Utforskat Roslagsleden med cykel

Posted on av Magnus

Idag bestämde jag för att köra delar av Roslagsleden för att testa terrängen och snacka om varierad cykling jag fått uppleva. Jag valde att köra på leden vid Rösjön i Sollentuna och det började ganska fint, men sedan blev det mer och mer likt ett månlandskap med stora stenar i massor. Fick gå och lyfta cyklen över stenar, hål och annan omöjlig cyklingsbar terräng i 1 km.
Ute på ett kalhygge, hade man iallafall lämnat kvar delar av de träd som visade var Roslagsleden gick. Det var snällt, för det gick inte riktigt att se vart stigen gick naturligt om jag ska vara ärlig. När man kommit bort från detta hygge, följde en stunds stigkörning som var hyfsat fri från jobbiga hinder.
Efter en tag blev det ännu bättre och stundtals var det riktigt trevliga stigar, men det var inte tal om några köra-fort-sträckor. Under resan från Sollentuna till Täby fick jag uppleva en fin natur och vid Hagby stod de första åskådarna och tittade.
Efter Hagby, åker man på vanliga vägen en bit in mot Täby Golfklubb, men efter en kort stund så ska man svänga av vägen och ge sig in i naturen igen. Denna gången fick jag lyfta cykeln över en sådan där passage som leder in i en hage. När jag kommit ut ur skogen och in på ett område som mer liknande just en hage, så hindras jag vid en bro av ett gäng kossor som belägrat bron. Stannade och funderade lite på vad jag skulle göra för de är ju inga små djur direkt. Plötsligt börjar en kossa röra sig mot mig och jaha tänkte jag och stod stilla. Kossan kom ända fram till mig, så jag passade på att klappa den och då flyttade sig de andra från bron. Det kanske var ledarkossan som skulle ge mig sitt godkännande att passera? Lite söta är de iallafall.
Nu var det lättrampade stigar fram till Vallentunasjön. När jag kom fram till sjön, så gör man det precis nedanför Såstaholm. Makalöst fina omgivningar även om det var lite blåsigt dagen till ära. Jag kan inte säga att det lockade med något bad direkt, även om Lucido gärna ville hoppa i och skölja av sig dammet.

När jag haft en kort paus var det dags att cykla vidare. Nu bar det av på härliga stigar och till Karby Gård, blev det en del grusvägscykling innan det var dags att tackla lite stenar och rötter igen. Efter en stund så började cykelklättringen upp mot Täbys högsta punkt, Löttingekullen som mäter strax över 58 meter över havet.
När jag nått toppen av Täby, tyckte jag det var nog för idag, så jag när jag letat mig ner genom skogen och i höjd med Täby Kyrkby så vek jag av från leden. Sedan cyklade jag på vanliga vägar tillbaka mot Sollentuna, men med ett smarrigt stopp i Vallatorp för en korv med mos.
Sammanfattningsvis var det en ganska okej underlag för MTB-cykling, men bitvis fick jag bära Lucido mer än vad jag cyklade på henne. 
Det krävs lite mod för att ge sig av nedför en sådan här backe på bilden nedan om man är en fegiscyklist som jag. Jag gick eftersom jag tycker om att leva.

Tour De Skog med hillclimb

Posted on av Magnus

Strax efter klockan 9 i morse kom min arbetskamrat Jonathan förbi mig för att hänga på min skogsrunda som jag har här där jag bor. Det är alltid lite spännande att visa en runda som man själv gillar. Eftersom jag inte cyklat med Jonathon tidigare, så vet man ju inte riktigt vilka förväntningar han hade.

Jonathan är precis som mig ganska nybliven MTB-åkare, men har cyklat mycket landsvägscykling. Vi tog Törnskogsrundan inkl det sista lite stenigare partiet för att sedan via en kortare landsvägskörning ta oss till Väsjöbacken. Jag tror det kändes som han tyckte det var lagom jobbigt.

Väl framme vid Väsjöbacken avslutade vi passet med en sakta klättring mot toppen på lätta växlar uppför grusvägen som är låååång och seg. Det varma vädret med +26 grader på termometern gjorde det ju inte klättringen lättare direkt.

Ibland känns det rätt att bryta ett löfte

Posted on av Magnus

Förra veckan var en intensiv träningsvecka som gjorde lite ont i kroppen med lite jobbiga MTB-turer som slutade i både sura och glada miner. Jag fick även ett till ett långt pass med racern på ca 13 mil.

Eftersom jag hållit igång mer än vad jag brukar kände jag mig lite sliten och jag sa då att jag förmodligen ska ta en veckas träningsuppehåll. Tror att förra veckans löptur var det som mest kändes i kroppen, men nu när den träningsvärken lagt sig, bröt jag mot det löftet och gav mig ut en sväng med racern. Ibland räcker det bara med ett par dagars vila för att man ska få tillbaka längtan att svischa fram längs småvägarna igen.
Dagens runda blev 41,57 km och jag höll ett snitt på 28,18 km/h. Det blev min 3:e snabbaste tid på denna sträcka.

MTB himlen runt hörnet

Posted on av Magnus

Jag har i flera inlägg skrivit att jag letat efter lagom svåra stigar att cykla mountainbike på. Jag är inte så duktig att jag vill ha avancerade stigar med stora stenar, rötter och kraftiga fall m.m. Jag vet att man inte kan undvika det till 100 procent, men idag har jag då precis runt hörnet där jag bor funnit en rutt på ca 10 km som passar mig.

Rundan går fram och tillbaka genom Törnskogen i Sollentuna som jag tidigare kört på. Nu hittade jag dock en fin avslutning på den som slutade nere vid en fin badstrand utmed Norrviken som jag aldrig vetat om förut. På ett ställe kom jag fram till ett uttorkat vattenfall som säkert är väldigt livligt efter snösmältningen, men nu plurrade de bara lite mellan stenarna under bron. Det kändes nästan lite magiskt att det fanns en sådan här fin plats i skogen bara någon kilometer hemifrån.
Här ovan kan ni se hur rundan går. Jag gjorde ytterligare ett litet stigfinnarförsök vid 6 km ungefär, men fick vända för stigen tog slut och blev ett träsk.
Satte mig ned och vilade lite på stranden, ganska nöjd efter att jag äntligen hittat en väg i skogen som passar mig!