Sist men ändå inte

Efter lite försök att locka med diverse vänner på Kompiscrossen igår, blev det att jag själv åkte mot platsen som valts ut för morgonens träningstävling. Denna gång var det längst ut på Haga, bakom SAS-huset.

Banan man stakat ut för dagen var grym och bjöd på cykling över små kullar, jobbiga sega gräsrakor med seg lutning och en lite skogsklättring. Denna gång var det inga hinder, så det blev inget hoppande och bärande av cykeln.
Ganska snabbt insåg jag att jisses vad fort alla cyklade och jag hängde inte alls med. Jag bestämde mig för att hålla ett jämt och lagom tempo som passade mig. Det var några där bak där jag låg som jag kunde hänga på och jag körde väl om två, varav en av dem sedan punkade eller bröt tror jag.
Resultat efter sju jobbiga varv blev att jag kom sist bland killarna som inte bröt av någon anledning och näst sist i totalen. Det här med vilken placering man får känns inte viktigt så här i början, när man börjat cykla cross. Det är klart att det växer ut små horn på alla inkl mig, trots att det inte är en riktig tävling. Men det bästa med Kompiscrossen är att det är så sjukt kul.
Skulle någon av de som anordnade gårdagen läsa detta, så tack för härlig crossmorgon!

Kompiscrossen

Klockan 8.30 mötte jag upp min arbetskollega Alexander vid Häggviks station, där vi lyckades klämma in två cyclocrosser bak i min Mini Countryman.
Vi var ganska tidigt på plats vid Skavlöten, så vi hann fixa lite med cyklarna. Vi hann också med att röra lite på cykelbenen innan det var dags för lämmeltåget av crossåkare att följa efter Robin Hedtröm för en guidad sväng hur banan gick.
Som tur var så var det flera newbies med, så jag och Alexander var inte ensamma om att prova på detta med cyclocross för första gången. Vi lade oss med flit i den bakre delen av gruppen och sedan bar det iväg. Banan vid Skavlöten innehöll allt från en sandigt trögtrampad backe, blöta svampiga grässträckor, badstrandscykling, en lerig backe och givetvis ett par hopp som låg på en grusad parkering. Det kändes som vi idag fick smaka på lite av varje som denna sport erbjuder.
Hur var det att cykla cyclocross då?
Att cykling kunde vara så skönt jobbigt och kul på en samma gång. Roligare cykelsport får man nog leta efter. Jag kommer definitivt att åka på fler Kompiscrossar i höst. Extra kul att Robin Hedström stannade kvar efter och höll en liten tips och trix kurs för de som ville. Den gick ut på om hur man bäst hoppar av cykeln i farten, lyfter sin cykel över hindret och sist men inte minst tar sig tillbaka upp på cykeln.
Stort tack till Kompiscrossen för en grym förmiddag.
Våra färdmedel för dagen, en Focus och en Bianchi cyclocross
Teknikkursen med Robin Hedström 
(Ej Robin på bild)
Alexander vid målgång
Hade med mig en stor del av fältet hem under ramen

Idag firar vi 1 000 km tillsammans

Efter dagens kylslagna pendelcykling, passerade jag 1 000 km med och det sedan den 6 augusti då jag köpte min Bianchi Zurigo Ciclocross.

Måste säga att den visat sig vara den absolut bästa pendelcykeln jag någonsin haft. Förstår inte varför jag väntade så länge att köpa en. Det var väl tur i oturen att förra pendelcykeln inte höll vad den lovade och att jag fick möjlighet att byta upp mig till denna.

Cykelfunderingar inför nästa år

Nu när cykelloppen är över för min del för i år, är det dags att börja fundera på nästa års utmaningar.

Efter årets misslyckade försök att ta sig an att cykla Vätternrundan med en SUB9 grupp, beslöt jag mig ganska tidigt för att nästa år ska jag fokusera på mindre landsvägslopp och gärna mer MTB-lopp.

Under sommaren bildades en grupp på Facebook, där Jörgen Otterstål och Johan Hübner började samla ihop Vätternsugna att cykla i en mer beskedlig SUB11 grupp, dessutom för ett gott syfte. Gruppen ska nämligen cykla för Läkare utan gränser. Just nu har man skissat på de snygga kläderna som gruppen ska bära och sponsorjakten är i full gång.

Jag har cyklat Vätternrundan en gång och vet att jag klarar distansen. Även om jag vet att jag förmodligen utan några problem skulle fixa en SUB11-tid, kände jag efter sommaren att jag fortfarande inte vill cykla runt den där stora pölen. Jag önskar alla i Team utan Gränser, som cykelgruppen heter all lycka nästa år.

Nästa år blir det åka av – fast mest på MTB

I år känner jag att mitt MTB-cyklande gått från klarhet till klarhet och de två lopp jag cyklat har gått kanonbra. Jag började med att cykla Engelbrektsturen 80 km på 3 tim 49 min, vilket var lite över min förväntan. I augusti drämde jag till med en 24 min förbättring på Cykelvasan 95 km och cyklade i mål på 3 tim 35 min. Dessa två lopp har fått mig att vilja pröva fler MTB-lopp nästa år, nu är bara frågan vilka lopp som man ska kraftsamla inför?

I skrivande stund är det dessa lopp som lockar nästa år:

MTB
Långa Lugnet – 61 km
Lida Loop – 65 km
Mörksuggejakten – 70 km
Engelbrektsturen – 80 km
CykelVasan – 95 km

Landsväg
SMACK-rundan – 120 km
Gran Fondo – 150 km (Bara om de ändrar på bansträckningen)

Cyclocross
Vill gärna testa, men får väl bli i någon av Clownklasserna under hösten

Perfekta pendelcykelpartnern

Jag har inte skrivit så mycket om vad jag tycker om min nya pendelcykel pga av att Cykelvasan kommit emellan sedan jag köpte den.

I början på augusti köpte jag en Bianchi Zurigo som är en cyclocross och en modell som funnits ett bra tag i deras sortiment. Största nyheten på 2014 års modell är att den har försetts med skivbromsar som många cyclocrosser numera har.
Jag har nu avverkat ca 30 mil på den och kan väl inte säga annat än att jag älskar den. Det känns som den perfekta pendlarhojen. Jag har ca 3,4 mil enkel resa till mitt arbetade om jag väljer cykeln, så det blir nästan 7 mils cyklande på en dag. När jag förut cyklade till jobbet på en gammal MTB tog det ca 1 tim och 40 min till jobbet – nu är den tiden kapad till ca 1 tim och 20 min utan att jag ens tar i. Någon gång vore det kul att se hur snabbt jag skulle kunna pressa tiden, utan att för den delen vara en Ninjacyklist bland andra morgonpendlare.
Funderar du på en ny pendlarcykel, tveka inte. Välj en cyclocross!