Det finns inget dåligt väder

Jo, visst finns de det! Men skulle man vänta in de dagar det är strålande sol, torrt och fint så här års, då skulle det inte bli så mycket cykling. När jag stack iväg på förmiddagen var det ett lätt snöfall och någon minusgrad i luften. De större vägarna var saltade och sådär härligt kladdiga. Man riktigt kände hur skiten fastnade överallt.

Valde därför att styra min cyclocross mot en mindre grusväg som leder upp mot Vallentuna. Där var det inget salt, men istället blev det en dryg mils potthålscykling. När det ligger snö på vägen är det jättesvårt att se alla hål, så det gällde att hålla i styret.

Från Vallentuna vände jag sedan tillbaka på mindre vägar mot Åkersberga och jag skrapade ihop strax över 40 km snöblöt cykling idag.


Solen lurade ut mig

Idag dränktes vardagsrummet i solstrålar. Om man bor i ett ganska nytt energieffektivt hus, så stiger värmen snabbt inomhus när solen skiner om vintern. Värmen inne fick mig att få lite sköna vårkänslor och jag blev väldigt sugen på att ta en cykeltur.

Eftersom inte blir så värst med cyklande ute under vardagarna, så får man ju passa på under helgen. Idag var det riktigt pangväder för en tur med cykeln, men efter en kort stunds cyklande när jag kom ut på småvägarna som slingar sig genom öppna landskap möttes jag av jordens iskallaste vindar. Under rundan blev det stundtals helt galet kallt och när jag kom hem hade nästan svårt att prata för att ansiktet verkade ha frusit fast i ett glatt läge.

Nåja, lite kyla gör inget tycker jag, när vädret förövrigt visade sig från sin allra bästa sida så här års. Det blev en tur upp till Kårsta i Vallentuna för att sedan vända tillbaka mot Åkersberga igen. Totalt blev det ca 47 km på cykeln.

Jag är förövrigt väldigt förtjust i kyrkor utan att för den delen vara direkt religös av mig. Tycker de är vackra byggnader och många av dem bär på en sjukt lång historia. Idag vände jag vid Kårsta kyrka som en söt liten kyrka med anor från 1200-talet, men som fick sitt nuvarande utseende under slutet av 1400-talet. Undrar om de som byggde den på 1400-talet kunde föreställa sig att den fortfarande skulle stå där, över 600 år senare?

Kårsta kyrka i Vallentuna med Constanza i förgrunden

UCI Cyclocross vid Stora Skuggan

Idag var det cyclocrosstävling vid Stora Skuggan i Stockholm. Jag virade in mig i lager av varma kläder, mössa och vantar för att åka och titta på tävlingen. Tänkte att det bli kanske lite som när jag var och såg SM där, men nope så var det inte. Det var mest anhöriga till de tävlande i publiken kändes det som 😞

Banan är helt grym och den är som gjord för att man som publik kan komma nära cyklisterna och heja, samt röra sig mellan olika delar av banan. Med lite reklam i andra medier än cykletidningar för tävlingar som dessa, tror jag man kan locka publik. Cyclocross är en perfekt publiksport, eftersom man inte bara ser cyklisterna en gång när de far förbi. De kör ju flera varv på en relativt kompakt, slingrig bana med ett antal backar och hinder som åkarna ska ta sig förbi.
För den som inte vet är cyclocross något av de jobbigaste och roligaste man kan göra inom cykling.
Hann med några bilder:

Sist men ändå inte

Efter lite försök att locka med diverse vänner på Kompiscrossen igår, blev det att jag själv åkte mot platsen som valts ut för morgonens träningstävling. Denna gång var det längst ut på Haga, bakom SAS-huset.

Banan man stakat ut för dagen var grym och bjöd på cykling över små kullar, jobbiga sega gräsrakor med seg lutning och en lite skogsklättring. Denna gång var det inga hinder, så det blev inget hoppande och bärande av cykeln.
Ganska snabbt insåg jag att jisses vad fort alla cyklade och jag hängde inte alls med. Jag bestämde mig för att hålla ett jämt och lagom tempo som passade mig. Det var några där bak där jag låg som jag kunde hänga på och jag körde väl om två, varav en av dem sedan punkade eller bröt tror jag.
Resultat efter sju jobbiga varv blev att jag kom sist bland killarna som inte bröt av någon anledning och näst sist i totalen. Det här med vilken placering man får känns inte viktigt så här i början, när man börjat cykla cross. Det är klart att det växer ut små horn på alla inkl mig, trots att det inte är en riktig tävling. Men det bästa med Kompiscrossen är att det är så sjukt kul.
Skulle någon av de som anordnade gårdagen läsa detta, så tack för härlig crossmorgon!

Kompiscrossen

Klockan 8.30 mötte jag upp min arbetskollega Alexander vid Häggviks station, där vi lyckades klämma in två cyclocrosser bak i min Mini Countryman.
Vi var ganska tidigt på plats vid Skavlöten, så vi hann fixa lite med cyklarna. Vi hann också med att röra lite på cykelbenen innan det var dags för lämmeltåget av crossåkare att följa efter Robin Hedtröm för en guidad sväng hur banan gick.
Som tur var så var det flera newbies med, så jag och Alexander var inte ensamma om att prova på detta med cyclocross för första gången. Vi lade oss med flit i den bakre delen av gruppen och sedan bar det iväg. Banan vid Skavlöten innehöll allt från en sandigt trögtrampad backe, blöta svampiga grässträckor, badstrandscykling, en lerig backe och givetvis ett par hopp som låg på en grusad parkering. Det kändes som vi idag fick smaka på lite av varje som denna sport erbjuder.
Hur var det att cykla cyclocross då?
Att cykling kunde vara så skönt jobbigt och kul på en samma gång. Roligare cykelsport får man nog leta efter. Jag kommer definitivt att åka på fler Kompiscrossar i höst. Extra kul att Robin Hedström stannade kvar efter och höll en liten tips och trix kurs för de som ville. Den gick ut på om hur man bäst hoppar av cykeln i farten, lyfter sin cykel över hindret och sist men inte minst tar sig tillbaka upp på cykeln.
Stort tack till Kompiscrossen för en grym förmiddag.
Våra färdmedel för dagen, en Focus och en Bianchi cyclocross
Teknikkursen med Robin Hedström 
(Ej Robin på bild)
Alexander vid målgång
Hade med mig en stor del av fältet hem under ramen

Idag firar vi 1 000 km tillsammans

Efter dagens kylslagna pendelcykling, passerade jag 1 000 km med och det sedan den 6 augusti då jag köpte min Bianchi Zurigo Ciclocross.

Måste säga att den visat sig vara den absolut bästa pendelcykeln jag någonsin haft. Förstår inte varför jag väntade så länge att köpa en. Det var väl tur i oturen att förra pendelcykeln inte höll vad den lovade och att jag fick möjlighet att byta upp mig till denna.

Cykelfunderingar inför nästa år

Nu när cykelloppen är över för min del för i år, är det dags att börja fundera på nästa års utmaningar.

Efter årets misslyckade försök att ta sig an att cykla Vätternrundan med en SUB9 grupp, beslöt jag mig ganska tidigt för att nästa år ska jag fokusera på mindre landsvägslopp och gärna mer MTB-lopp.

Under sommaren bildades en grupp på Facebook, där Jörgen Otterstål och Johan Hübner började samla ihop Vätternsugna att cykla i en mer beskedlig SUB11 grupp, dessutom för ett gott syfte. Gruppen ska nämligen cykla för Läkare utan gränser. Just nu har man skissat på de snygga kläderna som gruppen ska bära och sponsorjakten är i full gång.

Jag har cyklat Vätternrundan en gång och vet att jag klarar distansen. Även om jag vet att jag förmodligen utan några problem skulle fixa en SUB11-tid, kände jag efter sommaren att jag fortfarande inte vill cykla runt den där stora pölen. Jag önskar alla i Team utan Gränser, som cykelgruppen heter all lycka nästa år.

Nästa år blir det åka av – fast mest på MTB

I år känner jag att mitt MTB-cyklande gått från klarhet till klarhet och de två lopp jag cyklat har gått kanonbra. Jag började med att cykla Engelbrektsturen 80 km på 3 tim 49 min, vilket var lite över min förväntan. I augusti drämde jag till med en 24 min förbättring på Cykelvasan 95 km och cyklade i mål på 3 tim 35 min. Dessa två lopp har fått mig att vilja pröva fler MTB-lopp nästa år, nu är bara frågan vilka lopp som man ska kraftsamla inför?

I skrivande stund är det dessa lopp som lockar nästa år:

MTB
Långa Lugnet – 61 km
Lida Loop – 65 km
Mörksuggejakten – 70 km
Engelbrektsturen – 80 km
CykelVasan – 95 km

Landsväg
SMACK-rundan – 120 km
Gran Fondo – 150 km (Bara om de ändrar på bansträckningen)

Cyclocross
Vill gärna testa, men får väl bli i någon av Clownklasserna under hösten