Bianchi

La sensazione speciale

Posted on av Magnus

Det är en speciell känsla att äga en Bianchi tycker jag. Få cykelmärken har en sådan lång historia som dessa cyklar. Märket grundades av Edoardo Bianchi, år 1885. Det finns många historier om hur Bianchis klassiska färg celeste kom till, som än idag är den färg som man förknippar med märket.

Enligt sägnen valde Edoardo färgen på en cykel till den dåvarande italienska drottningen för matcha hennes ögon. En annan sägen är att man kom över ett stort parti med färg från den italienska militären under första världskriget. Man tonade sedan ned den lite för att få fram den ikoniska färgen som lever kvar på flera av Bianchis modeller även idag. Oavsett vilken sägen som är sann blir jag lika lycklig när jag tittar och cyklar på mina cyklar. 
Efter denna lilla historielektion, har jag i fredags fått till ett backintervallpass, då jag körde 15 gånger upp och ner för Hackstabacken och ett skönt landsvägspass idag på ca 48 km.

Förväntasfulla ögon

Posted on av Magnus

Ni vet den där gången du som barn stod framför den där blåa cykeln i affären och hoppades på den skulle bli din en dag. Idag när jag var på Bianchi Café & Cycles och skulle hämta min MTB som varit på sin första service, fick jag en liten flashback till det barndomsminnet. När jag stod och bubblade lite med en av de som jobbar där, ser jag på avstånd några unga killar som med stora ögon stod och pillade och kände på min cykel som stod och väntade på mig.

Första inre reaktionen var ”rör inte min cykel”. När jag sakta närmar mig hör jag hur de pratar lyriskt om den, även om jag inte hör exakt vad de säger. När jag kommer fram står en av killarna och håller i styret med båda händerna. Han blir lite rädd och går hastigt åt sidan när jag snällt frågar om det är ok att jag får ta min cykel. Sedan säger han och kamraterna att vilken fin cykel du har. Jag tackar och ger dem ett leende!
När jag går iväg hör jag dem säga att den där cykeln kostar minst 103… Ett ännu större leende växer i mitt ansikte när jag rullar ut med min cykel genom det fullsatta caféet.
(Och, nej den kostar inte 103 000 kr)

Sprättisben

Posted on av Magnus

Söndagens MTB-lopp, Lida Loop närmar sig med stormsteg och om jag skulle få till något cykelpass innan helgen, så var det bara försöka trolla bort tanken om hur mycket skönare det är att sträcka ut sig i soffan bland kuddarna.

Idag fick Celeste, min racer tjänstgöra som träningsredskap, eftersom MTB:n är på finjustering av växlar och dämpare m.m. hos Bianchi. Jag klädde mig nog helt perfekt med kombon lång-kort. Långa armar på cykeltröjan och korta cykelbyxor.  Det var till en början riktigt svalt och nästan lite kallt, men vartefter kilometrarna tickade på blev man ju desto varmare.
Sista biten på hemvägen utgörs av den lätt fasansfulla och sega Hakungebacken. Jag fick en känsla redan i backen att benen var med mig idag. Den blev bekräftad när jag kom hem och såg att jag satt ett personligt rekord på segmentet ”Hakungebacken Uppför”.
Tilldelar mig själv en pokal för att jag hade sådana grymma sprättisben idag.

Bambi på hal is

Posted on av Magnus

Skräcken inombords jag idag kände när jag tänkte misstog mig för att att stigarna skulle vara fina i skogen nu. Jag har nog aldrig cyklat Anstaltsbanan så sakta och med en sådan rädsla i kroppen som idag. I själva skogen var det snö och isfritt, men på stigarna där folk gått och cyklat var det en hård hinna av glansis kvar. Det blev bara ett varv.

Styrde sedan via små grusvägar mot Domarudden. I början var det jättehärlig cykling och vilken skillnad det var att sitta på en heldämpad cykel. Det var nästan så man letade efter så dåliga delar av grusvägen som möjligt. När vägen sedan övergick i en häststig blev det så isigt att det studtals inte gick att cykla på stigen.
Det blir ingen mer skogscykling utan dubbdäck. Apropå det, så kanske man skulle skaffa sig ett par dubbisar till nya MTB:n. Någon som har tips på ett par bra?

Första testrundan med nya MTB:n

Posted on av Magnus

Idag blev en premiärtur med min nya Bianchi Methanol 29.3 FS eller Florence som jag döpt henne till. Det är min första heldämpade MTB och första gången jag cyklar på en också.

Färden gick på mestadels cykelvägar hem till mina kompisar Chrille och Anna som jag skulle hjälpa med en sak. Jag tänkte att det är nog en bra idé att lära känna cykeln lite innan man kastar sig ut i skogen med den. När jag fått grepp på alla inställningar man kunde göra, så måste jag säga att jag kommer nog gilla det här med heldämpat.
Efter att jag fyllt magen med plättar och hjortronsylt hos mina kompisar och fått igång deras Sonossystem som de inte fått att funka, bar det iväg hemåt igen. Efter ett mellanstopp hos en annan kompis för att visa upp nya cykeln, tog jag en liten omväg via skogen i Hacksta för att prova på lite skogscykling.
Det blev bara lite lätt terrängcykling, men det var riktigt mumma att prova den i skogen också. Det var en otroligt skön känsla hur bra den sväljer ojämnheter, stock och sten. Om vädret tillåter, blir det nog ett lite mer tuffare test av cykeln imorgon.