STRAVA är beroendeframkallande

Upptäckte för en tid sedan appen STRAVA. Det är en i mängden av alla appar där ute som man kan mäta sina träningsrundor med. Den är väldigt populär bland cyklister, då den nästan uteslutande är gjord för att mäta cykelträning med.

Det roliga och beroendeframkallande med den är att man kan lägga upp segment som gör att man kan mäta sig mot andra, så när någon annan med STRAVA passerar över segmentet så placeras man i en topplista.
Idag körde över ett segment som någon annan lagt upp och intog en bronsplats. Det är första gången jag lyckats knipa en så bra placering på ett segment. Nu får vi se hur länge man får behålla den innan någon annan knuffar bort en.

Mycket cykling sista dagarna på semestern

Foto: Robert Otterstål

I fredags morse tog jag och packade in Celeste i bilen och gav mig iväg till Orminge för att möta upp Jörgen och Robert för en långdistanstur med racern. Vi kom väl iväg vid 9.30 och det bar iväg på fina vägar som jag normalt inte brukar cykla på eftersom det är på andra sidan stan för mig.

Efter en stund lämnade vi cykelbanor och cykling i villaområden för att få sträcka ut sig på fina småvägar med omväxlande och härligt kuperade vägar.
Dagens mål var att ta sig till Ösmo och det fina fiket de har i en trädgårdsbutik som jag var med och besökte tidigare i år med Fredrikshof Cykelklubb. Väl framme åt vi deras grymt goda mackor, fikade och fyllde på med vätska.
Efter det obligatoriska depåstoppet, bar det av tillbaka igen. Efter ett par felkörningar så kom vi tillbaka till Orminge igen. Totalt så var vi ute i 6,5 timmar inkl pauser – snacka om långpass!
Idag söndag var det dags att rasta Lucido i skogen. Jag måste säga att jag fullkomligt älskar Törnskogsrundan. Det är en sådan perfekt rundan för både fart och en hel del tekniskt mer komplicerade ställen utan att vara omöjlig. Idag hittade jag även en väg genom kohagen som löper utmed de 10 procenten som jag ansett inte vara cyklingsbar för min egen del. Nu är nog min 15 km MTB-runda cyklingsbar till 99 procent, vilket känns riktigt skoj.

Cykla i skogen en varm dag är perfekt då träden ger en skön svalka. Idag testade jag även att byta till mina gula/orange glas i glasögonen, och wow vilken härlig kontrast man fick inne i skogen.
Naturen genom ett orangefärgat glas
(uppe till vänster)
Ser ut lite som Herr Kantarell

Funderar på cykelhållaren Thule ClipOn 9104

Foto: thule.se

Jag har en bil utan dragkrok och inget takräcke. Skulle gärna vilja kunna frakta mina cyklar utan att behöva fälla säten och även få med mig båda ibland.

Har spanat in en cykelhållare från Thule som heter ClipOn 9104 och som monteras med gummiklädda fästen på bakluckans kanter.

Skulle vara skönt att snabbt kunna lasta cyklarna om man t.ex ska på ett lopp som ligger långväga hemifrån.

Någon som har erfarenhet av en bakluckehållare som denna?

Starka ben på kuperad runda

Körde min standardrunda runt Vallentunasjön idag. Det är en härlig landsvägsrunda som mäter ca 41 km och är ganska kuperad, men bjuder även på långa platta raksträckor.
Vet inte om det var all god mat jag åt hos mina vänner igår som gjorde att jag kände mig som Stålmannen.

Äntligen lyckandes jag få till en medelhastighet på över 30 km/h och det i 28 gradig värme, så jag känner mig väldigt nöjd.

På Runkeeper kan du se mer av rundan, klicka här.

Inget går upp mot cykling i skogen

Idag möttes man då åter av en varm dag med en temperatur som klättrar upp mot 30 graders sträcket. Dagar som denna är cykling i skogen helt fantastiskt, då träden ger en behaglig svalka.

Dagen till ära hittade jag en förlängning av min Törnskogsrunda, så nu är den för mig åtminstone cyklingsbar till 90 %. Jag blev också otroligt glad att någon vänlig själ sågat itu det stora träd som lagt sig över stigen på den första delen av rundan.
Jag brukar inte be om regn, men snart måste det komma något här i Stockholm. Allt är så otroligt torrt och man längtar efter lite kladdiga stigar i skogen, för det som en gång varit lera och kladd är hårt som cement. 
När jag kom fram till den grusväg på rundan där jag normalt brukar styra hemåt igen ut till stora vägen, så stannade jag till efter en bit. Plötsligt såg jag en väldigt brant bred backe upp i skogen som lockade. Jag är ju inte den som vill gå miste om en bra MTB-stig, så i med lätta växeln och uppför bar det. Det visade sig vara ett utmärkt beslut att cykla upp på denna stig. 
Det är svårt att beskriva hur glad man känner sig när man hittar något sådant här. Stigen var lagom svår och det var egentligen bara vid ett ställe som stigen delade sig i tre stigar, där det blev tredje gången gillt som visade sig vara rätt stig att cykla på. 
Strax efter trestigskorsningen så kommer man ut på en ny grusväg som jag inte cyklat på förut, men som anslöt till en som jag kände igen och då var det utmärkt att cykla på den för att sedan ansluta till den första delen av min Törnskogsrunda för att cykla den tillbaka hem igen.
Dagens skogsrunda med MTB:n blev ca 16 km och så här gick den från ett fågelperspektiv:
På Runkeeper kan du zooma in och se bättre hur rundan gick, klicka här
Ett blåbär i skogen.

Ett till blåbär i skogen som börjar mogna.